Alltså, jag har hamnat i en sådan tråkig och seg inspirationssvacka. I över en vecka har jag känt absolut ingen lust alls till att skriva, fota eller vara kreativ över huvudtaget. Det är ju inget ovanligt eller konstigt att det blir så egentligen. Ibland har man en period med värsta flowet när allt bara flyter på, och ibland så blir det helt tvärtom. Tror nog alla upplever det så, både i sitt jobb och hela livet i sig.
Men visst är det jobbigt. Senaste tiden har jag fått tvinga fram orden. Tvinga mig själv att fota. Den där passionen och viljan finns inte alls där. Ju mer jag försöker desto mer pressat känns det. När jag befinner mig mitt i kreativitetens tomhet känns det bara ännu värre att veta att jag måste vara kreativ. För det är ju mitt jobb också. Jag måste skriva varje dag. Jag måste leverera något. Den där känslan av “måste” brukar inte finnas där vanligtvis. Då sker allt liksom naturligt, vilket är alldeles underbart.
Jag vet att det här kommer gå över av sig själv tillslut. Jag tror att mycket beror på att jag befinner mig i en jobbig tid just nu. Morfar har blivit mycket sämre igen. Att hela tiden kastas mellan hopp och förtvivlan gör att jag känner mig orolig hela tiden. Och det påminner så mycket om när mormor gick bort. Och det vill jag inte påminnas om, för det var en fruktansvärt plågsam tid för mormor. Vill inte att morfar ska behöva gå igenom samma sak.
Jag ska försöka att inte göra motstånd till det som händer och är. Det hjälper ju inte, utan gör bara saken värre. Just nu känns det inte helt bra, och då är det bara så helt enkelt. Det går inte att inte oroa sig för morfar och vad som kommer ske, så därför får jag låta mig vara orolig nu. Saker i vardagen kanske känns mindre viktiga nu ett tag, och då får det vara så.
Men en gång sa en vis kvinna till mig att “Det bästa du kan göra när du inte har någon lust till att skriva, är att skriva”
Jag tror hon har rätt. Det är många gånger jag känt mig helt tom på ord och som om jag inte skulle kunna få fram en endaste mening. Men när jag väl sätter mig vid datorn med fingrarna på tangentbordet så bara kommer det av sig själv tillslut. Det känslan är så himla skön.
Vila från dina egna tankar och ord i ett par dagar. Skriv istället dikter du tycker om eller andras ord du tycker om, så vi får “se” en annan sida av dig.
Hoppas du mår bättre snart 🙂 jag tycker det är mysigt vad du än uppdaterar, mycket text eller ej!
Pressa dig inte ta det lugnt och låt livet leva. Vi finns kvar här och väntar på dina bilder och ord när du känner dig inspirerad och kreativ igen.
Min mamma sa alltid dessa kloka ord till mig; “Var sak har sin tid”
Låt livet pausa en aning
Kram
Inte konstigt att inspirationen inte infinner sig. Dina tankar måste rimligtvis vara hos din älskade morfar mest hela tiden. Svårt att tänka på annat i situationer som den du och din familj befinner sig i nu.
Att “skriva av sig”, att sätta ord på sina tankar och känslor är ett bra sätt att bearbeta jobbiga livssituationer. Skriv för dig själv! Ingen behöver någonsin ta del av det du skriver men du får ur dig en massa saker som ligger och gnager. Det har i alla fall funkat för mig under jobbiga perioder i livet.
Det viktigaste är dock att du tar den tid du behöver för dig själv och dina tankar.
Stor kram!
Du skrev ju ett långt och mycket bra inlägg nu Jonna.
Jag tror att det bästa är att skriva ner sina känslor
och tankar här på bloggen, för då får du stöd och
respons från läsare, som kanske har upplevt samma
sak. Din morfars lårbensbrott, tar på hans krafter
den första månaden, sedan brukar det vända.
Jobbigt att du inte mår bra, och att din morfar är sämre…
Gör nåt annat! Sätt en deg…med händerna i degen..eller slickepotten i smeten så får man fram lite lustkänslor, det lovar jag! Kram från Gizze i Värmland
Jag tycker att du ska ägna den tid du orkar på din kära morfar. Vi som följer dig på bloggen förstår att livet går upp och ner men det viktigaste är ju att du gör det som känns rätt för dig. Ett av de värsta ord jag vet är MÅSTE, för hur mycket är det vi måste (förutom att andas och få i oss någon form av näring). Det är fint att du berättar hur du mår och visst ska du fortsätta dela med dig även om de tunga dagarna. Ta hand om dig själv och många styrkekramar till dig.
Jag har ett knep som alltid fungerar för mig. Jag tar på mig ordentligt med kläder och går ut i Naturen, gör upp en brasa och så sitter jag där och låter tankarna flyga fritt.
Dröjer inte länge förrän en fågel kvittrar efter uppmärksamhet, brasan sprakar, jag får syn på ett djurspår i snön som jag kan fundera kring osv
I Naturen sker finstilta händelser hela tiden som har en lugnande inverkan på mig. Där har jag tillbringat många timmar.
Hej Jonna, du skulle titta på fotografen och filmaren Gregory Colberts lilla film från en fantastisk utställning, han har gjort, som heter “Ashes and Snow”. Jag lovar dig, att du kommer att fyllas av lugn och glädje……..Han är en fantastisk människa, som ser det vackra i människan o djuren, som tillsammans ska förvalta naturen. Du är ju själv inne på samma tankebana. Eller känner du redan till honom????? Det är så otroligt vackert och ursprungligt att man bara kan fyllas av ödmjukhet.
Och vet du vad? Man behöver andas ibland, man behöver fylla sig med energi……annars orkar man inte med sin egen vardag!!!!
Goda tankar till dig o morfar. Kram Susanne <3
Jonna,jag tror att alla vi som “följer” dej,känner att du måste ta de lite lugnt,pressa inte dej själv med en massa måsten,försök att vila,men jag vet att de är svårt,när tankarna bara snurrar,för det är så mycket som händer o har hänt runt dej,så se tiden an,vi väntar tills du är redo(,med skrivande,fotande,o skapande )för nu är det dej o dina nära som är viktigast.Sänder dej många styrkekramar,du är inte ensam.
Hejsan Jonna !
Så tråkigt att din älskade morfar är sämre. Förstår din oro över det. Vi har bara varandra till låns och under tiden är så viktigt att visa dem vi älskar hur mycket de betyder i våra liv. Din morfar är säkert otroligt stolt över dig. Det skulle jag ha varit i hans ställe. Tänkte på ett ordspråk när jag läste din blogg och det är:
“Att du kan inte hindra sorgens fåglar att flyga över ditt huvud men du kan hindra dem från att bygga bo i ditt hår”
Som någon här skrev så är det nu viktigare att du tar den tid du behöver för dig själv och dina tankar. Vi klarar oss under tiden och känn ingen press att skriva när det känns så här. Önskar dig lugn och ro och att allt blir bättre.
(¯`·._)♣ ♤ ♥♠ Kram till Dig ♣ ♤ ♥♠(¯`·._)
Kram !
Det är inte bra att stänga in sig med sina tankar,
när man känner sig orolig. Så det är bra att du
delar med dig här, jag tror att det är många
som känner igen sig, man kan känna sig riktigt
svag och handlingsförlamad, när man plågas av oro.
Min mamma bröt också lårbenshalsen, när hon
var över 90 år, och det gick också upp och ner,
ena dagen bra och nästa sämre, men hon blev
helt återställd.
Hej igen….ville bara säga, att den lilla filmen du ska titta på finns under ashes and snow by Gregory Colbert on Vimeo och den är på 11 min……..
Kram Susanne
Styrkekramar!
Jonna,
Det du skriver om problem med inspirationen att skriva känner jag så väl igen! Jag löste det med att släppa kravet att skriva regelbundet i min blogg och lät det bero tills inspirationen infann sig igen. Jag förstår att TÅ kanske “kräver” att du skriver ett inlägg om dagen, och då blir det förstås mer komplicerat.
Men så snart den riktiga våren kommer så ska du se att inspirationen kommer tillbaka! Hoppas din morfar kryar på sig, det är alltid jobbigt när någon som står en nära inte mår bra.
Skickar dig många styrkekramar Jonna! / Anita
Det är klart du får vara orolig, det är ju din morfar.
Jonna, det du skriver är det klara beviset på att du är en kreativ, kännande och intelligent person. Du är en konstnärssjäl som inte kan prestera bara för prestationens skull. Och inte under tvång. Konstnärligt arbete och nya idéer behöver näring och inre motivation och den får man ofta av livet och alla dess krumbukter. Men de kan tidvis också göra en handlingsförlamad.
Kände du inte av toppar och dalar så skulle du vara en robot. Och det är du inte. Det är ju just ditt skapande, din fantasi, din konstnärliga ådra som gör dig lyhörd, sårbar, empatisk och ibland vemodig och/eller euforisk. Låt allt bara komma till dig och se det som en del av din kreativa process.
Ge dig själv tid, allra helst nu när tankarna är hos din kära morfar. Tillåt dem att vara där, det andra kan vänta.
Du behöver ju bara skriva en rad eller två,
så vi vet att allt är ok. Jag tror att du känner
mest press från tidningen, som du har avtal
med.
Kära kära Jonna. Vi alla på Din blogg tycker nog lika. Som Solweig skriver tycker jag också att gå ut i naturen är den bästa medicinen. Då min mamma blev ensam, pappa dog, fick hon tips av läkaren att gå en promenad varje dag. Det stärkte henne mycket. Tänker ofta på Dig och Din älskade morfar. Hoppas allt vänder till det bästa.
Stor styrkekram till Dig Jonna och krama om Nanook från mig.
Man har rätt att ha “ingetgöradagar” det behövs. Så tråkigt att din morfar är sämre, hoppas att han blir bra snart. Kram
Tror du har rätt, om man sätter sig vid datorn så blir det alltid något gjort. Men ibland kan det ta tid. Låt det ta tid då.
Jag förstår precis vad du menar. Hittar inte heller någon inspiration till kreativiteten just nu.. Men det är ok, det måste få vara så just nu. Jag tror att alla tillstånd måste få ta sin tid. Man ska inte tvinga sig till någonting man inte känner för. Du vet var jag finns. Kram
En naturmänniska som du behöver en levande natur och en het livgivande Sol för att må bra!
Sänder dig mimosadoft med humlesurr från en solvarm dal på Madeira… Kramar och klappar.
Ta det lugnt! Det är det viktigaste. Jag har just kommit ur en ganska svår tid i mitt liv då flera närstående dött(bland annat min adoptiv-mormorsfar som var som min morfar) . När man är orolig för någon närstående gäller det att vara lugn och sluta försöka stressa upp sig över alla småsaker (bloggen är en småsak jämnfört med din morfar). Skriv en rad eller två om du känner för det, men att du ska må dåligt över att du inte bloggar ska du ta som en varningssignal. Bloggen ska vara kul och en fristad, blir det ett måste blir allting eter värre. Njut istället av det som får dig att må bra, en promenad med din hund, god mat, vänner, familj, besök morfar tio gånger om dagen om du vill och behöver. Livet fortsätter, men ibland behöver man en paus.
Blev lite rörigt, men hoppas du förstod min poäng. Ta hand om dig. Styrkekramar över nätet.
I och med “nya” Allehanda.se lär dina läsare minska.
Lägg in en hint om det till nissarna som håller på med den hemska grafiska designen.
Ja nu har Allehanda.se spårat ur totalt!!
Jag ser att Allehanda nu tyvärr har tagit
bort länken till Jonnas blogg.
Kära Jonna, försök hämta andan lite i lugn och ro. Jag tror du kommer behålla dina bloggläsare även om du vilar då och då. Vi tycker ju så mycket om dig och din blogg. Jag tänker på dig och dina nära och kära. Stor kram till dig.
Inte konstigt om du har svårt att samla tankarna och “prestera” något nu när din morfar är dålig. Det är tufft när en nära anhörig inte mår bra. Jag tycker du alltid skriver så fint och resonerar så klokt kring dig och dit tliv, precis som i det här inlägget även om du har tvingat dig till att skriva. Du kommer igen, det är jag helt övertygad. Alla har vi våra svackor i vad det än månde vara. Låt det ta den tid det tar.
Hoppas det vänder för din morfar och att han piggar på sig. Stor kram!
Jonna, du skriver faktiskt som bäst när du inte
mår så bra… Jag hoppas morfar är bättre nu.
Styrkekramar!
Hur fungerar nya spisen? Får du upp någon värme i rummen? Måste du elda hela tiden? Är du nöjd?
Låt det ta den tid det tar, tids nog kommer inspirationen tillbaka med full kraft! Nu är det morfar som gäller.
Å andra sidan brukar inspirationen och flödet kunna återkomma just när man pausar… Låter det vara stilla… Tillåt dig att ta det lugnt, göra det som känns bäst och mest rätt…
Allt går i cykler, ibland kan det underlätta att se mönstren. Kram
http://eleven-seventeen.com/beta/s1/SpiritualDays.html