Söndag. Den där dagen som alltid känns så seg på något vis. Fast det är också alltid den dagen då jag brukar försöka göra allt som jag inte hann göra under veckan. Som jag måste göra, eller vill göra. Så idag checkade jag av en hel lista med saker. Och vilken känsla det är när man får göra det. Det känns som en befrielse.
Då återstod bara en liten sak som det stod på listan. “Fota löv“. Det var så roligt sist jag fotograferade löv så jag tänkte göra det igen. Löven är så vackra nu så det gäller att passa på. Så jag begav mig ut i lövskogen med kameran.
Det jobbiga är bara att när jag planerar att fota något, eller känner att jag måste fota något, så försvinner det där “flowet“. Den där äkta känslan, när jag inte tänker för mycket, utan bara fångar stunden och leker mig fram. Det känns mer påtvingat när jag bestämt mig för något. Det är nog därför jag aldrig skulle passa som bröllopsfotograf eller studiofotograf.
Men jag fotade i alla fall lite löv! Och när jag gick där i skogen så kom jag plötsligt att tänka på ett armband, som jag glömde på en grankvist i samma skog för två år sedan, mitt i vintern. Jag hade pulsat ut i snön i skogen för att fota ett armband med swarovskikristaller och silver för att lägga ut på hemsidan. Av någon anledning så glömde jag armbandet där på grankvisten. Sedan dess har det legat där ute i skogen.
Nu när jag var där försökte jag minnas vilken gran det var, och hittade tillslut rätt gran. Jag förstod att armbandet inte skulle ligga kvar på grankvisten så jag började lyfta på lite löv under granen, och såg tillslut något gnistrande där i jorden. Där var armbandet! Det var ett kärt återseende. Nu är det hemma igen. Jag ska trä om kristallerna på ett nytt band och ha det på mig. Det känns lite speciellt att kristallerna legat där ute i naturen i över två år 🙂
Ja det var lite av min söndag det. Jag hoppas att ni haft en jättebra helg! Kramar ♥
Armbandet som jag hittade under granen. Jag hängde upp den på kvisten igen och fotade det innan jag la ner det i väskan.
Herregud vilken vacker bild på löv! Jag blir så glad av att läsa din blogg 🙂
Hej! Blir så glad och inspirerad av att läsa din blogg och se alla dina vackra bilder! Skriver själv en blogg och jag länkade din blogg på min blogg så du vet det. Hoppas det går bra! 🙂
Kram, Felicia
Åh tack för länken Felicia! 🙂 Är glad att du tycker om min blogg!
Kram på dig!
Vad häftigt, tänk att de legat där i två år och bara laddat in naturen. Vilket magiskt armband!
Vilket minne! Det ger en stunds frid att läsa din blogg, du är så bra på att ge färg på hur det är att bo och leva här uppe. Bra att bli påmind då och då..
Förstår att det blir en speciell känsla att nu få använda armbandet.
Tack för så mkt vackert du fotograferar. En bild säger mer än ord!
Nej så häftigt! Roligt att det fortfarande fanns kvar, att ingen tagit det, ett djur gått iväg med det eller jorden slukat upp det. 🙂 Blir ett väldigt speciellt armband!
Tack för den glädje du sprider!
Underbara bilder! Igen…!
Tack själv! 🙂
Jag vill också fota löv
Go for it! 😀
Med en skog full av träd, och du hittar tillbaka till ett av dem. Starkt. Klart att just detta armband nu fått skogens och jordens kraft i sig. Häftigt 😀
Gillade bilden på löv du la ut för ett tag sedan. En hand full med löv spridda som en kortlek. Den var bara så fin 🙂
vackert 🙂
kram!
Superfina bilder!
Helt fantastiskt att du hittade det igen!
Väldigt vackra bilder på ett bländande vackert landskap!
Saknade ditt namn under yttrandet till Miljöprövningen! 🙁 Yttrandet skickades in igår.
Många Grundtjärnsbor tog tillfället i akt att stå med, och det är vi glada för. 🙂
Okej vad ledsen jag blir att jag missat att skriva på. Jag har helt missat det. Med en mailinkorg som fylls varje dag har jag haft svårt att hinna läsa alla mail angående vindkraftverken. Men jag är glad att andra Grundtjärnsbor skrev på! Nu är det bara att hålla tummarna 🙂
Jonna, helt ärligt; är du för eller emot vindkraftprojektet som hotar vår vackra bild av det ursprungligaste av allt, naturen……..
Vilgot, eller Astrid, jag är självklart emot. Jag vill för allt i världen inte se mitt vackra Grundtjärn förstöras av 200 vindkraftverk.
Underbart vackra bilder, tur att du fann det fina armbandet!!
Härligt att du fann armbandet, skogen blir ju en riktig “skattgömma” för dig. Underbara bildmotiv och gnistrande kristaller…..
Vad häftigt att du hittade armbandet! Förstår att det känns lite extra speciellt!
Vad kul att du hittade armbandet! Brukar fota då och då och jag känner igen mig i det du skriver om att det är “flowet” som önskas. Jag brukar t.ex passa på att fota människor, vänner, familj när jag upplever att de och jag är på humör och när det ges speciella tillfällen och när känslan finns där. Det blir oftast de allra bästa fotona. Det är väl så att det är det naturliga som man vill fånga och de äkta lyckliga stunderna eller olyckliga stunderna som man vill ha kan kanske inte anpassa sig efter en kamera utan kameran får följa med vart man än går så den kan plockas fram när tillfällena ges. Du ger så väldigt ofta inspiration till att följa det äkta och naturliga tycker jag.
Imponerande att armbandet fortfarande är i så fint skick!
förstår att någon som du sätter stort värde på att åter ha just det armbandet på dig igen som har legat ute i naturen och samlat på skogens energi och vindarnas utsatthet, det är helt säkert “laddat” med härlig skogsenergi 🙂 och jag måste inflika att det var imponerande att du fann tillbaka till samma gran, det är ju ett konststycke i sig självt! och sen så blev det ju lite av en skattjakt… kan verkligen se framför mig hur du hittar armbandet bland löv, jord och barr som en borttappad skatt 🙂 tur att det kom tillbaka till dig!