Idag har jag gjort något som är helt och hållet nytt för mig. Jag har sprungit ett lopp! Fäbodlunken i Myckelgensjö, på hela 11,4 km! Det kanske inte är sådär jättemycket, men för mig är det mycket. Och jag är så glad att jag klarade det!
Det här med att springa har jag aldrig fastnat för. Eller, jag springer i princip varje dag. Men fort och kort. För det mesta springer jag om jag ska någonstans. Vare sig det är att hämta posten eller om jag ska ner till sjön för att fota. Det är inte för att jag har bråttom, utan för att det bara faller sig helt naturligt för mig att springa. Jag gillar när det går fort. Därför tycker jag alltid det är lite jobbigt i stan, för om man springer där så framstår man som stressad. Som om man håller på att missa en buss. Dessutom går det inte att springa där utan att zickzacka mellan folk och bilar. Jag gillar fria ytor haha.
Men just när det gäller att springa långt så är det inte något jag tyckt om. Jag var grym på det när jag var liten. Snabb och smidig som en blixt. Men när det började bli sådana där idrottsdagar i skolan när man skulle prestera och tävla med alla andra i sin egen ålder så tappade jag lusten helt.
Det var egentligen nu tidigt i våras som jag började springa. Jag minns så starkt när jag fick första känslan av att jag ville göra det. Jag satt inne i verkstan/smedjan och jag hade jobbat hårt i flera veckor med smyckena för att kunna öppna upp min nya webshop. Jag kände mig instängd, trött och utarbetad, och jag tittade ut genom fönstret och fick en känsla av att jag bara ville springa. Jag ville ut på ensliga grusvägar och andas vårvinterluft. Springa ut all stress. Springa med en känsla som att jag var på väg någonstans. Snabbt. Mycket snabbare än tiden det tog att sitta stilla i verkstaden och jobba. Aldrig tidigare hade jag känt en längtan efter att springa långt, men nu gjorde jag det. Och sedan dess har jag sprungit ibland. Någon kväll här och där.
Min pappa är en duktig löpare och har sprungit många marathon lopp. Så när jag började prata om löpning med honom så bestämde vi lite på kul att vi skulle springa “Fäbodlunken” tillsammans i grannbyn Myckelgensjö till sommaren. Så jag har hela tiden haft det som mål, att klara av att springa 11,4 km. Och idag kom den dagen då det var dags! Jag var faktiskt väldigt nerös innan. Jag har aldrig sprungit så långt utan att ta en break i mitten, så jag visste inte hur det skulle gå. Men det gick jättebra. Bättre än vad jag hade väntat mig. Det var tungt några gånger, och det gick lite i perioder. Men mot slutet fick jag faktiskt uppleva det som kallas “running high”, när kroppen pumpar ut endorfiner och det känns som man svävar på moln och kan springa hur långt som helst! Som ett flow. Det var häftigt.
Det var en enormt skön känsla att komma i mål! Och nästan hela familjen var där och hejade på, även mina små brorsbarn. Så det blev en lyckad dag. Jag undrar hur mycket träningsverk jag kommer ha i morgon ; )
Jag och pappa på väg in i målgången efter en timmes springande genom skogar och vackra landskap. Min storebror Isac satt vid kanten och fotade 🙂
Wooohooooo! Härlig känsla att lyckas med något som man haft som mål. Fäbodlunken, CHECK!
Bra jobbat ,min gubbe sprang samma lopp oxå.
Vad kul 😀 å tack!
Välkommen i gänget! 🙂
Tack! 😀
Duktigt jobbat! 🙂
Började själv med löpning för ett år sedan och har fastnat totalt. Det är så bra för kropp & själ! 🙂
Åh vad härligt!! Ja visst är det härligt. Man mår sååå bra. Har aldrig förstått folk som springer och joggar men nu gör jag verkligen det. Kram <3
Grattis till prestationen och till den uppnådda härliga känslan, och va kul att springa med sin pappa! 🙂
Inte för att den på något sätt är den viktiga i sammanhanget men det låter som att du är lite nöjd med tiden också? (Det är nu du kan svara med vad du fick för tid 😉
Kram
Tack!! 🙂
Ja det var jättekul att springa med pappa. Skönt att springa med någon som är duktig också. När jag var som tröttast så låtsades jag att jag satt fast i en bogserlina i honom så att jag automatiskt hängde med. Då kändes det lite lättare haha.
Ja jag sprang på ca 62 minuter. Det är jag jätteglad för! Mitt rekord.
Kram! 🙂
Otroligt bra jobbat! Själv gillar jag inte att springa.
Tack snälla! 🙂 Ja jag kan faktiskt säga att jag förstår dig, eftersom jag själv inte heller gillat det under största delen av mitt liv.
Kram <3
Jonna kanske ska cykla också. Du heter ju det 😀
Triathlon framöver? Simma i månskenet, kan du ju också 😛
Heter det? 😀
Haha njaa jag tror jag inte kommer köra på så hårt 😀 Men man vet ju aldrig!! DÄremot skulle jag gärna vilja springa Göteborgsvarvet.
Kram
Vilken skön känsla att gå i mål! Extra härligt när du gjorde tillsammans med din pappa. Tiden spelar nog inte så stor betydelse när det är just prestationen som var ditt mål unde våren.mstort grattis??
Ja det var en härlig känsla! Och superkul att göra det tillsammans med pappa.
Nej jag brydde mig inte om tiden alls faktiskt. Fokuserade bara på att ta mig i mål haha 🙂
Kram <3
Imponerande ! Jo jag minns det inlägget. Väldigt bra gjort. Det är en skön känsla när målet är uppfyllt. Grattis 🙂 <3
Taaack! 🙂 Ja det är en underbar känsla!
Härlig, hur känns det i benen idag? Själv “löpte” jag 10 km igår och det känns i benen idag
Jag fick faktiskt ingen träningsvärk! Helt otroligt. Men har tränat benen ganska bra sista tiden så jag kanske var redo för det 🙂
Oj inte illa att springa 10 km 😀 Men det är ju skönt med träningsverk också¨, då känner man att man har jobba hårt 😀
Kram
Ja jag får väl börja bära mer ved som du ?
Bra gjort! Själv har jag aldrig gillat löpträning men går gärna långa promenader. Klart man sprang en massa som barn men då handlade det ju inte om medveten träning. 🙂
Jaa det blir en helt annan sak om man bara springer fritt eller tränar medvetet, så jag förstår precis vad du menar. Långa promenader är minst lika härligt <3 Kram
Bra jobbat!!
Tack!! Jag tyckte jag såg dig men jag kanske såg fel?
Kram <3
Härligt, bra jobbat! 11.4km är inte dåligt 🙂
Göteborgsvarvet nästa? Fast där är ju vansinnig trängsel iof. Jag gillar också friare ytor där man inte behöver stånga sig fram 🙂
Är det en tatuering du har på vänster arm nedanför armbågen? Den har jag inte sett innan.
Ha en skön dag!
Ja det hade faktiskt varit kul att springa Göteborgsvarvet. Mest för att det är i Göteborg och jag är uppväxt med att se det där varvet varje år 😀
Nej det är ingen riktig tatuering, bara en tillfällig 😀 😀
Kram!
Woohooo well done, good stuff !
I sometimes go through phases of running, but find it hard to stick with, cycling is more my choice 😉
New tattoo on your arm?
🙂
Thank you! 😀 Ya cycling is wonderful too!
No its not a real tattoo 😀 A fake one haha 🙂
Fotografering är en mycket mer krävande sysselsättning än de flesta förstår, fysiskt och psykiskt… på det viset att man måste vara fullt fokuserad. Följaktligen blir springandet lätt som en plätt? Resultaten syns.
Haha ja fotografering är verkligen krävande. Kan säga att jag får min största fysiska träning från allt springande och hoppande när jag är ute och fotar. Det ger bra träning 🙂
Kram <3
Bra jobbat Jonna! 🙂 tycker det är strongt av dig att fixa 11km. Det är inte så jävla lite som man kan tro när man sitter framför datorn o läser. Själv skulle jag aldrig fixa det med min urdåliga kondition haha. När jag spelar fotboll så är jag alltid den som börjar gå på planen först i laget. Men jag är och andra sidan snabbast på korta sträckor
Haha vad fint att du ändå är ärlig med din “dåliga kondition”. Men ja då är du ju istället snabb på korta sträckor. Och det är ju minst lika bra tycker jag! 🙂
Kram
Bra jobbat och grattis! Jag brukar springa och det är underbart, men det är en hatkärlek 😉
Haha håller med dig! Det är verkligen hatkärlek! 😀
Kram <3
Heja Heja! Bra gjort av dig och din pappa.
Tack! 😀
Gullig du är som svarar på kommentarer 🙂
Det gjorde du bra. För mig handlar träning mycket om mentalt välbefinnande och dessutom blir man kreativ av det, som en bieffekt 🙂
Tack! Ja men jag håller verkligen med dig. Det ger så himla mycket! Jag blir både piggare, lugnare och mer kreativ när jag springer regelbundet.
Kram <3
Bra gjort!! =)
Tack!! 🙂
Duktigt gjort! Själv tycker jag inte om att springa, hellre gå i lugnt tempo!
Tack!!! <3 Gå i lugnt tempo är underskattat! Det är underbart bra för välmåendet också. Älskar att vara ute och gå lugnt, utan stress. Kram <3
Heja dig :D! Bra jobbat! Önskar att jag också kunde springa en mil men jag är en riktig sprint och har 0 uthållighet :p
Tack! Haha 🙂 Ja trodde också jag bara var en sprint men man klarar mer än man tror!! 🙂
Kram
vadå inte så långt hörrdu?! det är ju supermegabra! nu ska du inte förminska din prestation, haha!
Haha åhh men tack!! 😀
Kram
Grattis – och god fortsättning som löpare!
Tips inför 2016: Nationaldagsloppet (9 km) i Skorped
och Utmattningen (5 – 10 km) i Resele
PO Svensson
Tack för tipsen!! 😀
Kram
Bra gjort Jonna! Roligt att ni kom och sprang. Du sprang riktigt fort. Välkommen tillbaka nästa år!
Tack Elly <3 Och kul att jag fick träffa dig där.
kram <3