Åh vad rörd jag är efter att ha läst er fantastiskt fina respons på förra inlägget. Det värmer så att läsa era stöttande ord. Så otäckt också att flera av er har varit med om bränder själva och känner igen den skräckfyllda känslan. Till och med några som sett hela sitt hus brinna ner framför ögonen, och förlorat familjemedlemmar. Kan inte ens tänka mig in i hur det känns. Det gör ont i hjärtat av bara tanken. Inte ett öga vart torrt efter att ha läst era kommentarer. Men det känns fint att gå igenom detta tillsammans. Så tack. Tack för ni att ni är så himla fina och delar med er av era egna tankar och känslor ♥ Vi får påminna varandra nu om hur viktigt det är att vara förberedd om en brandolycka skulle vara framme.

Jag känner mig fortfarande lite borta i huvudet efter allt. Som om jag tappat fotfästet lite. Min mamma och jag är själva här nu och hon bor hos mig en natt till innan hon flyttar över till ett tillfälligt boende under veckorna som saneringen och renoveringen kommer pågå. Allt bara känns väldigt konstigt och jag har svårt att fokusera och “komma igång” med det vanliga. Är nog fortfarande lite skrämd och chockad efter händelsen. Känner mig så himla trött och orkeslös och ja…lite borta.
Men jag vet att jag snart kommer vara på banan igen. Även om jag är skrämd efter händelsen så är jag ändå bara glad och tacksam över att allt gick så bra.

Kylan har kommit hit igen och idag dalade snöflingorna ner så vackert. Jag gick ner till isen en stund precis innan mörkret föll och lyssnade på isens dova sång och andades lite frisk januariluft. Det gjorde väldigt gott.

Återigen, tack för era ord och för att ni finns. Hoppas ni haft en bra måndag ♥ Kramar

Nere vid isen för att samla lite ny energi.