I går var jag ju som sagt i Sundsvall och åkte runt till olika vackra ställen för att fotografera. Det första jag gjorde när jag kom dit tidigt på morgonen var att åka upp på Norra berget, som jag ofta hört många sundsvallsbor prata om. Eftersom jag knappt sett så mycket av Sundsvall tidigare så hade jag inte heller varit på Norra berget någon gång. Först var jag och tittade på den fina utsikten över staden i gryningen, och sedan gick jag vidare för att upptäcka mer. Det var då jag till min stora förvåningen kom till fäbodvallen.

Jag hade ingen aning om den här vackra oasen så nära stan, med en gammal gård och en helt otroligt vacker fäbodvall. Så när jag kom dit blev det kärlek vid första ögonkastet. Jag trodde jag hade råkat åka tillbaks till tiden. Och jag ville bara stanna där.
Platsen gav mig så mycket inspiration, och jag tog ett antal hundra bilder under denna vistelse. Så här kommer en bildbomb från fäbodvallen.

Solen var precis på väg upp när jag kom till fäbodvallen. De gamla timrade husen och de vackra gärdsgårdarna fick mig att bli alldeles tårögd. Så fantastiskt vackert.
Det är något med gamla gärdsgårdar som gör mig alldeles knäsvag. De är så vackra! Speciellt med ett lager av snö på.
Allt med den här platsen tilltalande mig. Om någon frågade mig hur mitt drömhus/gård ser ut, så skulle jag beskriva det som den här bilden.
Blev väldigt glad när jag fick syn på getterna!
Jag gick förbi en lada och tittade in lite hastigt, och fick då plötsligt syn på en häst. Jag bara stannade upp, och såg att den tittade på mig också. En våg av lycka sköljde över mig och med mycket glädje i rösten utbrast jag i ett “Åhhhh“. Det kändes som vi hade ett riktigt “moment” där, jag och hästen. Tills jag plötsligt närmade mig och insåg att det inte var en levande häst. Men det kändes väldigt verklighetstroget.
Varför var allt förr i tiden så obeskrivligt vackert? Det slitna träet. Det smutsiga golvet och de breda planket. Jag vet inte varför, men gamla saker och hus som bär på en historia fascinerar mig så djupt.
Jag gick upp i skogen som ligger intill fäbodvallen och blev där lika tagen av allt det vackra. Det var en väldigt speciell skog, med mycket gamla stora granar. Gamla granskogar är min absoluta favoritskog.

Snön, ljuset, stämningen. Allt kändes sagolikt. Hela dagen kändes precis sådär. Som om jag bara automatiskt fördes från den ena vackra platsen till den andra.
Jag spenderade hela morgonen på gården, fäbodvallen och skogen intill.  Ändå kände jag att jag hade så mycket kvar att upptäcka. Så jag kommer återkomma hit längre fram igen. Jag gillade den här platsen så starkt! Ser fram emot att komma hit en dimmig kväll i juni, och kula över fäbodvallen. Bara tanken ger mig rysningar av välbehag.
Resten av dagen spenderade jag mycket längs den vackra kusten. Jag besökte bland annat Alnö, Spikarna och Juniskär. Bilden ovan är en vy från Alnö.
Jag avslutade dagen med solnedgång från Södra berget. Solen lyste upp hela staden i ett varmt ljus och jag kände mig tacksam för den fina dagen i Sundsvall som blev över förväntan. Allt gick bra, och jag kunde sedan köra hemåt mot Grundtjärn igen. Tack Sundsvall för en fin dag ♥