Bläddrade igenom tidningen Land igår och såg till min förvåning att jag var med där i deras reportage där de listar lite olika sorters “lantisar”. Jag blev jätteglad när jag såg det, eftersom de hade hört av sig och ville ha med mig, och jag skulle ha skickat bild och en liten kommentar till tidningen inför det här reportaget samma dag som jag låg på sjukhuset efter operationen. Mamma hade tagit med sig min dator och den låg där bara en halv meter ifrån mig, och hur mycket jag än försökte samla kraft så orkade jag inte sträcka mig efter den och skriva ett mail och skicka bild. Jag var helt matt och illamående efter narkosen att jag inte klarade av någonting. Jag blev så ledsen för det, att jag missade den chansen liksom. Jag tror till och med att jag fällde en tår eller två. Jag var så känslig den dagen och dessutom hade Radio P4 också hört av sig samma morgon och ville att jag skulle vara med och prata. Det kändes som alla roliga saker och möjligheter bara försvann mitt framför ögonen på mig. Haha fast det var ju inte så farligt, men just då kändes det förj*vligt.

Men nu när jag såg att tidningen Land ändå tog med mig i sitt reportage genom att fixa det på egen hand med hjälp av en bild och text från bloggen så blev jag så glad! Jag fick mig en egen kategori, “blogglantisen“. Inte illa 😀

En bild ur reportaget i tidningen Land.