Förnyelsens tid

Det är något så obeskrivligt ljuvligt över dessa septemberkvällar. Nästan så det värker i hjärtat på mig. Det är märkligt hur något riktigt vackert och berörande väcker känslor som kan beskrivas som både lycka och sorg samtidigt.
Sjöarna ligger alldeles spegelblanka och allting känns orört på något märkligt vis. Så rent och så pånyttfött. En sådan där känsla i luften som bara september och maj kan ha.

Jag springer omkring i skogarna och försöker ta in allt det vackra. Försöker låta det mjuka ljuset och skogens reflektioner i vattnet sippra in i själen så att jag ta fram det när den långa vintern är kommen.
Jag börjat älska hösten första året jag flyttade hit. Först då började jag lägga märke till alla små förändringar som sker varje dag när en årstid förvandlas till en annan. Det är så underbart att få vara med om naturens förändringar, och sen också förstå att vi är en del av det. En förståelse för hur vi också påverkas av naturens cykler. Och jag älskar det. För varje år som går som lär jag mig mer och mer om hur årstiderna påverkar mig.

Det är som att få tillgång till en hel palett med färger som successivt delas ut till oss under årets gång. När man är trött på att måla med blått, så kommer plötsligt en ny färg och ger oss nya perspektiv, i en perfekt balans.
Vissa färger tilltalar oss inte lika mycket, men vi vet också att med tiden så kommer något annat. Något som passar oss mycket bättre.
Något som ger oss ny kraft.

Jag önskar er alla en underbar helg! Hoppas ni får njuta av höstluften! ♥
KRAM på er!