Efter sammanlagt 15 timmar på resande fot är jag åter tillbaks bland de eviga skogarna och milslånga grusvägarna. Bland snö och dimma, kyla och tystnad. Igår for jag runt bland stadsvimlet i Göteborg, och nu sitter jag här är och tittar ut över ägnarna, äter en macka, med en tiggande hund och en sprakande vedspis. Vilken kontrast.

Men det är ju som man säger, borta bra men hemma bäst. Jag hade en otroligt rolig tid i Göteborg nu men det känns också väldigt skönt att komma hem, trots att jag kom hem till en kall stuga och momsredovisning.

När jag varit i Göteborg igen inser jag vad konstigt det är att jag bor här. På ett bra sätt alltså. Tänk att jag bor här, i lilla Grundtjärn. Det känns ju alltid annars så självklart men när jag kommit utanför min lilla bubbla ett tag så inser jag vad långt borta det är från allt som händer. Men jag älskar det. Faktum är att jag inte behöver så mycket mer än det jag har här. Jag känner mig mycket mer tillfreds här i tystnaden och naturen än vad jag gör i stan. Det känns på sätt och vis som om jag använder två helt olika delar av hjärnan när jag är här och i stan, där jag fokuserar på helt olika saker. Väldigt intressant faktiskt. Det är inte så att jag tycker illa om stan, tvärtom uppskattar jag verkligen att åka dit ett tag nu. Jag vill bara inte bo där.

Det är så skönt att komma hem hit, och se ut över frostiga ängar, en isig sjö och skogen där runt om. Vet inte vad det är som får mig att må så bra av det. Jag blir bara mer kreativ helt enkelt, och känner mig mer öppen och mottaglig än vad jag gör i stadsbruset.

Men som sagt, jag har haft en jätterolig tid i Göteborg! Är så tacksam för helgen jag fick där. Nu är jag hemma igen, och en ny spännande vecka väntar. Men mer om det sen.
Nu ska jag duscha av mig den långa tågresan!

På vägen hem i morse.

Grundtjärn. Ett stort kontrast mot Göteborg 🙂