I morse när jag tittade på termometern hade det varit hela 33,9 - grader ute. Nu är det myggfritt, som man brukar säga här uppe 🙂

Nanook tittar alltid ut genom fönstret det första han gör är han vaknar. Tycker det är så gulligt. Lite mänskligt på något sätt. Här stod han i morse och kikade ut över den vackra vintervärlden.

Ute och går på morgonpromenad med Nanook. Det var så fruktansvärt kallt i ansiktet så kinderna och näsan nästan bedövades av kylan. Skulle haft en rånarluva 🙂 Men jag måste säga att det är häftigt att få uppleva den här extrema kylan som verkligen biter sig fast i huden. Näsborrarna krymper ihop och man kan inte ta ett djupt andetag, för då hostar man. Och när man andas ut bildas det rimfrost på halsduken och på ögonfransarna. Jag har alltid undrat hur kallt en människa klarar som mest. Om man var rejält påklädd, skulle man klara att befinna sig i 100- grader i en minut? Eller skulle man hinna dö? Någon som vet? 🙂