Tänk om man kunde spara vissa stunder och uppleva dom om och om igen? Som att spela upp en film med vårt liv. Ibland önskar jag det, samtidigt som jag tänker att en del av livets skönhet är att vi just måste ta tillvara på varje stund, av vetskapen att den aldrig kan komma tillbaks på samma sätt igen. Vi vet att varje dag, varje ögonblick är det enda ögonblick i vårt liv som ser ut precis så. Vare sig det är en grå, regnig vardag på jobbet eller en stund av fullkomlig lycka. Det är tid som är lika värdefull. Jag tycker om att påminna mig om det ibland.
Livet händer just nu.
Och sen har vi ju ändå förmågan att uppleva saker som hänt igen. Genom våra tankar och minnen. För när jag tänker tillbaks på den här natten mot midsommar, för snart två månader sedan, så upplever jag allt igen. Jag känner solens sista, mjuka strålar som lyser upp landskapet i ett gyllene ljus, och de ljumma vindarna som doftar av skog. Jag känner mossan på stenen under mina fötter och jag hör ljuden av myggen och kameran en bit bort. Jag ler när jag tänker på den stunden, och den natten. En av mina absolut finaste sommarminnen.
Det kommer sådana stunder ibland när allting tycks falla på plats vid precis rätt tid. Så kändes det den här natten. Det var en av årets ljusaste nätter, och egentligen juni’s allra första riktigt vackra kväll och natt. Jag kände en sådan lycka över att få vara där precis just då, och se hur färgerna skiftade på himlen allt eftersom solen steg ner bakom horisonten.
Jag stod kvar tills solen hade gått ner. Sedan fortsatte jag iväg ut i natten för att upptäcka mer vackra platser. Jag fotade, filmade, slogs med myggen och snubblade över klänningen. Men jag fick mycket fina bilder och filmer den natten, och många vackra minnen som får mig att le i hjärtat.
Nu hoppas jag att augusti bjuder på lite fler vackra sommarkvällar att fånga. Vill passa på att önska er en jättefin helg! Tack för allt fint ni skriver. Ta hand om er så hörs vi snart ♥ Kramar
