Jag älskar dig Norrland

111101

För att du ger mig utrymme att expandera.
För att jag får springa fritt över dina myrar och för att du svarar på mina rop med ekon som hörs över berg och dalar.
För dina oändliga skogar och mystiska grusvägar som leder mig till platser bortom verkligheten.
För dina kontrast i årstiderna som ständigt ger mig inspiration och en känsla av att varje dag är alldeles ny.
För din friska, kristallklara luft som fyller mina lungor med liv.
För dina älgar, björnar, renar, vargar och örnar. För hjortronen och blåbären, för granarna och björkarna.
För dina spegelblanka sjöar, livliga bäckar och kraftiga forsar som dansar fram över dina stilla landskap.
För tystnaden så stark att jag hör mina egna hjärtslag.
För dina bäcksvarta nätter och kritvita vintrar. För norrskenet och rimfrosten.
För doften av urskog och för den magiska dimman som dansar över dina tusen mörka skogstjärnar. 

Jag älskar dig Norrland, för du när min själ och ger mig livskvalitet. 

Bollywood á la Norrland

062201
I natt var det årets ljusaste natt. Sommarsolståndet. Som alltid den natten varje år är jag vaken för att se när solen går ner bakom horisonten för att bara ett tag senare gå upp igen. Det är något magiskt och speciellt med nattljuset.
Och för att fira årets ljusaste natt blir det dans! Den här gången åt det mer orientaliska hållet. För vad passar bättre än lite Bollywood i den ljusa, norrländska natten? ; )

Någonstans i Norrland

Under veckan så har jag igen gått och nervöst väntat på en ny leverans med kalendrar eftersom de förra sålde slut ( 😀 ). Som alltid när man beställt något och företaget skickar  det med ett företag som kör varorna hem till dörren, te.x DHL eller UPS, så dröjer det väldigt lång tid och ibland har paketen fastnat någonstans i Sverige eftersom de helt enkelt inte får någon körning hit till Grundtjärn. Jag brukar skriva till dem “SKICKA MED POSTEN” eftersom det är det enda som funkar riktigt bra. Men då brukar de svara “NEJ VI SKICKAR ENDAST MED DHL/UPS” och då vet jag att trots att de står “Leveraras inom två dagar” att det normalt tar 2 veckor istället. De senaste två veckorna känns det som jag ägnat halva min tid åt att spåra paket och att vara nervös för att mina kalendrar inte ska komma fram och för att mina älskade kunder ska bli ledsna för att det dröjt innan de fått hem den. Är det något jag tycker är viktigt så är det att leverera något fort. Vet själv hur glad man blir om man får något man beställt efter bara någon dag 😀

I alla fall så hade jag en väldigt komisk konversation här om dagen när jag ringde till UPS för att fråga om jag kunde få hjälp med att spåra det.

Jag: Hej! Jag ringde till er i morse för att få hjälp att ta reda på vart mitt paket är och om det hinner fram innan helgen. Vad jag kan se har det legat i Järfälla i tre dagar nu, de sa att jag skulle vänta under dagen och har jag inte hört något så skulle jag ringa till er igen, så jag tänkte höra om ni vet något mer nu? Mitt sändingsnummer är **********”
UPS: Okej, jaa, jo men det är på väg och kommer att köras hem till dig.
Jag: Men det vet jag att det inte kommer att göra, jag har varit med om det här tusen gånger nu, jag bor långt ut i skogen i västernorrland och ni har aldrig kört ut paketet till mig. Det brukar lämnas 3 mil härifrån så jag får åka och hämta det.
UPS: Jag har inte så bra koll hur det är där du bor men jag kan se att det borde vara framme nu.
Jag: Men det står ju att det fortfarande är i Järfälla? Vart någonstans är det då? Kan du se om det kommit fram till Sundsvall, eller är det i Junsele? 
UPS: Nej jag kan inte se vart, men det ska vara framme upp i Norrland någonstans.
Jag: ehh…okej. Jag får väl helt enkelt nöja mig med att det är framme i Norrland någonstans…Tack, hejdå.
UPS: Tack tack, hej.

Efter samtalet var jag jättearg och ledsen en stund eftersom det var torsdag och jag ville verkligen få hem mina kalendrar så att jag skulle kunna skicka dom så folk fick dom innan helgen. Det kändes som att bara för att man bor här så är man inte lika viktig. Varför skickar företag paket på det sättet när det endast funkar bra i städerna? Jättemånga bor ju ute på landet och det är väl lika viktigt att de också ska få sina beställningar i tid? Jag har i alla fall lärt mig att man måste ligga minst 2 veckor före i planeringen när det gäller beställningar, annars slutar det i att man blir besviken.
Men, jag har nu äntligen fått mina kalendrar 🙂 Det känns bra igen, även om jag hade velat skickat dem innan helgen. Så i kväll skall ja slå in dem och sedan skicka iväg på söndag.

Var bara tvungen att skriva av mig och lätta på mina känslor om sena leveranser som byggts upp under veckan 😉 Nu känns det bättre igen!

Ja inte är det alltid helt lätt att driva företag här i lilla Grundjtärn. Tur att det ändå finns så mycket annat postivit med att bo här så det är värt att kämpa för ändå 🙂

Älskade Norrland

När jag bestämde mig för att ta steget att flytta hit till en i Grundtjärn, så trodde jag att jag var väldigt, väldigt ensam om att vilja göra just en sådan sak. Att lämna Göteborg och storstadslivet för ett liv i en stuga på den norrländska landsbygden, skulle väl också innebära att även lämna allt det där som jag i min ålder borde prioritera i mitt liv. Nära till kompisar, krogar, nöjen, shopping, plugget och allt annat som hör till.
Men trots närheten till allt bra, så saknade jag något. Det jag sökte kunde inte staden erbjuda. Jag längtade efter Grundtjärn. Den vackra byn i Västernorrland, där jag spenderat många somrar sedan jag var liten. Jag längtade efter luften, skogen, tystnaden och att gå barfota på ängen en juninatt i midnattssolen. Jag längtade efter iskalla vinternätter, med norrsken som dansade över himlavalvet, och efter känslan att ströva omkring i den djupa norrlandskogen en solig sensommardag och plocka hjortron och blåbär, med en gnutta rädsla över att möta björn.
Det jag saknade var helt enkelt naturen, och dess upplevelser. Här uppe fanns allt jag kunde önska mig.

Som sagt trodde jag att jag var helt ensam om att ha dessa tankar och känslor, och denna starka längtan efter ett annat liv än det man borde leva i staden.
När jag började blogga om mitt liv här insåg jag ganska snart att jag inte alls var ensam. Det var så många som förstod precis vad jag menade med att jag ville bo här. Det hade jag inte alls trott från början. Jag insåg att det är så många, unga som gamla, som hade precis de här tankarna som jag hade. Precis den där längtan efter ett liv på landet. Ett liv nära naturen.

Genom min blogg och mina foton har jag kunnat uttrycka just det där som jag älskar med att bo här. Jag kan visa varför Grundtjärn är mitt paradis, och varför jag känner så starkt för denna plats.

Jag har fått så många fina mail, och så många fina kommentarer från läsare som skrivit och berättat att de blivit så inspirerade av min blogg och av mina foton att de själva vill göra något liknande, och flytta ut på landet.
Jag har även många gånger nu fått frågor från läsare runt om i hela Sverige som undrat om det finns något hus till salu i Grundtjärn med omnejd. Senaste tiden har jag insett att jag nästan skulle kunna jobba som mäklare här på landsbygden och ha fullt upp, om det fanns hus till salu.

Jag har till och med fått mail från läsare som skrivit att de blivit såpass inspirerade att de bestämt sig för att flytta upp till Västernorrland. Förstår ni hur överlycklig jag blir av att höra det? Jag nästan exploderar 🙂

Så i går, skrev jag på facebook till min kompis Emil Källström och citerade några utdrag från mail av läsare som berättat att de valt att flytta hit till Västernorrland. Emil Källström är riksdagsledamot i Centerpartiet här i Västernorrland, och jag vet att han brinner för att den norrländska landsbygden ska leva, så därför tyckte jag det var roligt att skicka det till honom, för jag visste att han skulle bli jätteglad att höra det här.
Och det blev han! Och han tyckte det här var hur häftigt som helst, så vi bestämde oss för att påbörja ett lite projekt och utveckla detta. Och jag är så glad för att Emil ville ta tag i det här. Det hela blir mer kraftfullt med hans hjälp, eftersom han är insatt i politiken och har tusen idéer på hur man kan utveckla detta till något riktigt bra.

Vi har nu pratats vid och i morgon bitti kommer vi träffas här i Grundtjärn tillsammans med en journalist från tidningen, för att lyfta fram just det här som jag nu berättat för er.  Det känns riktigt roligt, för jag tror verkligen det här är något att spåna vidare på.
Norrland har så mycket vackert att erbjuda, och det gör ont i mig när byaskolor stängs ner, affärer går i konkurs och folk lämnar den vackra, norrländska landsbygden.

Att veta att jag faktiskt har påverkat människor, genom att visa upp det vackra och magiska som jag upplever med denna plats, såpass att folk till och med valt att flytta från södra Sverige till Västernorrland….det är en obeskrivlig känsla. Jag blir så glad. Så innerligt glad!

Så det ska bli riktigt roligt i morgon!
Emil Källström har skrivit ett jättebra blogginlägg om det här, så gå gärna in och läsa det HÄR 🙂

Nu ska städa klart här och fixa ordning lite saker inför i morgon. Det känns som en viktig dag. Lite som en början på något nytt. Spännande 🙂

Ha det underbart allihopa <3




The Norrland project

Hej på er!
För ett tag sedan var en fotograf här vid namn Jens L´Estrade som pluggar bildjournalistik på Mittuniversitetet. Han var ju här i ca 3 veckor och dokumenterade mitt liv här i Grundtjärn genom att fotografera, filma och spela in ljud för ett multimediaprojekt med temat “Norrland“. Ni som följt bloggen ett tag vet vad jag pratar om 🙂

Nu är det här projektet klart och kommer tillsammans med de andra studenternas projekt om Norrland att visas upp på kulturmagasinets biograf i Sundsvall nu på tisdag klockan 18.00. Så jag vill passa på att tipsa om att gå på den här bildspelsvisningen för er som har tid och möjlighet. Det kommer bli superbra! 🙂
Om ni vill ha lite mer info kan ni läsa om deras event HÄR

Här är affischen för deras projektvisning!

The Norrland project. Design: Linnea Bergenudd Foto: Jens L´Estrade

Älskade Norrland

Idag när jag var på väg hem från Näsåker och körde den 3 mil långa och slingriga grusvägen hem genom urskogen så bestämde jag mig för att stanna bilen en stund och gå ut och titta på utsikten. Och åhhh…jag kan inte ens beskriva med ord hur vackert det var. Jag var ganska högt upp, så jag såg ut långt över de oändliga skogarna. Jag stod där en stund på en stubbe och bara njöt av den vackra utsikten, den totala tystnaden och den friska lukten av skog och vår.

Stannade bilen och gick ut

Utsikten

Det är något speciellt med skogarna i Norrland.

Stod på en stubbe

Här skulle jag kunna stå kvar hur länge som helst och bara andas.