Ny design

Som ni trogna, återkommande läsare ser så har jag nu skaffat lite ny, fräsch design här på bloggen. Jag hade så länge gått och grubblat över att jag skulle vilja göra det lite finare här med ljusare färger, större sidhuvud och finare text. Men eftersom jag inte är så kunnig när det gäller koder så har jag inte vågat försöka mig på det själv. Så plötsligt fick jag mail från min fina vän Mathias som hade börjat greja med lite idéer på en ny design på min blogg, utan att jag ens hade sagt något. Det var som om han hade hört mitt grubbel och besvarat min önskan 😀 Precis de saker som jag önskade förbättra fixade han, som t.ex. lite större bilder, större plats för sidhuvud, finare text, rubriken i mitten, ljusare färger på menyn och bakgrunden.

Nu känns det som jag kan “andas” bättre när jag är inne på bloggen. Som om jag öppnat ett fönster och låtit frisk vårluft få komma in och rensa ut den mörka vintern. Ja, ungefär så känns det faktiskt. Hoppas ni också tycker om den nya designen, för det är ju trots allt ni som ska läsa och trivas här “inne” 😀

Nu är klockan snart två på natten. Dags att sova lite. I morgon är en ny dag.

Sov gott allihopa och dröm vackra drömmar <3

En ny vecka

Hej på er!
Så var det ny vecka igen. Jag sitter här i köket och dricker lite kaffe och ska alldeles strax köra in till Näsåker och hämta upp morfar för att sedan köra in till Sollefteå och hälsa på mormor på sjukhuset. Jag hoppas det har blivit bättre idag. Jag sitter och tänker hur underbart det hade varit om man öppnade dörren till hennes rum på sjukhuset och fick se henne sitta uppe på sängkanten, och så tittar hon upp på oss med ett leende och säger “Nämen hej på er”. Det hade varit underbart 🙂

Egentligen har man varken tid eller råd att köra in till Sollefteå såhär varje dag, men man dras dit som en magnet. Man vill finnas där.
Men det finns också så mycket annat jag vill göra så fort jag får tid. Jag har så många ideér till blogginlägg som jag vill skriva, så mycket mail jag vill svara på, så många fotoidéer jag vill förverkliga, så många nya designer på smycken som jag vill skapa. Åh jag exploderar snart. När allt lugnar sig och vardagen blir mer stabil igen så kommer jag få tid och ro till att göra allt det där som jag går och “gör” i huvudet.

Nu ska jag åka och hämta morfar. Skriver mer sen när jag kommit hem igen 🙂
Vill önska er en jättebra måndag!
Kramar <3

Hade inte fotat något än så det fick bli en gammal bild istället. Den här bilden togs idag fast för ett år sedan. Vad mycket som har hänt sedan dess!

Och den här bilden togs samma kväll.

Samma dag fångade jag även Nanooks "morning-face" på bild. Han kan verkligen se jätteknepig ut ibland när han sovit länge och sedan slår upp ögonen. Går knappt att känna igen honom haha! 🙂

En ny början

Hej på er kära läsare!
Det var inte meningen att göra en sådan “cliffhanger” i mitt senaste inlägg, och lämna er så nyfikna 🙂 Men jag kände att jag ville vänta med att berätta om det här på bloggen tills jag hade tid och ro att sätta mig ner och göra ett fint blogginlägg om det. Det är trots allt något som berör mig mycket, och som ligger mig varmt om hjärtat. En förändring som både känts som en kniv i hjärtat men också som en otrolig lättnad.

Det jag haft så fullt upp med det senaste dygnet är att jag flyttat. Det här kom som sagt väldigt hastigt. Jag var mitt upp med att vinterbona den gamla skolan och kunde aldrig i min vildaste fantasi tro att jag alldeles snart skulle lämna mitt kära hem. Plötsligt kom det upp en ny möjlighet för mig; att flytta till stugan som mina föräldrar äger och som nu står tomt och som använts som gäststuga i somras. Den här möjligheten har egentligen funnits ganska länge, flera har nämnt det och undrat om det inte vore bättre att flytta dit nu när det står tomt, men jag har hela tiden avvisat det eftersom det inte ens funnits på min karta att lämna skolan, som jag älskar så mycket.

Men av några olika anledningar tog jag ändå det till mig denna gången och trots att jag inte ville gav jag det ändå en chans. Jag gick dit på kvällen, gjorde en eld i vedspisen, tittade mig runt och började fundera på hur jag skulle kunna möblera osv. Jag började inse hur mysigt det var där inne, och hur bra det skulle kännas att bo i ett helt eget place där jag bestämmer helt själv 🙂 Dessutom skulle jag få det lite bekvämare. Trots att även denna stugan saknar isolering och endast har vedspisen som värmekälla så är det väldigt mycket lättare att behålla värmen. Det är inte 4 meter upp till taket som det är i skolan. Och det gör stor skillnad när det gäller att behålla värmen inne.
Det var med tårar i ögonen jag nästa dag började packa mina saker i flyttkartonger. Som tur var fick jag hjälp av både min mamma och bror, så det gick ganska kvickt. Men jag tror aldrig jag känt så många olika känslor på samma gång. Jag har väldigt svårt att förklara vad exakt som gör att skolan är så speciell för mig. Det är inte bara ett vanligt hus för mig. Det är ett hus med själ. Jag älskar fönstren, dörrarna, plankgolvet i salen, energin i väggarna, luften, lukten, tanken av att skolbarn en gång för längesedan sprungit runt där inne, och lärt sig saker som idag är historia för oss. Det är ett mycket speciellt hus.

Därför var det otroligt svårt för mig att släppa taget om detta underbara hus där jag fått tillbringa mitt första år i Grundtjärn. Jag är så otroligt tacksam att jag fick den fantastiska möjligheten att göra det. Det är i den gamla skolan jag fått uppleva mitt livs största äventyr. Men jag vet ju också att det här äventyret kommer fortsätta, även om jag inte längre bor i skolan. Det var mer en känslomässig förändring.

Nu när jag kommit på plats i den nya stugan kan jag inte annat än känna en slags lättnad. Det finns inget hus som skolan, men jag ändå är övertygad om att jag kommer trivas jättebra här. Det är otroligt mysigt här inne. Jag ska ta några bilder senare ikväll så ni får se hur det ser ut i mitt nya bo 🙂

Här kommer några bilder från flytten och mitt farväl till den vackra skolan.

Sista flyttlådan bärs ut från skolan.

Skolan är nu helt återställd till hur det såg ut innan jag flyttade hit. Det finns nu inte ett spår av mitt år i huset. Det kändes så konstigt. Men också skönt att det var klart.

Köket. Satte mig vid köksfönstret en stund som jag tusentals gånger tittat ut genom.

Vackra, underbara hus. Tack för den fina tiden jag fick bo här 🙂

Visst är det märkligt att det nästan syns direkt utanpå huset när ingen bor där längre? Och det går inte att riktigt sätta fingret på vad det är heller.