Vaknade i morse med den där känslan av “nej“. Jag hade en hemsk värk i magen och hela kroppen kändes som en tung cementklump. Att ens tänka tanken på att kliva upp var direkt motbjudande. Jag har inte vaknat av klockan som ringt på mobilen. Som pricken över i:et har jag försovit mig några timmar och missat allt det där jag hade velat fått gjort på söndagsmorgonen och förmiddagen. Nanook gnäller och tittar frustrerande på mig medan katten biter mig i tårna. Vilken himla tur att jag har en hund som bara måste gå ut, annars tror jag att jag fortfarande legat i sängen vid det här laget.

Två timmar och två alvedon senare sitter jag här, och livet börjar kännas gött igen. Efter promenaden med hunden kom jag på att jag hade en underbar frukost som väntade. Mina fantastiska vänner Åsa och Arvid har varit hos mig i helgen och förgyllt min fredag och lördag, och de lämnade ett gudomligt gott bröd som de gjort själva, tillsammans med hemmagjord krusbärsmarmelad. Åhh. Det kunde inte kommit lämpligare!

Nu har jag dukat upp för en väldigt sen söndagsfrukost. Men, det är ju faktiskt söndag. Då är allt tillåtet.

Ha en fin söndag underbara Ni ♥