I natt såg jag det första norrskenet sedan i vintras. Har nog aldrig sett ett norrsken i augusti förut så det kändes lite konstigt. Men det var så vackert! Det kom precis i lagom tid efter att jag och min mamma varit ute hela kvällen fram till midnatt för att leta efter våra hundar som sprungit bort. De försvann båda två och var borta i fyra timmar. Kan inte minnas senast jag var så rädd och orolig. Vi stod och ropade på en höjd i skogen medan mörkret föll, men det enda vi hörde var våra egna ekon. Jag trodde att något hade hänt och att jag aldrig skulle få se Nanook igen. Vi pratade om hur vi aldrig mer skulle klaga på allt hundhår.
Men vid midnatt så kom dom springnade på grusvägen och jag önskar så att jag kunde fråga dom var dom varit under alla timmar. Sedan körde jag hem med Nanook i bakluckan samtidigt som norrskenet vaknade till liv på natthimlen. Det påminde om första gången jag hämtade Nanook när han var en liten valp. Jag döpte honom till “Nanook of the northern lights” och den kvällen när jag åkte hem med honom i bilen så dansade norrskenet över hela himlen.
Vill också passa på att tacka er alla för all inspiration ni ger mig. Kan inte i ord förklara vilken glädje och värme det ger mig att läsa era kommentarer. Är så tacksam för att ni följer mig här. Bloggen vore ingenting utan er. Vi skapar det fina tillsammans ♡ Tack!
