“Hej jag heter Jonna Jinton och jag är 26 år“. Shit pomfritt. Det låter verkligen vuxet. Det känns lite konstigt, att åren går så fort. Samtidigt så känns det helt fantastiskt. Jag är glad att jag fått vandra på jorden i hela 26 år nu. Och hoppas på många år till!

26 år. Så lång tid! Och ändå bara ett litet, litet ögonblick på jorden. Att tänka på tiden ger mig alltid svindel. Jag tänker på alla som funnits och som bara försvinner en efter en. Mormor och morfar. Farmor och farfar. En gång i tiden fyllde de också 26 år, och nu finns de inte här mer. Det känns så sorgligt och vackert på samma sätt. Men jag tycker om att leva med tanken på att livet är så skört. Och en dag finns vi inte heller kvar. Om 100 år är garanterat ingen av oss vid liv längre. Det kanske känns hemskt att tänka så, men det får mig bara att uppskatta livet ännu mer. En dag kommer jag inte finnas längre, och den dagen som jag lämnar livet vill jag tänka tillbaks och känna att jag levde, och inte grävde ner mig i problem som inte egentligen spelade så stor roll. Jag vill inte ägna för mycket tid, eller egentligen ingen tid alls, på att oroa mig och må dåligt. På att försöka ändra eller kontrollera saker som inte går att ändra på. Inte försöka göra motstånd mot allt som känns jobbigt. Istället vill jag följa med på livets våg och uppskatta varje dag, oavsett vid livet bjuder på. I slutändan, så vet vi ju inte varför vi är här. Vi är alla lika inuti, och vi gör alla vårt bästa av vårt korta, värdefulla liv här på jorden. Och det räcker ♥
Det blir en lugn födelsedag idag. Var ute hela natten och fotade och bara njöt av sommarnatten, så jag gick och la mig i vid halv åtta i morse. Har massa bilder från i natt som jag ska visa er sedan! Sov några timmar och sedan åkte jag ut i skogen och drack morgonkaffe (eller förmiddags-kaffe) på en grusväg medan Nanook badade i pölarna längs dikena.




