Idag fick jag den tyska tidningen NORR Magazine i brevlådan. Jag är med i ett litet reportage i den, tillsammans med Underbara Clara.
Tyvärr så kan jag inte tyska så jag vet inte vad dem har skrivit, men eftersom de intervjuade mig först så lär det ju vara ungefär det jag själv sagt.


Jag blir alltid lite glad och stolt när jag får vara med i ett reportage tillsammans med Clara. Det känns lite som att jag får stå bredvid någon som jag beundrar. Första gången jag kom in på Claras blogg var några månader efter att jag flyttat hit, sommaren 2010. Jag blev glad över att någon annan ung person gjort ungefär samma resa som jag själv var på. Det var även då jag såg att hon hade vunnit Norrmejerier Stipendiet 2010. Då sökte jag själv dit, och blev nominerad. Då mailade jag Clara och berättade detta, och frågade om hon ville lägga sin röst på mig. Hon svarade “Det är klart jag röstar på dig. Lycka till pingla!”
Jag blev så glad så jag nästan trillade av stolen.
Sedan blev jag Västernorrlands vinnare av Norrmejerier Stipendiet 2011. Det var kul!
Även om vi har helt olika typer av bloggar så har vi ändå många grundstenar gemensamt. Just att vi valt en lite annorlunda väg och bosatt oss på en plats som de flesta flyttar ifrån. Jag har alltid beundrat Claras mod att våga stå upp för vad hon tycker. Hon vågar ryta ifrån .Vågar säga nej, och vågar lyfta fram det som hon tycker är bra. Något som jag själv jobbar hårt på och har lite som en läxa här i livet. Men hon har faktiskt inspirerat mig till att våga lite mer. De första åren som jag hade min blogg, så var jag livrädd för att någon skulle tycka att jag hade fel om något. Att någon skulle svara med en elak kommentar, ifrågasätta mina tankar eller att jag på något sätt skulle skapa en debatt. Så har det inte bara varit när det gäller bloggen, utan även annars. Jag har alltid föredragit att vara tyst om något och tycka saker för mig själv, istället för att ge mig in i en diskussion.
En arg/taskig kommentar kunde få mig att ligga på köksgolvet i tårar. Skör som en tunn tråd.
Det är jag fortfarande av och till. Men jag har definitivt blivit starkare när det gäller det. Lättare att rycka på axlarna och inte ta åt mig av sådant som jag inte vill ta åt mig av. Och jag vågar mer och mer skriva om saker som faktiskt skapar debatt. Vågar oftare ta risken att skriva om något som jag vet kan uppröra vissa.
Jag är säker på att jag blivit “modigare” av att läsa Claras blogg. Ibland har hon skrivit inlägg där hon ryter ifrån riktigt ordentligt om något. Och jag tycker det är så häftigt att hon vågar det trots att hon vet att hon även kommer få en hel del skit för det. För så blir det ju alltid, om man tycker till om något. Det finns alltid folk som tycker annorlunda, eller väljer att misstolka något. Eller som vill hacka ner varenda mening man skrivit och vända och vrida på det tills det framställs som något helt annat. Men hon tar det! Och det är så förbaskat bra.
Så det känns fint att få vara med där i tidningen, bredvid Clara. Min “blogg-granne” här i Norrland.

