Tack för den fantastiskt fina responsen på mitt tidigare inlägg. Ni anar inte vilken otrolig glädje jag känner när så många uppskattar mina foton. Era ord går som alltid rakt in i hjärtat ♥

Helgen har varit helt underbar och kylan håller fortfarande i sig. Men jag är så tacksam för varje dag som solen skiner och som jag får andas in den iskalla luften. Jag vet inte varför, men jag mår så himla bra av temperaturen som är ute nu. Det är något med den torra, klara luften. Och allt det vackra såklart. Stjärnorna, rimfrosten, de snövita granarna.

Jag har varit ute och fotat lite varje dag under helgen, under den korta stunden det är dagsljus. Men jag märker en otrolig skillnad redan nu. Nu börjar äntligen solen gå upp en ganska hög bit ovanför träden. I december hann den knappt upp innan den gick ner igen. Så nu har jag lite mer tid på mig innan mörkret faller.

Men att fota i skymning och i mörkret är ju något jag älskar också. Speciellt sista tiden då det var så otroligt vackra nätter med miljontals stjärnor och en liten månskära som lyst upp i natten. Med riktigt mycket kläder går det att njuta av en vinternatt med -30 grader ute. Det är så magiskt vackert på något sätt. Alldeles tyst och stilla.

Vedboden under stjärnorna i -30 grader.

Ute på skogsvägarna och flänger.

Det spelar ingen roll hur mycket tid jag redan spenderat av mitt liv tittandes upp mot stjärnhimlen. Jag blir aldrig trött på det. Varje gång blir jag lika fascinerad. Ja, jag tror till och med att jag blir mer och mer fascinerad ju äldre jag blir. Jag kan aldrig sluta att älska stjärnhimlen.

Ute och går i Grundtjärn en vacker vinternatt.