Det är något så oförklarligt behagligt med att vandra i skogen på vintern. Allting sover tungt och inte en endaste fågel hörs. Snön ligger som ett ljudisolerande lager över mark och träd, och endast mina egna andetag hörs till ljudet av mina steg i den knarrande snön. Jag kommer på mig själv att nästan smyga fram. Jag vill inte väcka en sovande björn, eller störa de sovande myrorna i myrstackarna. Jag vill bara betrakta den sovande skogen och ta del av dess tystnad.
Jag älskar att leta ljuspunkter i skogen där solen letar sig fram. Och jag älskar att bli lika förvånad varje gång över hur fort ljuspunkten förflyttar sig. Som ett stilla ljusväsen som dansar mellan trädstammarna. Jag följer dess danssteg för att få känna ljuset mot kinden en längre stund.

Nu är en efterlängtad helg här och jag tänkte ta helt ledigt i morgon. Kanske packa upp väskorna från när jag var i Åre förra helgen. Tänk att det ibland kan ta så fasligt lång tid för mig att packa upp väskor. Och så hoppas jag på fint väder så vi kanske kan åka ut på en längre tur med sparken. Lite varm choklad i en termos. Åh, vad mysigt det vore.

Men innan jag tar helg, så vill jag bara skriva och tacka er allihopa för era tankar, åsikter, fina peppande ord och allt däremellan på mina två tidigare inlägg. Tror sällan jag varit med om något ämne som engagerar så mycket. Men jag ser det som något positivt. Är glad att ni tagit er tid, och jag ska försöka svara på några av era kommentarer under helgen. Tack för värmen ni skänker ♥

Nu önskar jag er en helt underbar helg! Hoppas ni också får en riktigt mysig fredagkväll.
Kramar i massor ♥