Jag har blivit förälskad i Ångermanälven som går genom Sollefteå. Eller rättare sagt de vackra platserna vid kanten av älven. Jag var i Sollefteå igår igen för ett ärende och då hade jag återigen några timmar att vänta. Då strövade jag runt i regnet utan mål, och det var så härligt på något vis. Utan stress få observera och verkligen se sådant som man kanske inte ser annars. Jag gick till parken, genom stan, och ner till älven. Jag gick förbi lägenheten där mormor och morfar bodde under hela min uppväxt. Jag kunde nästan se mormor stå där på balkongen och le och vinka. Alltid när jag är i Sollefteå dras jag till deras gamla lägenhet, som av någon mystisk kraft. Trots att de inte längre finns kvar där har jag alltid parkerat bilen där på parkeringen utanför när jag är i stan, tills jag fick en utskällningen av någon vaktmästare. Men jag går alltid dit ändå. Bara för att se. Minnas. Och fälla en liten tår.
Jag saknar så mycket den tiden när de bodde där, och när båda levde. Det var som att komma hem när jag kom hem till mormor och morfar. Och de hade underbara grannar som bodde där intill som också kändes som en del av familjen. Det var så härlig stämning där alltid. Jag får glädjas av de underbara minnen jag har därifrån, och jag är glad att jag kan ta en sväng förbi deras lägenhet när jag är där och bara minnas tillbaks lite.
I alla fall så gick jag ner till älven senare. Då hade regnet upphört och en dimma dansade över älven. Det var magiskt vackert! Jag stannade på en plats vid älven i säkert två timmar. Mest för att det även där fanns så otroligt vackra stenar. Vissa var alldeles runda. Så vackert formade av vattnet. Och i alla dess färger. Jag måste åka dit någon gång och leta lite stenar och ta med mig hem. Går att göra mycket vackert med dem.
Nu längtar jag tills jag ska in till Sollefteå igen för att reparera bilen så att jag kan gå ner till älven igen 🙂
Ångermanälven i Sollefteå. Så här vackert såg det ut när dimman dansade över vattnet, med den vackra skogen runt om.
Vilket härligt foto! Man kan se älvorna dansa…
Vackert!
Känner till Sollefteå, varifrån är bilden tagen?
Tack! 🙂
Den är tagen nära parken, nära en stor gräsmatta med en lekplats. Ön till vänster i bilden är en bit av risön 🙂
Vilken fantastisk bild. Den är inte manipulerad väl? Ser ut som en tavla. Du vet – jag är född rakt ovanför Risön, på Remsle. Där uppe på Nipuddsvägen gick vi och tittade ner på älven och då när jag var liten var den bara såååå himla vild. Kraftverket i Sollefteå fanns inte då.
Min mormor och morfar bodde i Resele och från deras hus såg man också Ångermanälven. Där uppe i Resele var och är älven lite lugnare.
Hej från Evy
Tack Evy!
Nej bilden är inte manipulerad. Den är faktiskt tagen med min mobilkamera, så det är egentligen väldigt kass kvalitet på bilden, men det är också det som gör att den ser lite mystisk och målad ut. Så det blev en fin effekt ändå 🙂
Kram!
Ser älvorna dansa. Förstår att du känner det samma som jag för Klarälven som går genom värmland. Mystisk men ändå lugnande. När jag vart på resande fot och kommer så långt så jag ser henne, då känner jag i hjärtat att jag kommit hem.
Kram Maria
Väldigt vacker bild du tagit, ser magiskt ut 🙂
Vilken vacker och konstnärlig bild!
Väldigt snyggt helt enkelt, kram pårè
Ser ut som en akvarell …
Känner igen vyn från stadsparken.Finns den lekparken kvar?Dit gick man när det var Nipkarusellen med n´Henning Lundström.Jag bodde också på Remsle fast på Västremsle i närheten av Tomten Yngve Sundkvist.Min moster bor på Guldkusten och jag har en kompis som bor vid Tingshuset på Djupövägen.Du är helt makalös att fånga fina bilder med din kamera Jonna.Hoppas det ordnar sej med hemkörning av stubbarna.
Kram och Lycka till.
ÅngermanÄLVor! De är vackra, de!
Om det är den lekpark som jag tror så höll jag på att få problem med farbror blå i närheten där. Det var när jag gjorde lumpen och vi skulle ner på stan och festa. Hade dock blivit några öl på luckan så det började trycka på så jag blev tvungen att stanna till mot en buske på vägen. Då lyste en bil med strålkastarna mot mig. Blev rätt så less och började undra vad det var för pervo som lyste på mig när jag pissade. Så jag började visa lite internationellt teckenspråk att dom skulle lägga av. Som tur var sa en kompis att det inte var så smart. Det var en polisbil. Så jag snabbade mig att bli klar och försökte se så städad ut som möjligt. Och som tur var så for dom vidare. Kunde ha blivit dyrt. Även om det var lite ute i grönområdet så är det ju ändå i stan så det hade nog blev 1000spänn för offentlig urinering. Men dom tyckte nog inte att det var så farligt. Det är skönt med att bo här. Det är avslappnat.
Förstörde kanske den fina bilden nu när jag målade upp en bild av en full värnpliktig som pissar i närheten. Men det bjuder jag på. 🙂
Du lyckas alltid med dina foton. 🙂
Som vanligt blir jag helt störd, det enda jag vill är att flytta till Norrland, din blogg är en del av inspirationen!
Just här där vi bor finns det inga bra vägar eller skogar alls att promenera vid. Mycket träsk och otroligt mycket fästingar! Fifan.
Är Norrland till stor del befriat från dessa blodsugande äckel? De klarar väl inte vinterkylan? Eller har jag hört fel?
Finns kanske fästingar i högt gräs men jag är 32 & har inte haft en enda fästing på de här åren iallafall är skönt att slippa dem..
Sen naturen….Den säger sitt 🙂
Så himla vackert. Å mystiskt på samma gång. = Perfekt kombo. <3
Otroligt vacker bild! Där skulle man varit med kameran! 😉
Jag förstår att du dras till deras lägenhet, det skulle jag också ha gjort. Det är alltid så med platser där det finns mycket minnen! 🙂
Vilken superbild! Otroligt fin!
JONNA JONNA !!!!
Nu är det sommar igen och vi sitter alltid ute (eller oftast)
Se till att komma in & ta en kopp kaffe med oss när du är i stan nästa gång.
Jag e ju inte alltid på plats men finns ju andra som är 😉
Såå kom in och fika med oss vetja 😀
Ursh ja saknar Iris & Frans otroligt mycket på gården är så tomt när de inte finns där och vinkar i fönstret eller på balkongen..
Den lägenheten är som deras även fast andra bor där nu för tiden.
Massa kramar till dig & familjen…Hälsa dem så gott <3
Åh så vackert!! Älskar också Ångermanälven som flyter förbi min hemort, brukar ofta gå ner till älven och bara sitta där och känna magin. Det är som du säger med minnen och platser där man känt trygghet, att man söker sig gärna tillbaka dit igen. Jag tror att man i sitt vuxna liv på något sätt försöker skapa tillbaka den trygghet man hade som barn.
Kram och tack för fina bilder och tankar!
Underbart att uppleva detta igen, jag riktigt känner igen känslan då man var ung och drog sig hemåt på natten. Fick förstås ta taxi för att komma hem till Österåsen men ibland gick vi, 1 mil. Därifrån hade vi en vacker utsikt över både Ångermanälven, Faxälven, Niporna och Sollefteå bl.a.
Kram på dig och tack för att du gör så mina fina minnen poppar upp, både från Sollefteå och Grundtjärn.