Så var det måndag igen efter en rolig helg med kalas, lite skidåkning och vänner. Nu sitter jag här, dricker kaffe och skriver upp en lista med allt som ska göras. Jag är så himla knäpp. När något händer i mitt liv, ofta något socialt, så tappar jag “tråden”. Om jag haft en rolig helg där mycket hänt och jag liksom haft en paus från “mitt inre liv” och allt jag gör när jag är själv, som att skriva, fota, måla, vara ute i skogen osv, så har jag svårt att komma tillbaks till det igen när vardagen börjar. Det är som att jag vaknar på måndag morgon och känner mig nollställd. “Vem är jag, vart bor jag, vad jobbar jag med?”.
Allt känns så långt borta och det tar ett tag för mig att komma in i “känslan” igen. Känslan för det jag gör. Det tar ett tag innan alla tankar, visioner och idéer kommer tillbaks. Jag har svårt att sätta ord på vad jag menar. Men det är som att jag måste vara själv för att vara kreativ. Och när jag under några dagar gjort något annat än att vara själv så kommer jag bort från det och sedan måste jag hitta det igen.
För att alla ska förstå känslan jag menar så skulle jag kunna beskriva det som om man satt och skrev en bok. Mitt i skrivandet så händer något och man måste lägga ner pennan och avbryta ett tag. Sedan när man kommer tillbaks så har känslan försvunnit och man minns inte riktigt vart man var.
Jag tycker faktiskt att det är lite jobbigt att jag är sådär. Om jag har mycket att göra, som den här månaden t.ex där jag kommer hålla fyra föreläsningar, så är det som att jag måste koppla bort mig från aktiviteter för att kunna koncentrera mig. Annars tappar jag fokus och känsla. Haha. Jag inser vad tråkig jag låter när jag försöker förklara. Men det är bara sådan jag är. Jag har alltid haft enormt behov av att vara själv, och eftersom jag jobbar med något där jag måste vara kreativ så behöver jag det ännu mer. Det är min teori.
Jaja, nu ska jag dricka upp kaffet och sätta igång med dagen! Ha en fin måndag! Kram ♥
Du låter som att du är helt normal vi är många som så efter en tex helg när man bara kopplar bort vardagen ha en fin dag i solen nu synd de blåser så
Åh, är precis likadan själv! Känner också så idag! Haha, jaja..Ska ut i solen och skogen nu så får jag ta tag i saker i eftermiddag/ikväll 🙂
Ha en jättefin dag!
/Evelina
http://www.evelinasekologiska.se
Jag är exakt likadan. Det är väldigt jobbigt. Jag älskar att vara ensam & njuter av att vara själv hemma. Ibland när jag tappat den där “känslan” du pratar om, brukar jag bara gå ut & sätta mig någonstans & blunda. Lyssna på allt runt omkring. Fåglar, vinden. Ja allt sånt som är näring för själen. Då hittar man tillbaka till den där känslan ganska snabbt. 🙂 haha jag måste nästan skratta åt mig själv ibland. Man är nog lite lustig.
Kan verkligen känna igen mig i det du skriver, efter en helg/period med mycket sociala aktiviteter vill jag bara isolera mig och vara ifred. Även om jag kan få tillfällig energi av att ha massa roliga aktiviteter på g så är det samma visa efteråt varenda gång, känner mig helt utmattad!
Känner igen mig jag också! Fast jag har ett jobb där jag är extremt beroende av att andra sköter sin del så för mig är det helgerna som är tiden då jag kan få vara för mig själv. 🙂
Förstår vad du menar, och känner igen mig väldigt mycket i det!
Låter fullt normalt, är man hemma (vare sej man jobbar eller inte) så tappar man lätt tråden när det blir mycket (sociala) avvikelser från det. Och ofta. Så gör jag iallafall. Då behöver man nog landa igen för att hitta kreativiteten och sin vanliga rytmen igen.
Underbar bild på Er! Och vad långt hår Du fått! Älskar Dina armsmycken! Varifrån kommer de??
Kramar!
Dom har Jonna och hennes mor gjort
Delar du, Per Asp, blogg med JJ?
Det klingar så bekant! Just nu tycker jag det är svårt att hitta en balans mellan måsten och det jag helst vill göra. Även om jag är ledig en, två dagar eller tillochmed fler i rad så är det sällan jag hinner ställa om. Det beror helt på hur de “upptagna” dagarna varit. Men det är väl livets lärdom att lära sig hantera det och ständigt jobba på att hitta det som fungerar; men ibland önskar jag att det vore lite lättare att göra det. Sen så lever jag ju med sambo och mycket tid går ju till att hitta en samklang mellan varandra och det är inte heller alltid så lätt. / Erika
Hoppas du är tillbaka i banorna här. Jag känner igen det där med att tappa sig själv i det man gör ibland. Även om det kanske inte riktigt handlar om samma saker som det gör för dig så är det en jobbig känsla.
Ta hand om dig 🙂
Oj så igenkännande…mitt i prick!!Och absolut högst normalt…samtidigt behövs dessa “brakes” för fortsatt kreativitet,det skapar en bra balans(tror jag)!
Mvh/Tomas
Känner igen mig precis i det du skriver! Om jag varit borta en helg och varit social känner jag ett stort behov av att vara själv och ha tyst runt omkring mig. Då är det skönt att bo i en knäpptyst by! I kväll sprang jag och vovven under stjärnhimlen.
Tack för en bra blogg!
Precis som Tomas så tror jag att “stoppklossarna” finns där som en del av det kreativa flödet. Även när jag översätter litteratur tar det en stund att komma igång, och allt längre ju intensivare “det andra” har varit. Fullt normalt. En sak som blir roligare med åren är att varje morgon verkligen blir ny. Det blir allt lättare att vara här och nu, nästan så att det som finns utanför inte riktigt existerar. Då är det behändigt att kunna läsa vettiga och inspirerande blogginlägg. Tack!
Känner igen mig. Spännande att vi alla är olika:) finns ju människor som är precis tvärtom, som hämtar energi och “hittar tråden”när de har massa folk runtomkring sig.
Känner igen mig så himla mycket i det du skriver! Så fint att läsa din blogg förresten, hittade hit rätt så nyligen och fastnade direkt!
Vad intressant och spännande med föreläsningarna!! Vart ska de hållas om jag får vara nyfiken? Kanske att jag har möjlighet att lyssna. =) Jag bor i en by ca 5 mil söder om Umeå.
Det går nog inte att vara kreativ med att skriva eller måla. Om det är lite stojigt.Det kan nog gå nån dag innan idéer tar form och man får flyt eller flow när rätt sinnesstämning inträffar. Än mer om det är känslor som får råda. Du är normal och ändå så speciell. Det är din styrka och gör dig till den du är. 🙂
Hej
Jag tycker, du skulle ta och läsa Linus Jonkmans lilla bok “Introvert”. Den är SÅ härlig att känna igen sig i, och dessutom få förståelse för både sin egen läggning och världens motsatta dito. Det finns tydligen alla möjligheter av introverta/extroverta typer.
Bara ett tips i all välmening <3
Kram Susanne
Jag känner igen mig också.
Det var kul att få träffa dig i lördags; den bild jag hade av dig stämmer överens med verkligheten dvs. du är väldigt rar, lättsam och trevlig.
Fyra föreläsningar på en månad, kul! Grymt Jonna. Ser framför mig dig som årets talare 2016 TED – talk osv… 😉 Nu när alla som pratar om mental och fysisk träning kört sitt koncept några år så kommer du med en ny frisk vinkel på mental hälsa.
Varför inte göra lite reklam för dina föreläsningar här på bloggen?
Armbandet! Pris? Must have <3
Wow. Sinnesvidgande för mig att få ditt perspektiv. Har inte tänkt att man kan vara så, ba. Utan att det är något fel om jag blir ut fokus av allt socialt. Det behöver det ju inte vara!!
Känner SÅ igen mig i det du beskriver. Har du läst om HSP-personligheter? Highly Sensitive Personality. Det blev en riktig aha-upplevelse för mig att läsa om detta fenomen. Kände igen mig på så många punkter och jag får känslan av att du kan vara detsamma? Vi tar in alla intryck starkare, har svårt att filtrera bort intryck, bearbetar intryck på ett djupare plan än de flesta och blir därför ofta lite “hjärntrötta” efter sociala sammankomster eller andra händelser med mycket sinnesintryck. Därav stort behov av egentid för att låta hjärnan bearbeta färdigt i lugn och ro. På plussidan är att vi lägger märke till och njuter så mycket mer av små detaljer som andra inte ens noterar; ofta naturupplevelser. Vi har ofta hög förmåga att läsa av andras sinnesstämningar och blir därigenom empatiska medkännande människor. Oj detta blev visst en halv roman, sorry 🙂 Kram på dig!
// @nina.elisabet
Känner så igen mig.
Som om man är två personer.
Du är inte alls lnäpp Jonna, du är helt normal! Sådant kan hända mig, eller vem som helst mer eller mindre 🙂 Är med i behov av att få vara själv och bara få vara, lite som ett uppladdningsbart batteri haha 😉 Kram