Jag hade nyss besök av Niklas Axelsson som är reporter på P4 Västernorrland. Han var här och gjorde ett litet radio-reportage om hur livet är här i Grundtjärn nu när det var över fyra år sedan som jag flyttade hit. Vad som har förändrats, hur jag trivs osv! Det kommer antagligen ut i radion i morgon! 😀
Passade på att ta några bilder såklart! Hoppas ni har en underbar tisdag allihopa! ♥
Intervjun gjordes vid köksbordet med lite kaffe och kakor, och Nanook som tiggde vid bordet.
Nanook stal showen som alltid! 😀
Selfie!
Vi gick ut för att ta lite bilder
Och Nanook visade upp sin bästa leksak.
Hmm… Den där “leksaken” såg lite annorlunda ut än dom man hittar i djuraffärer. 😀
En bra leksak ^^ Slår vad om att han tycker mycket om den 😉
Får man fråga…? (läs frågorna med positiv intoning, för det är så jag ställer dem även om de blir lite kantiga i skrift! 🙂 ) Har du själv funderat över hur det påverkar dig när du då och då får tillfälle att reflektera över ditt liv och dina val (inte bara flytten), genom att andra ställer intervjufrågor på det här viset? Det finns en uppfattning, tror jag, att många har långa perioder då man mer eller mindre bara följer med i livet. Kanske för att den ena dagen är den andra lik, eller för att man inte har någon orsak att ifrågasätta. Men många har å andra sidan upplevt att man någon, eller några gånger i livet fått stanna upp och se över vart man kommit, vad man åstadkommit, vart man är på väg eller kanske till och med vem man är. Det slog mig nu att du kanske gör det oftare när du är offentlig. Kanske vi läsare som kommenterar också bidrar? Eller är reflekterandet, funderandet och filosoferandet helt enkelt bara “Jonna”? 🙂 Hoppas du förstår mina frågor. Hittar inte riktigt orden så som jag skulle vilja, men du får ta dem som de är. 😉
Vilken härlig bild på Niklas o Nanook!
Han var ju till mig först och gjorde ett reportage och förra gången när han gjorde inslaget om åretsvästernorrlänning med mig sa ja till honom att du måste ju fara förbi Jonna när du ändå är här. Men då hade han inte tid sa han men nu äntligen for han den vägen roligt