För några veckor sedan så tog jag ett beslut som påverkar mig en hel del. Jag har sedan jag tog beslutet velat skriva och berätta om det för er, men samtidigt ville jag låta det landa i mig själv först innan jag skriver om det på bloggen.
Och jag ville egentligen inte göra någon stor grej av det, eftersom det inte påverkar så mycket av det jag gör utåt sett. Mer mitt eget liv och min inre känsla. Men jag ville göra ett bra inlägg och verkligen dela mina tankar kring det här eftersom det också kan lyfta fram så mycket annat, som kanske kan inspirera andra.
Jag har bestämt mig för att sluta med smyckestillverkningen. Eller, sluta är nog fel ord. Jag kommer fortfarande att designa och tillverka silversmycken, men jag kommer inte alls lägga lika mycket fokus på det som jag gjort innan. Jag kommer bara tillverka när jag har tid och lust. Sedan 2009 har jag och min mamma Anita tillverkat smycken och sista tiden har vi hållit på mer med silversmide och designat egna smycken från grunden. Ni som följt bloggen länge har ju säkert hängt med en hel del på den resan. Och ni som är ganska nya följare har kanske inte läst så mycket om det än, mer än att jag säljer smyckena på min webshop och ägnat en del tid i verkstaden.
Jag kan tänka mig att det kommer lite som en chock för många. För sista tiden har jag verkligen ägnat massor av tid till smyckena och tillverkningen. Det var bara några veckor sedan jag la upp nya smycken på webshopen som jag tillverkat under våren, och lottade ut ett armband och gjorde lite reklam för de nya smyckena. Men det roliga är, att det var dagen efter det som beslutet togs. Det låter säkert helt galet. När jag äntligen kommit igång på riktigt, så backar jag det hela. Jag ville egentligen skriva det samma dag, men det kändes nästan absurt att ena stunden lotta ut ett smycke och marknadsföra mina smycken och nästa dag lägga ner allt.
Varför gör jag detta, när jag äntligen kommit igång med det så bra?
Ja, det är det jag tänkte förklara nu.
Det var en solig kväll nu i maj. Jag var i verkstaden med mamma och vi hade nyligen lagt ut de nyaste smyckena på shopen. Ordrarna trillade in och det kändes roligt! Samtidigt, som vi kände oss helt slut. Som vanligt när vi jobbat i verkstaden så är vi trötta. Utarbetade. Eftersom vi båda har i princip heltidsjobb vid sidan om så tillverkar vi smyckena på den lilla tid som finns över. På kvällarna, på nätterna.
Jag och mamma gick ut på altanen med varsin kopp kaffe. Solen lyste och jag satte mig på räcket och tittade ut över ängen.
När jag mötte mammas blick igen så var det som om vi tänkte säga samma sak, precis samtidigt.
“Nej…nu får det vara nog. Nu måste vi inse våra begränsningar. Vi lägger ner det här nu“.
Plötsligt kom den där dagen när vi utan ångest eller jobbiga känslor kände att det var dags att inse att vi inte orkar mer. Trots att tanken på att lägga ner funnits hos oss båda under lång tid, så var det först nu som det kändes som vi båda kunde ta ett moget beslut. Orden bara flög ut ur oss. Det kändes så rätt.
Jag tror vi både skrattade och grät någon liten tår medan vi drack upp kaffet på altanen. Oj, som vi kämpat. Som vi slitit med dessa smycken under åren. Även om jag egentligen känner att jag inte alls lagt den tid på företaget som jag borde eller har velat, så har det tagit sådan enorm tid och fokus från allt annat jag gjort. Jag skulle vilja beskriva vår smyckestillverkning som en stor, tung sten som vi släpat efter oss i flera år. Det har varit jättekul stundtals, och jag har älskat den där jädrans stenen och vägrat släppa den, eftersom jag haft en sådan stark vision om hur det skulle kunna bli. Men för det mesta har det varit en belastning eftersom ingen av oss faktiskt har haft tid till det.
När jag jobbat med smyckena, så har allt annat i mitt liv fallerat omkring mig. Samma sak för min mamma. Det tar så mycket mer tid än vad någon kan ana. Att tillverka något från grunden tar tid. Det är så med allt hantverk. Om jag ska driva ett smyckesföretag och verkligen få det att gå runt och utveckla det, då är det DET jag ska göra, och inte så mycket annat utöver det. För annars orkar man inte. För mig har det alltid känts som att jag borde ägna mest fokus åt smyckena, men känslan i hjärtat har alltid varit något annat. Jag har aldrig känt den där starka passionen för att sitta i verkstaden och tillverka dag som natt. Jag älskar att designa, forma och skapa med silvret och göra ett smycke som började som en liten idé. Att skapa i liten skara. Men att driva ett tillverkningsföretag är något annat. För att det ska kännas levande och roligt så behöves det läggas mer fokus och tid på det.
Nu under våren så bestämde vi oss för att verkligen ta tag i smyckestillverkningen. En gång för alla ville vi komma igång med det på ett sätt som verkligen funkar. För under åren har vi så många gånger känt att vi inte mäktar med det. Vi blir så stressade och kommer aldrig riktigt på fötter med det hela. Så vi båda har jobbat varje ledig stund i verkstaden. Jag gjorde en ny webshop och förnyade lite designer. Och det kändes jättebra! När väl webshopen var igång och beställningarna trillade in så var det en enormt rolig känsla! Men samtidigt så blev det så mycket att göra, att ingen av oss egentligen hade tid till något annat.
Så har det varit hela tiden med smyckena. Vi har aldrig haft problemet att vi inte fått sålt något. Tvärtom så har vi alltid haft större efterfrågan än vad vi hunnit tillverka. Vilket egentligen är superkul! Men det blir ju en slags stress att inte hinna med. Jag skulle hunnit med om jag jobbade med smyckena från 08-17 varje dag. Att lägga all min tid och fokus på smyckestillverkningen. Och det gjorde jag ett tag nu under våren. Men det ledde också till att den här våren blev den stressigaste i hela mitt liv.
Jag ville lägga 100% på allt jag gör. Bloggen, fotandet, skrivandet, konsten, föreläsningar, smyckestillverkning. Samtidigt som jag har hundra projekt som jag inte ens påbörjat eftersom tiden inte funnits.
Den här våren har jag känt en långvarig inre stress för första gången i mitt liv. Det har varit en enormt tuff tid, både för mig och min mamma. Och egentligen vill jag inte skylla på smyckena, men på grund av att vi satsade så otroligt mycket tid och fokus på den biten så blev så mycket annat lidande.
Vi ägnade så många nätter i verkstaden. Som det alltid blir när vi jobbar hårt med det. Vid midnatt, när andra människor brukar avsluta sin dag och gå och lägga sig så drack vi en kopp kaffe för att orka jobba några timmar till.
När jag kom hem vid två-tre på natten så var det kallt i huset, eftersom jag inte hunnit elda något under dagen eller kvällen. Ofta gick jag och la mig med gråten i halsen för att jag kände mig otillräcklig. Jag kände en press över allt annat jag inte hunnit med.
Allt det jag egentligen ville göra. Jag kände mig så stressad att det inte längre fanns något utrymme kvar att faktiskt vara kreativ på riktigt. Allt hände samtidigt och jag märkte tillslut att jag inte ens kunde äta normalt. Jag kastade i mig maten jämt för att jag trodde att jag hade bråttom hela tiden.
Jag vaknade en natt nu i maj av att jag stod vid mitt sovrumsfönster och tittade ut över mitt trädgårdsland. Jag kände en enorm sorg över att jag inte hunnit rensa det i år. Det har inte funnits någon tid över till att odla eller sätta fröer eller rensa något land. Inte en chans. När jag vaknade av att jag i sömnen stod och mådde dåligt över det, så insåg jag att det gått lite för långt.
Jag kan inte hålla på med allt samtidigt. Jag kan inte satsa 100% på allt jag gör, för tillslut finns ingen ork kvar. Och det liv jag flyttade hit för att leva försvinner bort i ett moln av stress.
Självklart har det inte bara med smyckena att göra att den här våren blev stressig. Men det kom väldigt naturligt nu efter allt hårt jobb, att jag kände att jag måste välja en väg. Det känns som jag senaste åren petat lite här och där, och försökt göra något bra av allt, men istället blir det att ingenting riktigt får något fokus. Jag gjorde en ateljé för att kunna måla för två år sedan när jag började mer med det. Men sedan dess har det nästan aldrig blivit av. Jag har längtat efter att få en riktig “ledig helg” så att jag ska kunna skapa sådant som jag bara kan göra när jag känner att inget annat ligger och väntar på att bli gjort. Som att t.ex måla.
Men jag känner nästan aldrig att jag är ledig. Jag känner nästan aldrig en riktig “fredagskänsla”, därför att jag alltid haft smyckestillverkningen som legat och brusat i bakgrunden.
När jag jobbat med smyckena, så har jag känt mig stressad. När jag inte jobbat med smyckena, så har jag dålig samvete och känner en stress över det.
Nu blev det här ett enormt långt blogginlägg, och ändå känner jag att det finns så mycket att säga om det här. Jag tror säkert att många egenföretagare kan känna igen sig. Det här om att ha en dröm, en vision som man vill förverkliga, som man sedan en dag inser att man inte orkar med längre. Smyckestillverkningen känns lite som en partner som jag älskar men som jag egentligen inte mår helt bra av. Och jag tror det är väldigt svårt att faktiskt inse när gränsen går. När är det dags att göra slut? Man vänjer sig ju in i situationen. Jag har under flera år vant mig vid att ständigt känna en stress, ett ansvar och dåligt samvete över att jag inte ägnat ännu mer tid åt det. Men nu känner jag att jag måste släppa det.
Och jag känner det absolut inte som ett misslyckande. Tvärtom. Jag har lärt mig så otroligt mycket från de här åren. Och jag är enormt stolt över att vi varit så otroligt envisa och fortsatt kämpa. Men jag är lika stolt över att vi vågat lyssna på vårt inre och ta det här beslutet.
Så jag och min mamma har helt enkelt bestämt oss för att inte längre driva en “business av smyckestillverkningen”. Både hon och jag älskar att smida i silver och skapa smycken men vi kommer inte lägga så stor fokus på det längre. Jag kommer inte längre se mig själv som någon som driver ett smyckesföretag. Jag ser det mer som något jag älskar att göra vid sidan om mitt jobb. Sedan kommer vi ju ändå tillverka när vi har tid och lust, och säkerligen lägga upp något smycke någon gång men det är inget jag längre känner någon press kring. När det gäller smyckena så är det framöver bara något jag ska tycka om att hålla på med.
En sak måste jag lära mig, och det är att man inte behöver göra en business av allt man tycker om. Vissa saker gör man bättre om man behåller som hobby. Och jag tror smyckena är en sådan sak för mig.
Självklart känns det konstigt att ta det här beslutet. Första två dagarna ville jag mest gå runt och gråta. Det kändes jättejobbigt. Kanske mest för den starka vanan att faktiskt driva ett smyckesföretag. Vanan att hela tiden känna att jag borde tillverka smycken. Det var som om någon stängt av en motor som gått i bakgrunden. Det blev så lugnt.
Men sedan när chocken lade sig, så kändes det så himla bra. Varje dag sedan dess har jag känt en oförklarlig lättnad. Jag känner mig så glad att jag faktiskt insåg mina begränsningar. Nu kommer jag kunna lägga mycket mer tid på det jag vill och utveckla den väg jag valt.
Det som är allra mest fantastiskt med detta är att sedan dagen vi tog beslutet så har jag upplevt en enorm ändring i mitt liv. Det är som att jag stängde en dörr och en ny öppnades. Jag känner det inombords, en slags glädje och en känsla av bubblande kreativitet. Så mycket ny energi som kommer fram när jag släpper stressen och det dåliga samvetet.
Det är så mycket positivt som hänt på så kort tid och varje dag är det som om jag får bevis för att jag är på rätt spår. Att jag tog rätt beslut. Framöver så väntar så roliga saker. Nästa vecka åker jag på ett fotojobb i Nordnorge och i juli kommer jag få hålla mitt livs första utställning i tre veckor. Varje dag så känns det som om nya positiva möjligheter dyker upp.
Det är så intressant, eftersom jag så många gånger skrivit och pratat om det här med att följa sitt hjärta. Att lyssna på sin inre röst och det som känns rätt, oavsett vad som borde vara rätt. För när man gör det, så är det som att nya dörrar öppnas. Möjligheter som man aldrig anade fanns.
Kanske kan det inspirera andra, att våga släppa taget om något som man tycker om så mycket, men som man ändå känner att man mår dåligt av. Jag är säker på att när man gör det så för det så mycket nytt och gott med sig. Det är något jag tagit lärdom av de senaste åren. Och inte minst nu.
Om ni orkat läsa allt, så är ni helt underbara. Fast det är ni oavsett ♥
Nu väntar nya spännade tider! Hurra!
Jag pratar ofta om hur viktigt det är att välja sin egen väg i livet. Eller att våga trampa upp en stig där det inte ens finns någon väg. Att följa sitt hjärta och lyssna inåt. Därför känns det extra viktigt att jag själv faktiskt gör det, och vågar vara ärlig med vad jag känner. Och våga välja vägen som känns rätt för mig.
Jag förstår ditt beslut, bra beslut!
Jag har själv försökt jobbat med silversmide, men det tar sån tid! Jag upplevde att när det blev ett “måste” att tillverka försvann snabbt det roliga i det hela. Nu har jag det som hobby, och det börjar bli kul igen! 😀 Men jag ska hålla det på den nivån.
Bra beslutat och lycka till med det andra!
Magkänsla Jonna, magkänsla……känns det bra i magen, hjärtat och andra onämnbara ställen så Är det bra för en.
Vi skulle alla må såå mycket bättre av att följa magkänslan istället för att trampa på i gamla hjulspår.
/ C
Jag kan bara önska dig lycka till Jonna. Du gör helt rätt!
Jodå jag orkade läsa allt….Pheeew 😀
Det är så sant, det du skriver om att göra business av en hobby. Många gånger så dödar man det roliga och kreativa. Vissa saker är bättre att bara göra för skojs skull. Det är min mening.
När jag läste vissa av dina inlägg sista tiden, så fick jag nästan känslan av att du höll på att gå in i väggen.
Så för mig känns inte beslutet konstigt även om det var oväntat att det blev just smyckestillverkningen.
Jag är glad att du känner ett inre lugn nu.
Spännande med fotojobb i Norge !!! 🙂
Bra där!
När kreativa processer blir till stress och press tappar man ju skaparglädjen, inte bra! Följ ditt hjärta! <3
Kram på dig!
Klokt att lyssna på sitt hjärta och sin inre röst!
Mår ni gott av det så är det helt rätt beslut, heja att lyssna på sig själv och dra i handbromsen! 🙂
Fantastiskt bra skrivet och som vanligt fina målande beskrivningar av det du tänker och känner. Säkert har jag missat något men jag trodde att smycketillverkningen var det “säkra jobb” du levt av sedan du flyttade och att allt fotograferande och bloggande givit angenäma tillskott till kassan. Man måste ju trots allt ha något att leva av.
Det låter i vilket fall som att Du och din Mamma har tagit helt rätt beslut och jag önskar dig ett Stort Lycka Till med fortsättningen av alla dina projekt!
Varm Kram till Dig…Fantastiska Jonna !
Det kan bara bli rätt då du följer ditt hjärta. Ett starkt beslut att ta! Det är inspirerande och motiverande att läsa ??
Ett mycket vågat och klokt beslut, önskar dig all lycka framöver! Själv undrar jag hur man bär sig åt för att finna vad man vill göra, det som känns rätt i hjärtat… så svårt. Är så imponerad över dig, du är en inspirationskälla Jonna!
Förstår precis vad du menar! Jag jobbar 80% som anställd och resten av min tid m hantverk! Det är jätteroligt men man får liksom inte så mycket eget liv! Man blir jätteglad att folk vill köpa ens hantverk och då går man igång och blir peppad oxå och mellan varven inser man att man inte skapar längre utan producerar/tillverkar som om man livnärde sig på det men faktum är att d inte ger såå mycket pengar jämfört m all tid man lägger ner. Svårt att få balans. Men själv fortsätter jag ett tag till och ska försöka tänka på mig själv så jag mår bra och får en fritid oxå och har balans!
https://www.youtube.com/watch?v=uTy3aczmcCo
Glömde säga: Bra beslut! Sköt om dig! Skapa när du får lust och Lycka till! 🙂
Känner så igen mig i det du skriver med motorn som går och när man stänger av den blir det lugnt. Precis så levde jag när jag pluggade något jag inte ville, och när jag gav upp och flyttade hem så blev det äntligen lugnt. Så bra att du har gjort ett val som du mår bättre av. Smyckena är jättefina som ni gör, hälsan kommer dock före allt. Kram!
Bra beslut, att känna stress är inte bra! Glad att du tagit beslutet, även jag har läst i din blogg flera gånger att du beskrivit att du känner dig stressad. Men kan du även säga NEJ ifall det blir för mycket med folk som kommer dit och vill intervjua dig och filma dig? Det är ju väldigt roligt, men kan också stressa, så säg nej ibland! Du har ju flyttat till Grundtjärn för att få lugn och ro i ditt liv, och det är lätt hänt att “alla” börjar slita i dig och vill ha en glimt av ditt liv!
Åh vad underbart Jonna ❤️❤️❤️
Tack för att du delar med dig!!!
Du gör helt rätt!!!
Du tar fantastiska bilder och så kul med allt nytt som kommer till dig!!!
Det inspirerar mig också.
Vet du, jag har fått säsongsjobb på Kolmården, jätte kul och något helt annorlunda från fotograferingen.
Stor kram från
Sofie, (från Sundsvall
som flyttade till Linköping.
Vi sågs innan jul på din utställning hemma hos dig).
Känns det rätt är det det bästa. En del saker ska man inte göra för mycket – då blir det tråkigt. Modigt av dig!
Alltså åååhh…. ♥ Redan så otroligt många fina kommentarer. Blir rörd ♥
Så himla bra beslut. Modigt! det säger en hel del om din skrivkonst att du lyckas skriva vacker och målande om att du ska sluta med något. Va rädd om dig.
Att följa sin inre övertygelse inspirerar! Lycka till!
Så klokt av dig att plocka bort/minska det som skapar en negativ stress för dig,har man många strängar på sin lyra så gäller det att spela på den/dom som låter och känns bäst!
Följ hjärtat och magkänslan…Och ha de’ så himla gott i det fantastiskt vackra Nordnorge!
Man har vunnit mycket då man förstår att det varken är fel eller för tidigt att ge upp.
Du är så klok tycker jag! Lycka till!
Känns det som rätt beslut så är det rätt beslut! Det ger kanske mer tid till din fotografering, som är så fantastisk. Fotojobb i Norge – jag älskar Norge och ser verkligen fram emot att få se lite av din tolkning av det fantastiska landet.
Vackert inlägg och beslut på många sätt. Jag läser in att det här handlar mycket om eran relation, du och din mamma. Ett beslut som signalerar att ni bryr er om varandra.
Jag blir kär i din klokskap men också i att du har den där våren i dig med nya idéer som hela tiden skjuter skott och som får komma fram även om inte “årstiden” inte alltid är rätt.
Din blogg är spännande, man vet aldrig när sådana här tänkvärda inlägg ploppar upp.
Klok kvinna du, kram pårè!
Åh! Vad fint skrivet! Jag känner med dig och kan nog förstå på ett ungefär hur det känts att ha den stressen över sig.
Vad skönt att ni tog beslutet tillsammans <3 Det är sådana här inlägg som får en att tänka och känna efter lite extra, så viktigt.
Roligt med Norgeresa och fotoutställning och allt annat du har på gång!
/Evelina – Evelinas Ekologiska
Du är så rätt ute, du lyssnar och följer hjärtat då kan det inte bli fel. Jag försöker också göra som dig, följa hjärtat, har även skrivit lite om det på min blogg..Men det är inte alltid lätt! Du är den största inspirationskällan gällande just detta!
Du är en mycket klok kvinna som lyssnar på ditt hjärta och förstår ditt mående <3 Blir så glad att du gör detta i tid innan du går sönder <3 Och det syns i dina bilder att det är det du älskar så fortsätt med det och håll som sagt smidet på hobbynivå <3 Stor varm kram till dig och stort lycka till med framtiden och Norge 🙂
I dina beslut och din väg i livet är du en inspiratör!! Glad att ha hittat din fina blogg ?
Klokt beslut! Man ska lyssna på sitt hjärta och ha lagom många bollar i luften! Kram!
sommar, sommar..
våga släppa taget
var tar tiden vägen?
jag vill hitta tidens källa
så att jag kan dricka mej tidlös
https://www.youtube.com/watch?v=kbrsi49_HsI
Om jag var du skulle jag designa smyckena i en dator och printa ut allt på en 3D-printer (som du kan köpa för 5000 spänn) , du kan låta printern jobba hela natten när du sover och vakna med 1000 st perfekta smycken som du sen säljer på ebay, bruden. Kom ihåg vem du fick iden av och tacka mej sen 🙂 .. nä du behöver inte tacka, bara kör hårt.. (det går att vara kreativ i en dator oxå.. jag vet och det gör livet lite enklare)
om du vill kan jag lära dej allt om 3D-printer och CAD-design i datorn för det… men du kan oxå kolla på youtube och lära dej själv.. 🙂 🙂 🙂
..men som dom säger ..när man stänger en dörr bakom sej öppnar sej 10 nya dörrar..men dom öppnas inte förren man verkligen stängt dörren. Det handlar ju om att frigöra stangnerade energier och släppa dom fria att skapa nytt
Jag vet inte vad som krävs i arbetsinsats för smycketillverkning.
Men jag kan förstå att det är fascinerande att få en ide till ett nytt alster och att sedan utforma det hantverksmässigt och se det ta fysisk form.
Om någon sedan vill köpa produkten är det så mycket bättre – en inkomst och en uppskattning.
Förståeligt nog är det inte lika tillfredsställande att masstillverka de 25 nästa likadana smycken.
Tydligt är dock att vi människor är olika när det gäller tålighet för kravsättning på oss, de flesta ställer upp eller låter sig köpas utan att känna sig plågsamt trängd, andra mår dåligt när omgivningen har förväntningar.
Du är särdeles duktig på att göra dig fri från förväntningar och krav, på något sätt klarar du det som de allra flesta av oss inte klarar. Vi fastnar i en karusell av dyra behov, utgifter, lån, amorteringar och räntor, yrkesarbete och inrutat tillvara. Hur du helskinnat styr förbi dessa hinder är en gåta och det får gärna förbli så , för du förser mig med nästan daglig underhållning av naturromantisk och poetisk art. Du är en sann konstnärssjäl!
Att många “inspireras” av din vänliga, roliga kloka och vackre personlighet och ditt levnadssätt står helt klart vid läsning av kommentarerna. Och många längas efter att göra som du, men hur lätt är det?
Jag tror att du kommer att klara dig särdeles bra framöver om du låter ditt artistiska väderkorn styra. Och det märks alltid på din blogg när du inte trivs, dina läsare är inte så lätta att lura, må du tro 🙂
Gör bara det du gillar och låt din kreativitet koka över och stänka ner oss.
För övrigt har du skapat ett vackert hem och Stefan Sjödins artikel i månadstidningen “Vi” är en välförtjänt hyllning till dig.
Må allt gott följa dig!
Var sak har sin tid Jonna!
Att skapa “på beställning” fungerar oftast inte i längden, och ska man kunna tjäna pengar på ett hantverk i sådan omfattning att man kan leva på det, ja då blir det nog nästan tvunget att låta det övergå mer mot produktion än design/skapande. Låt du/ni smycketillverkningen vila och pilla med det om och när lusten faller på istället. Det är då resultatet blir som bäst! Jag menar, bara för att ni väljer att lägga det på hyllan försvinner ju inte verktygen och er kunskap.
Du ju många ”järn i elden” samtidigt, förutom smyckena så det kanske rent av är något mer som skulle må bra av att vila ett tag så att du kan fokusera ännu mer på det som du brinner för allra mest.
Stor kram och sov gott!
Bra att lyssna till ditt hjärta!! Visst är det tråkigt för oss andra då det inte blir lika “lätt” att beställa smycken o.s.v. men det viktiga är att du mår bra!! Allt gott till dig och din mor.
Du beskriver så himla bra känslorna bakom beslutet, man förstår precis och känner igen sig på många sätt.
Jag tror att det bästa man kan göra är att lyssna på sig själv. Att säga stopp även i huvudet när kroppen och hjärtat säger ifrån. Lycka till fina Jonna!
Åh vad bra skrivet…! Känner så väl igen mig i de känslor som du beskriver. Jag själv befinner mig just nu på en sådan plats i livet där ett stort och viktigt kapitel precis har tagit slut och nu står jag inför nästa stora kapitel, som inte ens har börjat. Men jag känner på mig att det kommer bli spännande och ser så mycket fram emot det. Hoppas att du också kan se framåt och glädjas över de oskrivna blad som ligger framför dig! Var sak har sin tid i livet och ibland får man glädjas åt det som varit och sedan gå vidare. Livet och ens vägval förändras och det är bara att hänga med så löser sig ändå allt till slut. Förr eller senare kommer livet leda dig dit det var menat att du skulle gå.
Stor kram och lycka till med allt vad du har framför dig! Och tack för en underbar blogg <3
Så skönt för er att ha fattat beslutet och att ni lyssnar till ert inre. Det är viktigt att vara uppmärksam på sitt mående.
Kram
Fantastiskt med någon på nätet som inte bara PRATAR om hur man ska göra utan faktiskt också GÖR det! De människor som imponerar mest på mig är de som lever som de lär!
Att snacka/skriva om hur bra man är och hur man skall leva kan alla göra men att verkligen följa sina egna råd är det betydligt färre som klarar….
Finns det inte andra duktiga personer i omgivningarna som håller på med silversmide på fritiden och skulle kunna tänka sig att åta sig själva produktionen så att du kunde koncentrera dig på att ta fram modellerna? Det finns ju säkert utrymme att höja priserna något och på så sätt skulle fler kunna få lite intäkt av smyckena….
Hoppas att den nyvunna kreativiteten leder till nya fantastiska projekt att läsa om här!
För mig har det alltid känts som att du varit en bloggare, fotograf och att allt kring ditt liv i Grundtjärn har varit vad det handlar om, och att smyckena varit lite på sidan om. Riktigt tråkigt att höra att du och din mamma inte mått bra och att det tagit för mycket tid. Otroligt skönt dock, att höra att du/ni kommit till den här insikten och vågat slå slag i saken, och framförallt att det känns rätt nu när ni gjort det 🙂 Så starkt och rätt! Visst finns det ingen skönare känsla än när man ändrar på något i ens liv man inte trivs med? Precis som när man vågar stå på sig och säga “nej” till vissa saker. heja dig!
heja dig! Underbart med personer som vågar följa sitt hjärta och magkänslan. Och det finns ju kvar, ångrar du dig är det bara att sätta fart igen! Men det hittegodset är ju alltid att lyssna på sig själv och försöka må så bra som möjligt 🙂
Påminner mig väldigt mycket om en situation jag befann mig i för ungefär två år sedan. Jag var fodervärd åt en häst som jag älskade och ställdes plötsligt inför valet att antingen köper jag henne, eller så blir hon såld till någon annan. Självklart skulle jag köpa henne! Alla runtomkring var tvärsäkra, vi var ju ett så bra team, det fanns ingen annan utväg. Jag var omtumlad och visste inte alls vad jag skulle göra. Jag älskade henne och jag älskade ridningen. Men jag hade verkligen inte tid, all tid jag investerade kring henne sög musten ur mig, jag brukade åka dit vid 5-tiden på morgonen för att sedan kunna ha en “normal” dag med familjen, jobbet etc. Hur jag än gjorde hade jag dåligt samvete – var jag med hästen hade jag ångest över att jag borde vara hemma. Var jag hemma kände jag att jag borde vara hos hästen. Den här situationen ställde allt på sin spets – ville jag ha det fortsatt så, eller ville jag ta mig ur det?
Tiden då jag skulle bestämma mig mellan ett “normalt” liv och hästen och ridningen som jag älskade var hemsk! Men en dag vaknade jag och bara visste – Nej, jag kan inte köpa henne.
Alla runtomkring mig blev chockade, ja t.o.m. lite arga på mig. Men jag visste att det var rätt beslut.
Nu har det gått nästan två år sedan dess och jag har lagt ridningen helt på hyllan. Det är vemodigt och visst saknar jag det. Men friheten och just alla nya dörrar som öppnats överväger saknaden. Jag har helt plötsligt så himla mycket mer tid! Jag kan fortfarande bli förvånad över det, att jag inte ständigt stressar eller har konstant dåligt samvete. Överlag mår jag mycket bättre.
Så ja, ibland måste man ta svåra beslut och sluta med det man älskar, för sitt eget bästa.
Jag tror att ditt beslut var helt i ordning!
Konst och design bör inte vara stressande!
I understand you complett, good decision!
Good luck och trevelig midsommar helg!
Jag önskar dig all lycka i det du satsar på framöver. Som med allt konstnärligt arbete så behövs det att man kan göra det man ska när inspirationen faller på och inte att man är tvingad till det. Följ ditt hjärta så hamnar du rätt. Kramar till dig.
så bra beslut, så modig, duktig och begåvad, wow
Jonna vilken fin förebild du är! Så klok och generös som delar med dig. Och smyckena finns ju kvar i dig, om du en dag får lust att hoppa på det tåget igen så är det ju bara att göra det. Heja heja och tack för påminnelsen om vikten av att lyssna på sin inre röst och att det inte är hela världen att stänga en dörr lite då och då. Kram från Turin!
Anna
Åh, jag känner igen mig så mycket i det du skriver!
Jag har i hela mitt liv velat bli forskare, och för många år sedan stod det klart att kvantfysik var området jag ville syssla med.
Det gick bra, jag gick en utbildning, lärde mig fysik och fick nya erfarenheter, men efter ett tag började jag uppleva precis den stressen som du pratar om. Att hela tiden inte räcka till, och hela tiden få försaka andra saker som också var betydelsefulla. Jag siktade mot toppen, men det var inte lätt att hålla motivationen hög när man pluggade minst 12 timmar om dagen och ändå körde på tentor (så var det för alla). Det var inte det att jag saknade kapaciteten, jag har alltid varit smart, intresserad och duktig på abstrakt tänkande, men jag började mer och mer känna att den satsningen jag var inne i skulle kräva mer av mig själv och min tid än jag var villig att ge.
Jag bestämde tillslut att jag skulle satsa på något annat. Att min passion för fysik och matematik skulle få vara en hobby. Det var en enorm lättnad, om än med ett litet vemod i bakgrunden. Nu i efterhand är jag övertygad om att jag tog rätt beslut. Fysik har börjat kännas spännande igen och jag är riktigt sugen på att läsa kurser på distans i framtiden, bara av rent intresse.
Nu blev det en roman här, men jag ville väl mest säga att du inte är ensam. Stort lycka till med alla framtida projekt!
Kram
Hej Jonna,
Inte förvånad över beslutet. Det handlar om att få ekonomi i det hela. Eller hur?
Så fint, Jonna. Fint skrivet.
Jag minns den dagen då jag upptäckte din blogg, det var när du var med i Land för ert antal år sedan. Satt hos min mormor ute på landet och sommar var det. Minns inte vilket år men den dagen minns jag så väl. Vi var lika på något sätt. Men samtidigt önskade jag var lite mer som dig. Att våga. Jag själv är lite feg för att bara släppa taget om saker, som egentligen bara får mig att må dåligt. Men med detta inlägg fann jag att fortfarande kan jag. Bara om jag vågar…
Kan tilläggas oxå att jag nästan är exakt ett år yngre än dej, fyller dagen innan dej men född året senare 🙂
Än idag läser jag din blogg och det är för att jag mår så himla bra när jag är här inne. Du beskriver känslor så bra i text.
Nu blev säkert detta väldigt osammanhängande men hoppas du förstår ändå vad jag vill få sagt.
Tack för att du inspirerar!
Kram
Evelina <3
Så klok du är (och även din mamma). skönt att följa hjärtat och lyssna på kroppen. Nu får du ta silversmidet till hobby igen och slipper ett stressmoment. Önskar dig fortsatt lycka till och kommer att följa bloggen också. Hoppas det blir bra dagar i Norge och njut av midsommaren!!
I understand this very well Jonna, you know i studied Jewellery design and silversmithing at Art school.. i could say so much about this- “When I worked with the jewelry, so I have felt stressed. When I’m not working with the jewelery, so I have bad conscience and feel stress over it.” Hmmm, yup. (Haha i’ve been thinking about starting again!..)
(there are some short run production methods that if designed for can reduce your workbench time… i’ll try to write you some about this.)
🙂
Nu har jag haft en paus från internet-världen igen, men nu ser jag vad du menade i det senaste blogginlägget. ^^
Att bara läsa detta ger mig en underbar känsla! Gör det du brinner för! <3
Bra beslut Jonna! Jag tycker att du gör helt rätt som följer ditt hjärta. Vi människor har tillgång till en enorm visdom i våra hjärtan men det gäller att släppa fram den, vilket du gör nu och följer hjärtat. <3 Stort lycka till. Kram
Om du i nordnorge har vägarna förbi Senja så är det väl värt ett besök, eller två. Norge är fint men Senjas natur & djurliv något hisnande extraordinärt. Bra fotoinspiration.
Självklart ska du följa ditt hjärta! Det har du ju gjort hela tiden sedan du tog beslutet att flytta till Grundtjärn och det har ju hela tiden funkat alldeles utmärkt! 😉
Om det är själva designandet (konstigt ord…hittade dock inget annat bättre 😉 ) som du gillar kanske du kan hitta ngn som tillverkar era grejer och att du bara gör ngn ny design då och då, när du känner för det!?
Bara en tanke eftersom du/ni är så duktiga, men som sagt, låt hjärtat bestämma 😉
Oj, tack för dessa ord, de träffade mig just där de behövde, hittade dig på instagram, hamnade på de här blogginlägget just i en tid där jag själv vill “ge upp”. Har sett det som ett misslyckande att lägga ner firman & bara ha det som hobby, men vet ju att det egentligen betyder stäng en dörr-öppna en annan & allt sånt..
Hoppa du fortfarande är nöjd med ditt beslut 🙂