Ett kapitel ur sommaren

Hej på er!

Hoppas ni haft en jättefin helg och en bra start på den här nya veckan. Jag tycker tiden rusar förbi just nu och det slog mig igår att jag glömt lägga upp min senaste video här på bloggen.

Den handlar om både bröllopet och vad som hänt sedan sist. Det kändes väldigt skönt att få klart den videon. Nästan som att skriva de sista raderna på ett kapitel. Flytten, bröllopet och högsommarens intensiva period har gått mot sitt slut och nu tar jag tacksamt emot sensommarens lugna rytm och den annalkande höstens friska luft.

Videon har svenska undertexter som alternativ för de som vill. Hoppas ni tycker om den! ♥

Vill passa på att tacka för alla underbart vackra ord på förra inlägget. Vill också passa på att önska er en fin vecka.

Stor kram till er så hörs vi snart! ♥


Ett nytt kapitel

Hej mina älskade läsare!

Vill börja med att tacka för alla otroligt fina kommentarer. Det är så vackert att se hur många ni är som delar glädjen med oss åt det positiva beskedet som vi fick förra veckan. Ni är ju många som varit med hela den här “resan”, speciellt sedan november efter att jag la ut filmen där jag berättade om vad vi kämpade emot här och vilken situation vi satt i. Jag vill återigen tacka er, för allt ert stöd. Ni anar inte vad det betytt mycket förr oss och för massor av andra boende här omkring.

Jag spelade in en video i förrgår där jag berättar lite mer ingående i vad vi gått igenom de senaste månaderna. Jag har nämligen inte kunnat delge hela storyn för er innan. Jag har ju nämnt flera gånger att vi haft lite större framtidsplaner på gång och att den här situationen som vi hamnade i nu gjorde att allt liksom lades på paus. Det har varit en olidlig väntan minst sagt. En berg och dalbana av känslor.
Men det var värt det. Nu har vi en ljus framtid att vänta här i Grundtjärn, som jag berättar om i videon här nedan.

Till sommaren flyttar vi in i våran drömgård, här i Grundtjärn. Ett sekelskifteshus med plats för allt vi någonsin kunnat drömma om, och med en trädgård så vacker att det nästan gör ont i hjärtat. Jag går redan runt och tänker på allt jag vill plantera och hur mycket jag kommer älska att sitta vid den lilla, lilla skogstjärnen som finns på gården, intill skogen. Det känns fortfarande som en dröm allting.

När jag tänker på vad som väntar oss framöver känner jag en sådan enorm lättnad och lycka. Både att få bo kvar i Grundtjärn, som varit mina förfäders hem i över 300 år. Men också, att vi äntligen får plats med både vårt hem och våra jobb. Att vi får börja vårt liv tillsammans i vårat alldeles egna hus.
En gård som är allt jag någonsin vågat drömma om. Med breda plankgolv och handgjorda fönster.
Snälla, nyp mig i armen!

Jag visar lite bilder från gården i videon ovan, som jag tog i november när vi var där på visning. Men jag längtar såklart SÅ mycket tills jag kan visa er mer! ÅHH vad jag ser fram emot våren nu!! Vad jag ser fram emot allt…livet i Grundtjärn.

Det känns som att vi flyttat hit igen nu. Fast nu ännu mer på riktigt.
Nu behöver vi inte dela vår kärlek med rädslan att behöva lämna. Nu kan vi bara älska denna plats med hela våra hjärtan.


Hoppas ni tyckte om videon (även om den var väldigt lång och mycket prat!). Men det kändes som jag behövde göra en sådan video där jag bara satt ned och förklarade allt som varit. Och det viktigaste av allt, att tacka alla ni som hjälp oss dessa månader med att bevara denna vackra del av Västernorrland. Vi är evigt tacksamma ♥

Nu hoppas jag ni får en underbar vecka! KRAM PÅ ER!

PS. Jag har nyligen startat en maillista som heter “Letters from Jonna”, där jag då och då skickar ut små mail med lite extramaterial och lite tankar och tips om olika ämnen. Som en liten fördjupning till bloggen. Det är också via denna maillista jag allra först kommer berätta när t.ex nya målningar/smycken och annat finns ute i shopen. Om ni tycker det låter intressant, så kan ni signa upp er för mina månads-brev HÄR.

Ett nytt kapitel

 – Det här inlägget innehåller länkar till vår egen webshop – 

Det var speciellt att vakna i morse. Den här måndagen hade något nytt, skimrande över sig. Det kändes redan från första stund när jag slog upp ögonen och mötte Johans solskensblick på andra sidan kudden. Det här var första vardagen efter Johans fem veckor långa semester. Idag skulle allting egentligen återgå till det normala. Till vår vardag, som för Johan brukar innebära att kliva upp klockan 5, slänga i sig frukost och sedan köra 9 mil till Domsjö fabriken där han jobbar som elektriker. Han är en duktig sådan, det har jag förstått. Han svetsar fiber och är så noggrann att hans montage ser ut som rena rama konstverken. Och jag kan tänka mig att han är saknad på sitt arbete idag. Eller, på sitt tidigare jobb.

Jag tror aldrig jag sett Johan så pigg på morgonen som idag. Det var inte ens jobbigt att kliva upp, vi båda liksom såg fram emot det. När jag såg Johans förväntansfylda blick så påminde det mig lite om känslan jag hade när man var på sin allra första skoldag i första klass. Något helt nytt väntade. Något spännande. Och det var som en viss känsla som hängde i luften, och det kunde jag känna i morse.

Efter några veckors intensivt jobb med den nya webshopen för smyckena så öppnade vi upp den i fredags. En lansering som gick över förväntat, och det har varit en riktigt rolig och spännande helg.  Och i morse var det den första riktiga arbetsdagen i smedjan för Johan.
Det är så märkligt hur livet så fort kan ändra riktning. För ett år sedan fanns det inte ens i tankarna att Johan en dag skulle jobba här hemifrån Grundtjärn, precis som jag gör. Att han skulle ha hittat något han älskar att göra och göra det till sitt jobb. Då fanns inte ens den idén. Fröet var ännu inte sått.
Men jädrar vad fort det växte när det väl var dags. Och jag har alltid själv upplevt att när man väl hittar något som är rätt eller när man hamnar på rätt bana, så kan allt gå så otroligt fort. “Flowet” gillar inte långsamhet och för mycket grubblande eller för mycket “tänk om”. “Flowet” gillar flow.
Få en idé, få en känsla och agera medan den energin befinner sig i dig.

Jag minns i vintras när vi gick och drömde att han skulle kunna gå ned i arbetstid och vara ledig fredagar för att kunna jobba med smyckena. Då var det liksom det bästa tänkbara. Och nu, nu jobbar han här! Det är så otroligt häftigt och lite svindlande! Från och med idag har han tagit tjänstledigt för att kunna satsa på sin dröm. Och jag är bara så otroligt glad och tacksam. Och så lycklig, för att jag ser att han är lycklig och trivs med det han gör.
Här kommer några glimtar av de smycken som finns i webshopen. På hemsidan kan ni också läsa lite mer om hur det gick från dröm till verklighet och hur Johan jobbar med smyckena. HÄR är länken! Om ni vill kan ni också följa vår resa på Instagram där kontot heter @jonnajintonjewelry som sköts av både mig och Johan tillsammans.
Bara det känns ju också helt otroligt roligt, att vi nu jobbar sida vid sida, på det mest balanserade vis jag kan tänka mig. Våra dagar skiljer sig väldigt mycket åt men det vi gör flätas ihop och vi får ändå skapa något tillsammans, där vi båda får bidra med det vi är bäst på. Det är så roligt att sitta och komma på idéer tillsammans. Designer, foton, filmer. Och på just den punkten är vi så otroligt lika, när det gäller vilken känsla vi vill förmedla. Där behövs inte ens ord.

Vilket superteam jag har här i Grundtjärn nu. Jag jobbar med de två människor som förstår mig allra bäst och som känner mig bättre än jag känner mig själv. Min mamma Anita som numera sköter all administration, hjälper till med webshopen för foton/printar och allt annat som tar så enormt mycket tid + emotionell support dygnet runt när självförtroendet tryter. Och min älskade Johan som just i skrivande stund sitter och bankar i smedjan (det hörs ut till min lilla kiosk/studio haha) på ett smycke som ska skickas över atlanten till en människa som förhoppningsvis kommer ha det i sin ägo resten av sitt liv.
Tänk om jag vetat allt detta för ett år sedan, då hade jag knappast trott att det var sant. Det känns så förbaskat roligt allting!


Det är så mycket som gör att vardagen nu kommer kännas så mycket bättre. Bara att slippa oron när Johan kör så långt varje dag. Fy vad många gånger jag känt rädsla de tidigare morgnar på vintern när isen lömskt ligger över vägarna och Johan ska köra 18 mil för att ta sig till jobbet och hem igen. Nu är det ingen av oss som behöver pendla till jobbet, för det finns här hemma!

Jag har min lilla studio tvärs över gräsmattan där jag sitter och jobbar om dagarna och då och då går jag in för att fylla på kaffe i min kopp och det känns så fint att kunna gå förbi Johans smedja och ge honom en puss i förbifarten, eller bara titta på hans senaste kreation. Eller äta lunch tillsammans! Hur underbart är inte det? Bara att få en sån liten stund med varandra mitt i vardagen, det är så himla värdefullt.
Det komiska är att vi faktiskt kan se varandra på kvällarna genom våra fönster. Den här bilden är tagen från Johans fönster, och där borta i det lilla röda huset sitter jag. Och om kvällen när det är mörkt så kan vi se varandra om båda sitter vid datorn. Mitt huvud råkar liksom hamna mitt i det där lilla fönstret på dörren och han sitter så precis att han hamnar så jag ser honom haha.
Så nu känns det som ett nytt kapitel tagit vid. Ett roligt och spännande sådant. Det är klart, det blir mycket jobb för oss nu när vi båda driver eget företag. Men vi båda spenderar våran tid med något vi älskar och som känns meningsfullt. Och jag kan nog inte drömma om något bättre. Jag är så tacksam.

Vill verkligen passa på att tacka för all otrolig fin respons vi fått under helgen. Vet att många av er följer oss på instagram och era värmande ord betyder så otroligt mycket! ♥

Nu vill jag önska er en fortsatt fin måndag och vecka. En stor kram till er alla!

Ett efterlängtat instrument

Hej på er!

Hoppas ni haft en härlig helg! Jag har ägnat en del av helgen åt att fixa med ett instrument som jag under en lång tid nu verkligen längtat efter att få prova. Nyckelharpa! 
Det är ju inte ett så vanligt instrument så det är inte helt lätt att få tag på för att bara prova. Men jag hade verkligen en himla tur. För ett tag sedan så träffade jag några släktingar till mig som heter Monica och Jonny från Sollefteå, och vi började prata om just nyckelharpa och då kom det fram att de hade en nyckelharpa hemma, som Jonny själv snickrat ihop.
De berättade att den just nu bara hängde på väggen som prydnad, och att jag fick låna den så att jag kunde prova och se om det var något jag skulle vara intresserad av att lära mig. För snart två veckor sedan fick jag hem den och jag var HELT lyrisk över att äntligen få hålla i en riktig nyckelharpa.
Jag visste verkligen ingenting från början om hur en nyckelharpa fungerar. Jag drog förväntansfullt med stråken mot strängarna och hörde till min förvåning inte ett enda ljud. Jag förstod inte vad som var fel. Som tur är så känner jag en väldigt duktig musiker som spelar nyckelharpa, nämligen Mats Pettersson som är producent och musiker för skivan som jag håller på med just nu. Han spelar ju bland annat nyckelharpa till min kulning och jag har varje gång förundrats över de otroliga toner och stämningar som han förmedlar med detta uråldriga instrument. Jag har ju fått väldigt mycket inspiration från just honom när det gäller nyckelharpa och har nu på senare tid smått börjat känna “tänk om jag också kan lära mig lite?“. Och i maj månad så träffade jag ju också Niklas Roswall som spelade nyckelharpa till en film jag gjorde (som ni kommer få se i juli) och då fick jag höra nyckelharpa live för första gången. Det var otroligt mäktigt, och sedan dess har jag gått och funderat på att skaffa en egen nyckelharpa.
Senaste dagarna har jag fått hjälp av Mats att komma igång så att jag kunde börja få ljud i nyckelharpan och byta strängar och stämma den. Först och främst behövdes något som heter harts som man ska gnida in på stråken för att få den sträv, och när jag fick hem det så fick jag äntligen ljud! Däremot så var den ju otroligt ostämd och från början så vågade jag inte stämma den, eftersom strängarna kändes väldigt sköra och jag var så rädd att något skulle gå sönder.
Det slutade med att jag tillslut köpte helt nya strängar, och det blev en otrolig skillnad. (På bilderna är det fortfarande de gamla strängarna)
Hela fredagkvällen satt jag, Johan och mamma och hjälptes åt att byta alla 16 strängar. Sen var det dags att lära sig stämma, och det blev jag klar med igår. Och WOW, vilken känsla att spela på den när den var stämd och med nya strängar.
Jag kunde knappt gå och lägga mig igår för jag ville bara fortsätta spela. Det låter såklart inte särskilt vackert när jag spelar, men jag försöker lära mig någon enkel melodi, och hur man gör med stråken.
Bara att liksom hålla den rätt och inte trycka för hårt eller för löst eller för snett….det är en vetenskap! Men jag känner verkligen att detta är något jag vill lära mig. Jag älskar detta instrumentet!
Och jag är så otroligt tacksam att jag fått låna den här vackra nyckelharpan (TACK MONICA OCH JONNY!!!). Jag är nu mitt uppe i att beställa en egen nyckelharpa, men eftersom det bästa är att låta någon bygga en så lär det nog ta ett litet tag innan den är klar, och jag är så glad att jag kan spela på denna tills jag har min egen.
Jag tycker inte bara ljudet är fascinerade med nyckelharpan, utan även utseendet och hur den är byggd. Vilket helt otroligt vackert hantverk! Jag kan knappt begripa hur någon kan göra en sådan här grej. Hur kom man ens på det från första början? Så många små detaljer och snickerier. Det är så väldigt vackert att titta på!
Jag ska lära mig en enkel melodi nu och så ska jag spela in det sen så jag kan visa er hur den låter. Ser verkligen fram emot att lära mig spela detta vackra instrument. Tänk att det alltid ska finnas så mycket roligt i livet att lära sig haha. Egentligen har jag redan för många projekt och grejer jag vill ha tid för. Men samtidigt så känns det bara så rätt och så roligt, så då följer jag bara den känslan helt enkelt. Nog finns det väl alltid tid för lite nyckelharpa? 🙂

Hoppas ni har en härlig måndag! KRAM på er ♥

Ett besök hos min Stjärna

Hej på er!

Idag har jag varit och hälsat på Stjärna, kvigan som jag nyligen köpte, som ni kanske läst om i tidigare inlägg. Hon kommer ju vara här i Grundtjärn under somrarna men bor på Jon Salmens gård i Myckelgensjö under vinterhalvåret med alla sina kompisar. Nu var det längesedan jag såg henne sist, så idag skrev jag till Frida och undrade om det gick bra att jag kom förbi en liten stund för att hälsa på Stjärna, och det gjorde det! Så jag satte mig i bilen och for iväg med världen största leende.

Filmade lite med mobilen när jag hälsade på Stjärna, och det var ett sådant himla fint välkomnande. Hon kände verkligen igen mig och lyste upp när jag klev in i ladan och sa hennes namn.

När jag kom till gården mötte jag först Frida och hennes gulliga hund Sigge. Frida höll på att laga och svetsa en grej som gått sönder. Ja man ska verkligen kunna mycket för att ha en sådan här stor gård. Hon är verkligen världens coolaste!
Jag tror inte jag varit inne på gården sen jag målade här för 7 år sedan. Helt otroligt! Så det var roligt att vara tillbaks igen. Allt var sig likt, men lite större med en helt ny byggnad.
När jag sedan gick in där Stjärna bor så nästan smälte mitt hjärta vid första ögonkontakt. (Hon är kon längst bort som tittar in i kameran) Haha hon såg lite chockad ut. Hon tittade på mig med världens största ögon och sedan lufsade hon försiktigt fram, som hon alltid gör. Jag blev så, så lycklig att se henne. Tänk att en kviga kan fånga ens hjärta såhär!
Sen blev det massor med gos och pussar.
Hon har verkligen ett speciellt utseende. Älskar hennes lurviga öron. Det ser nästan ut som små björnöron. Och hennes tofs på huvudet. Ja, hela hon är så söt så jag nästan svimmar.
Jag blev verkligen rörd av att se hur kontaktsökande hon var. Jag hade inte alls väntat mig det. Jag hade nästan förberett mig på att hon kanske inte skulle bry sig så mycket nu när hon var på bondgården.  Men det var verkligen tvärtom. Jag kände verkligen att hon blev glad att se mig. Och åh…det värmer i hjärtat.
Jag blev överöst av pussar ♥ Hela ansiktet var fullt av dreggel haha. Men det gjorde absolut ingenting. Vet ni hur gott kossor luktar?
Sen var det dags att säga hejdå till Stjärna. Men jag ska absolut komma och hälsa på henne snart igen. Är så glad att jag får möjlighet att göra det för Frida. TACK! ♥
Passade på att ta en bild med oss innan jag for hem till Grundtjärn igen.

Åh, jag går fortfarande runt med ett stort leende efter mitt besök hos Stjärna idag. Tänk vad djur kan ge mycket kärlek och glädje.
Och det känns så roligt att ni är så många som verkar så glada över det här med Stjärna. Därför kändes det extra roligt att nu få dela med mig av lite bilder från dagen, eftersom jag vet att ni är många som längtat efter att få se och höra mer om Stjärna. Det är så roligt att ni är så intresserade och engagerade. Tack! ♥

Hoppas ni haft en underbar dag! Stor kram på er! ♥

Ett farväl inför vintern

Som jag skrev nyligen så var det i måndags dags för kvigorna att lämna byn och åka tillbaks till gården över vintern. Jag gick upp tidigt på morgonen för att sjunga och kula för dom en sista gång. Och som alltid var Stjärna den första som mötte mig innan resten av kvigorna kom springande med sina bjällror som vackert ekar över Grundtjärn. Jag saknar dom redan så otroligt mycket.

Här är en liten film från kvigornas sista dag i Grundtjärn.

Massor med kärlek till er ♥

Ett år av kärlek

Idag, den 13 november, så firar jag och Johan ett år tillsammans. Ett år av så mycket kärlek att jag inte riktigt vet hur jag ska uttrycka mig.
Ett år är ju inte så mycket egentligen, men för mig har det betytt allt. När Johan kom in i mitt liv kändes det som om livet fick en helt ny mening. Att få dela det med honom blev plötsligt det allra viktigaste.

Jag har nästan svårt att förstå allt fantastiskt som hänt sedan den 13 november förra året. Ett år som känns som ett ögonblick och som en evighet.
Jag minns det som igår när han satt här i mitt kök en mörk oktoberkväll allra första gången vi sågs. Ett möte som stundtals var tystare än speed-datingen i “Bonde Söker Fru”. Aldrig hade jag tidigare känt mig så nervös av en kopp kaffe med en annan människa. Aldrig hade jag haft så svårt att få fram ord. Men sen hade jag heller aldrig träffat någon som honom förut. Det gick inte att vara något annat än nervös och stum av förundran när den finaste människan jag någonsin mött satt mitt emot mig och tittade på mig med stora, varma ögon. Hans blick var något annorlunda. Så full av kärlek och genuin vänlighet…och redan där drunknade jag.

Andra gången vi sågs så var jag säker. När han klev ut ur bilen och mötte upp med Nanook på gården så tittade jag på honom och log inombords. “Där är han ju. Min framtida man” sa jag till mig själv.

070116

Sen den dagen har han varit ljuskällan i mitt hjärta, och ett helt nytt kapitel i mitt liv tog vid. Den 26 februari berättade jag här på bloggen om mig och Johan, och sedan i detalj om hur vi träffades.
Övergången från att leva ensam till att leva med Johan gick så smidigt att det knappt var märkbart. Trots att livet har förändrats på så många sätt så skedde allt så naturligt. Det gick så lätt. Vi bara följde med i kärlekens flow, och efter tre månader flyttade han in till mig i Grundtjärn. Jag hade inte kunnat vänta en dag mer.

Ett år har gått och det har varit det mest fantastiska år i hela mitt liv. Att få vakna varje morgon bredvid den mest fascinerande och vackra människa är den största lyckan jag kan tänka mig. Och tanken på att få dela ännu ett år med honom…och många, många mer år, gör mig så lycklig att inga ord kan beskriva. Ändå känns en livstid som alldeles för lite tid. Därför lovade vi varandra att döden aldrig ska skilja oss åt. 
072201Varje gång jag ser den här bilden så blir jag tårögd. Den väcker så mycket känslor i mig, för så många olika anledningar. Den är tagen natten när vi förlovade oss, och det minnet gör mig alldeles varm inombords. Och så Johan, bland alla blommor i det skära gryningsljuset.
När jag ser den här bilden, så tänker jag att det är såhär det kommer att se ut när vi möts igen. Den dagen vi inte längre finns på jorden.
Därför kan jag inte se på den utan att bli alldeles känslosam. Som en vacker sorg.
072209Ett år med Johan. Och nu fortsätter vi skriva på livets bok tillsammans. Jag kan bara ana att ännu ett fantastiskt år väntar framöver. Nu blir det en liten tillbakablick i form av bilder från årets gång.
jj11Februari. En av de första bilder som jag tog på mig och Johan.
jj2jj14Vintern blev ju naturligtvis den mysigaste vintern någonsin. Vi spenderade mycket tid framför elden i köket. Det var här vi lärde känna varandra på djupet.
031510040811April och våren på ingående.
040503041117Livet blev så lekande lätt med Johan. Plötsligt var vi två som hjälptes åt med allt. Och det blev så mycket roligare! Tråkiga vardagssysslor blev som dagarnas höjdpunkt om jag fick göra dom med Johan.
041344

fa2Slutet av April, och jag och Johan åkte till Stockholm för att gå på Finest Awards galan på Café Opera, där jag vann bloggpriset “Årets inspiratör”. Åh, så stolt jag var att få gå bredvid Johan denna kväll och visa upp honom för alla på galan 😉
051401Den 13 maj, och denna kväll firade vi ett halvår tillsammans. Snön hade nyss smält och våren hade blommat ut.
051405050907Under maj månad ägnade vi varenda lediga minut åt vårt trädgårdsland. Jordgubbar i massor. Det var så många härliga kvällar i vårljuset. Slitsamt, men så roligt.
050901

062020Juni likaså. Här med det kommande potatislandet, vars potatis vi nu njutit av till middagarna under oktober och november månad.
062704Midsommarafton.
062403070603Juli och veden skulle in i vedboden. Veden som vi nu dagligen bär ut igen för att elda med.
070615Och ägnade kvällarna åt att bygga en hundgård.
071112 070106Det var även i början av juli som vi upptäckte det vackra stället Högland. En gammal gård mitt ute i skogen, och där vi möttes av vår livs vackraste soluppgång.
072206Sedan återvände vi dit någon vecka senare för att fira vår förlovning.
072203Förlovning i soluppgången. Årets lyckligaste stund ♥
072802Vi åkte ofta ut på bilfärder under sommaren och bara upptäckte nya vackra platser runt omkring.
080226Augusti ♥
080215Solbrända och glada.
080209080803Och i augusti blev hundgården äntligen klar. Vårt första riktiga bygge tillsammans!
091001I början av september åkte vi iväg på vår livs resa till Yosemite nationalpark i Kalifornien. I två veckor var vi på resande fot och fick uppleva det som jag innan bara kunnat drömma om. Här mötte vi den nya dagen framför populära Tunnel View.
091110091303Jag är så lycklig att vi fick dela den här resan tillsammans. Den fick våra band att växa sig ännu starkare, och den gav oss minnen för livet.
101407För exakt en månad sedan, den 13 oktober, stod vi här under norrskenet. Vi stod med stora ögon och betraktade naturens skådespel, och pratade om hur tacksamma vi är över att få på den här platsen.
103007November, och vi mötte mörkret och vintertiden nere vid sjön.
111301Igår, den 12 november dansade vi vals nere vid sjön (Bilden är tagen från ett filmklipp ur en videoblogg från helgen som jag kommer visa er i morgon.) Hela den här helgen har varit så mysigt. Som ett enda långt ettårsfirande. Vi har bara varit med varandra och njutit av vår lediga tid tillsammans. Åkt ut i skogen, varit ute med hundarna, lyssnat på isens sång och ätit goda middagar. Och pratat om vårt vackra år tillsammans.

Tack Johan för att du finns och för att du gör mig till världens lyckligaste. Nu ser jag fram emot året som kommer.
Och tack alla mina kära läsare för att NI finns och för att ni följer oss på livets äventyr här i bloggen. Det är alltid lika roligt att få dela livets alla stunder med er. Stor kram allihopa, och hoppas ni haft en mysig helg ♥

Bekämpa mörker med ljus

Det sägs ju att det enda sättet att bekämpa ondska är med kärlek. Och det enda sättet att bekämpa mörker…är med ljus.
Igår fick jag vara med och bevittna något väldigt vackert. Sollefteå stad släcktes ned, och längs alla gator brann marschaller. Och inne i parken hjälptes människor åt att tända upp över femtusen ljus. Ljusen var en symbol för hedra alla de 5500 barn som fötts på Sollefteå BB under 2000-talet, och en symbol för att hedra all personal som hjälpt dessa barn till livet. Sollefteå blev ett hav av ljus.
110408Det var ganska nyligen som den fruktansvärda nyheten nådde oss boende här i Västernorrland. Sollefteå BB ska läggas ned. Det tog nog ett tag innan jag verkligen trodde på det. Är det ens möjligt? Är det ens lagligt av landstiget att stänga ner något så viktigt i en kommun? Något som är kärnan till utveckling och framtid. Kärnan till trygghet för så många människor. Vården är bland det viktigaste vi har. Det är det som får oss människor att känna oss trygga. Vetskapen om att vi har en fungerande vård och att den finns inom räckhåll.  Och jag övertygad om att något så viktigt som BB och kvinnovård är helt avgörande för många unga människor och familjer i deras val av boplats.
Det är ju inte direkt så att det kryllar av sjukhus i Norrland, och att många redan har många mil att åka till närmaste BB är inget nytt. Det är för mig helt obegripligt hur de då kan stänga ner det som ska få unga att vilja flytta och bo kvar i Sollefteå med omnejd, om de inte medvetet vill avbefolka bygden.

Det påverkar inte bara Sollefteå och oss alla boende i omnejd. Det påverkar hela Sverige när delar av sjukvården stängs ner i mindre orter och förflyttas till större sjukhus. Det betyder istället mer belastning på dessa ställen. Och det betyder att människor inte längre får ett val att leva och bo där de vill. Genom att minska på tryggheten och tillgängligheten till sjukvård så tvingas människor att flytta. Det känns så märkligt att det fungerade förr i tiden. Då fanns det skolor, affärer och sjukhus även för människor boende på landsbygden. Men idag, 2016, när man tycker att det borde vara ännu bättre, så stängs Sveriges mindre orter successivt ner för att förflyttas till städer. Det blir bara svårare och svårare för oss att kunna välja vart vi vill bo.
Och någonstans undrar jag om det inte är det som är meningen. Tänk vad mycket billigare att samla hela Sveriges befolkning i de största städerna. Som tre gigantiska myrstackar, och där landsbygden och naturen används som industrier för att utvinna energi.
Vi skulle bli så mycket bättre medborgare. Mycket lättare att påverka och kontrollera. Mycket bättre konsumenter och säkerligen mycket deppigare och behöva äta ännu mer mediciner. Ja,de skulle helt enkelt tjäna på det på alla sätt och viss.

Priset skulle dock vara människors valmöjligheter. Människors frihet och livskvalitet.
Men vad är det värt idag? 

Jag tycker det är så vackert när människor går ihop i tider av motstånd. Den här ljusmanifestationen tycker jag verkligen visar på kärlek och hopp. Jag blev väldigt rörd igår kväll av alla ljus som tändes. Det var inga demonstrationer. Inga arga tal. Inga argument. Inte ens musik.
Bara en tyst, stilla ljusmanifestation som fokuserade på det positiva. På att hedra alla barn som tagit sitt första andetag på Sollefteå BB, och för all fantastisk personal som varje dag kämpar och som får kvinnor att känna sig trygga i en av livets allra sårbaraste stunder.
110404
Det var en kylig kväll med många minusgrader men ljusen och stämningen spred en mysig värme.
110403Idén till en ljusmanifestation startades av Maria Eriksson från Långsele. Tänk att en idé kan bli till något så vackert och starkt, och engagera så många människor. Ni kan läsa mer om ljusmanifestationen här om ni vill.
110406110407Ljusbärare i alla åldrar var med och hjälpte till att sprida ut alla 5500 ljusen.
110409Vissa hade skrivit sina barns namn på ljuset och vilket år de föddes på Sollefteå BB.
110410Att se barn sprida ut ljusen fick mig nästan att bli lite tårögd. Det var så vackert. Som små änglar ♥
110402Tänk vad vi människor kan skapa mycket vackert om vi går ihop tillsammans och hjälps åt. Alla ljus kändes som en symbol för allt hopp som fortfarande lever kvar. Och jag kände mig hoppfull och stärkt efter denna vackra manifestation. På något sätt måste det lösa sig. Om inte politikerna och landstinget vill kämpa för Sollefteå och Västernorrlands landsbygds framtid, så får vi göra det själva.