Nanook är en expert på att gräva gropar. Något som är ganska gulligt att titta på när han är mitt upp i grävandet, men som snabbt kan förstöra en vacker gräsmatta.
När Nanook gräver en grop så är det oftast för att det är väldigt varmt ute. Då gräver han en liten håla där han sedan lägger sig. Som en egen liten sval jordkällare.

Men han kan också gräva gropar när han är sur på mig. Sur för att han sitter fast i långlinan ute på gården. Sedan lägger han sig i gropen och ser riktigt, riktigt ledsen ut. Det är ganska lätt att se skillnad på om han ligger i gropen för att det är varmt, eller för att jag ska tycka synd om honom.

“Alla andra hundar får vara lösa utom jag. Här får jag ligga i en smutsig grop…”

Tur att Nayeli håller honom sällskap 🙂

I morse när jag vaknade så fick jag höra ett högt ljud utanför mitt hus. Jag trodde först det var någon som sågade med en maskinsåg. Men sedan kände jag igen ljudet. Tranor.
Jag tittade ut genom fönstret och fick se dem stå precis bredvid mitt trädgårdsland. Jag förstod inte riktigt vad dom gjorde där än. De brukar komma och äta upp jordgubbar när de mognat. Men än är jordgubbarna bara små blommor eftersom det varit så kallt. Så jag tänkte att det inte gjorde så mycket att dem stod där. Det fanns ju inget att nalla av.

Senare idag så gick jag till trädgårdslandet för att titta till blasten i potatislandet. Till min förskräckelse fick jag se hela mitt potatisland plundrat. På vareda “jordbulle” där det låg sättpotatis var det istället ett hål. Och lite här och där låg sönderhackade och torkade sättpotatisar.

Jag hade lagt ner så mycket tid på det där pärlandet, och nu har tranorna varit där och förstört allting. Jag gissar på att de varit där under flera dagar och förstört, för det var i princip ingenting kvar. Det känns riktigt surt. Jag hade ingen aning om att tranorna äter potatis. Eller att de ens känner lukten av potatis i jorden.

ÅHH! Det blir inga pärer i höst… Jag tror faktiskt inte jag orkar göra om allting. Och jag har ju använt alla mina sättpärer. Till nästa år ska jag bygga en fågelskrämma.

Vilken himla tur att mitt liv inte hänger på de här pärerna, som det var förr i tiden. Tänk om jag hade en hel familj att mätta under vintern, och potatisarna var livsviktiga. Då hade det varit riktigt tungt. Nu känns det mest bara riktigt tråkigt. Det är ju en sådan härlig känsla att få gräva upp sina alldeles egna, ekologiska potatisar i slutet av sommaren.

Tog ett kort på tranorna i morse. Tyckte de var så fina där de stod. Då hade jag ingen aning om vad de hade ställt till med. Tur jag fick bevis i alla fall.

Plundrat potatisland.

De har tagit tuggor på potatisarna. Bäst för tranorna att de njöt riktigt mycket av smaken på mina sättpärer..

Tack för alla fina gratulationer ni skrivit, både här och på facebook. Det värmer verkligen att läsa alla grattis-kommentarer! Tack ♥

Jag sitter här och huttrar lite. Det är dags att göra upp en eld. Jag blir lite besviken på sommarvärmen hittills måste jag erkänna. (Vem är inte det? 😉 )I princip hela juni har jag eldat i kaminen varje dag. I juni! Jag får nog av eldning under resten av året. Hade varit så skönt att i alla fall slippa under sommartid.
Jag längtar så efter riktigt värme. När luften är sådär varm och go. Och sol! Och bad!
Varma dagar när man bara kan ligga i gräset på morgonen och äta frukost vid växthuset. Åhh, snälla juli, kom med lite värme 🙂

Längtar efter riktig sommar. Sol, bad och värme!

Men som vädret är just nu känns det närmre till denna bilden än till den förra. Bär in lass med ved nästan varje dag. Fast minus snön då 😉