Ofta när jag är på väg nånstans och har bråttom så brukar jag ändå stanna bilen vid något vackert ställe och bara gå ut en stund och andas. Bara betrakta allt det vackra. Inte tänka på någonting. En kort stund som ger så otroligt mycket.
Det är små stunder som dessa som laddar mig med ny energi när jag egentligen inte hinner slappna av. Ibland behövs bara några minuter. Sen är jag på banan igen.
Fantastiskt vackra bilder 🙂
Tack snälla! ♥ 🙂
Det där känner jag igen! Kan göra så ibland jag med och det är så skönt. Att gå en stund på stranden när det blåser ordentligt och “blåsa av” en stund är inte fel. Idag släppte jag renoveringen här hemma på förmiddagen och stack ut med båten en timme. Efteråt kändes det bra mycket bättre, och huvudvärken hade släppt. 🙂
Åh vad skönt det lät att släppa renoveringen ett tag och åka ut med båten. Ibland behöver man verkligen ett litet break, så jobbar man på mycket bättre efteråt. Tycker också om stark blåst och “blåsa av” 🙂 Vet precis vad du menar!
Lycka till med renoveringen! ♥
Jag gör likadant! Jag gör ofta små utflykter till helt nya platser i krokarna runtom. Det gör gott för själen att få hitta nya små smultronställen där man kan sitta och andas ett tag.
Otroligt vackra färger i dessa bilder! Ser helt magiskt ut. 🙂
Håller helt med dig. Så underbart att hitta nya fina ställen. Bland det bästa jag vet.
Å tack! ♥
Dina bilder är så magiska!
Känns som en saga varje gång man tittar in här 😀
Åhh tack vad glad jag blir 🙂 ♥
åh Jonna så vackert! Älskar dimman!
Tack!! 🙂 Jag blev så glad när det kom dimma över tjärnen. Älskar dimma ♥
Känner igen. Finfina bilder. Med ljud från skogstjärnen blir energikicken fulländad. Typ “storlommen”. (Om länken fungerar).
Åh tack, glad att du gillar dom ♥
Vackert! Underbart!!
Tack!! 🙂 ♥
Snygga bilder
Tack så mycket! 🙂
Japp, precis så är det.
Som att hjärnan slappnar av och tankarna kan bli hela igen. Som en mental streching.
Det fungerar så bra.
Jag kör även med en annan grej.
Jag har ett ställe på motorvägen som jag åker förbi på väg till jobbet. Det är ett naturreservat där jag vandrar ibland. Utsikten över ljunghedarna är fin även från vägen och trots att jag inte kan och får stanna så räcker det att jag tittar på kullen långt därborta och drömmer mig dit, tänker på nästa gång jag sitter där eller bara till nästa promenad så slappnar jag av.
Inte riktigt samma sak och lika bra som att ställa sig och andas, lukta och känna naturen lufta sig in genom kläderna, mot kinderna, mot fingertopparna, låta naturen känna på mig och jag på den när den gör det, som att älska. Men det går trots allt att hitta sätt att trycka på slappnaavknappen även innefrån bilen.
Vad fint skrivet! ♥ Och så fint att du kan känna den känslan även från bilen. Helt underbart ju.
Åh, jag gör samma sak. Jag gillar inte att ha folk med mig, känner mig begränsad om jag inte kan/får stannna ibland. Och kör jag inte, är det inte säkert personen som kör hinner stanna på mitt kommando 🙂 Undantaget är väl min sambo, han tycker som tur var att jag är spännande när jag hastigt svänger av vägen. Exet kunde sitta och gapa i minuter— det gäller att hitta rätt människor om dem ska passa in i ens liv!
Haha åhh vad underbart. Men vet precis vad du menar!! Känner verkligen igen mig. Och ja det gäller att omge sig av människor som tillåter en att göra sådär 🙂 ♥ Så fint att du hittat någon som tycker om den sidan hos dig ♥
Härligt.
🙂 ♥
alltså Jonna, du verkar så jäkla harmonisk!! grymt jobb att komma dit, själv skulle jag behöva mindfullness, yoga, meditation osv haha!
Haha men åhh, inte allitd ändå kan jag lova. Men det gäller att ta tillvara på de små stunderna haha 🙂 ♥
Vilken bra idé! Jag tror fler människor skulle behöva göra som du, stanna bilen och bara njuta och andas.
Ja det ger verkligen mycket. Behövs inte lång stund för att ladda om ♥
Du ser onekligen ut som att du är på väg någon annan stans på festivitas och bara poppar ur bilen en stund i helt oproportionerlig elegans – inte direkt vildmarksklädd är du där. Dimbilden är helt magisk. Också jag stannar ofta helt oplanerad när vackra platser dyker upp på min bilfärd…till eventuella passagerares illa dolda irritation.
Haha 🙂 Ja jag var faktiskt på väg hem från Näsåker sent på kvällen när jag tog bilderna 🙂
Tack, glad att du gillar bilden ♥
Alltså du. Att ha funnit din blogg är värt mer för mig än du någonsin kunnat ana. Jag har gått och grubblat för mig själv om hur jag inte mår bra i staden, och jämför det med hur jag mår när jag är i sommarstugan. Naturen har alltid varit dit jag velat rymma, för det är den platsen man kan höra ljudet av liv. Liv som finns utan att vi skapat det. Allt bara flyter på, without any effort. Men det har inte riktigt klickat för mig att det finns alternativ, man måste inte vara fast i stan. Man måste inte åka till Sydostasien. Man måste inte. Det har du visat mig. Stort stort tack till dig Jonna. Du har en trogen följare från och med nu. Kram.
Men åhh tack Paulina för din otroligt fina kommentar. Dina ord värmer <3 Är så glad att min blogg kunnat ge dig något och visa att det finns alternativ. Känner verkligen igen mig i dina tankar.
Tack snälla du! Är glad att du kommer följa bloggen.
Kram o lycka till ♥
Åh, trolska bilder!! *-* 🙂
Tack ♥ Kul att du gillar bilderna 🙂
Hej finaste Jonna! Vill så gärna dela en härlig händelse med dig. För ett tag sedan beställde jag fyra bilder av dig. Jag valde länge men tog sedan de som jag kände “talade” till mig. Att du var med på alla fyra bilderna var inte ett medvetet val, utan det slumpade sig så. Jag satte upp bilderna vid sidan om sängen, så de är det första och det sista jag ser varje dag.
Mitt barnbarn Cecilia är tre år och hon vilar ofta, eller sover, i min säng. Vi brukar alltid ligga och prata lite med varandra innan hon somnar. När bilderna kom upp på väggen, låg hon helt tyst länge, länge och studerade bilderna noga.
För att denna kommentar inte ska bli så lång, skriver jag ihop vår dialog och hoppar över barnspråket.
Cecilia undrar vad älvan på tavlorna heter. Jag berättar att det är en flicka som heter Jonna. Jaha en älvflicka. Mormor vet du varför hon är så ledsen (bild 1 är den när du är som en ljus skepnad som sitter framför fönstret) Jo det är för att en häxa har fångat henne. Nu måste hon vara inne hela tiden och städa, tvätta, diska och laga mat. Älvor vill inte vara inne, de vill vara ute i skogen och dansa. Nu står Jonna i fönstret och ropar på Cecilia och mormor, att de ska komma och rädda henne. Hjälp, hjälp, Cecilia och mormor rädda mig från den elaka häxan. Jag är ledsen och rädd, kom fort. (På nästa bild sitter du på en sten i skogen) Nu är älvan så glad för att vi har räddat henne. Jonna bor i skogen, omväxlande bor du under en gran, i en grotta eller i ett litet hus. Det är min uppgift att detaljerat berätta hur det ser ut, antal rum och vilka möbler etc som du har. (Tredje bilden sitter du i en rosa dröm vid vattnet) Nu väntar älvan på sina kompisar som är sjöjungfruar och bor i sjön. De leker samling, utelek, i kuddrummet och så har de sångsamling. (På den fjärde bilden står du och tittar ut över en äng) Älvan Jonna saknar sin mamma och pappa. De är en kung och en drottning, som bor i det stora slottet i den stora staden. Älvan vill inte bo i staden för hon vill bo i skogen och leka med alla andra älvor, sjöjungfruar och alla djuren. Snart kommer hennes mamma och pappa och har semester hos henne i skogen och då blir hon så glad, så glad. Sagan ändrar sig lite från gång till gång men grundtemat är alltid så här.
Tänkte att du kanske ville veta hur dina bilder har satt igång fantasin hos en treåring. Kram från” mormor Lena”.
Åhhhh TACK Lena för att du gav dig tid till att skriva och berätta den här fantastiska dialogen med dig och ditt barnbarn. Blev alldeles varm i hjärtat av att läsa detta. Nästan lite tårögd. Så fint att mina bilder fick Cecilia att fantisera och skapa en liten värld. Det gör mig så otroligt glad. Och så fina berättelser hon skapade kring bilderna. Nästan som en liten bok ♥
Tack, tack, tack för att du skrev det här 🙂
Kramar ♥