En stilla morgon

100901
En tidig morgon bland dimma och frost stötte jag på ett träd som släppte sina löv. Det var alldeles tyst och vindstilla och
jag förundrades över att så många löv kunde falla utan någon som helst hjälp från vinden. Det var verkligen som om trädet släppte taget och bara lät dom falla, likt regndroppar. Så jag satte mig under trädet en stund. Jag vet inte varför men det kändes så vackert och magiskt på något vis.

20 Kommentarer på “En stilla morgon

  1. Erika

    Kan inte med ord beskriva känslan när jag såg alla små löv falla, dimman och frost det är så sagolikt att tårarna föll på min kind. Blir så lyrisk av allt det vackra i vår natur. Dina bilder är så enastående vackra, bilder jag aldrig kan ser mig mätt på. Brukar ofta vara ute med kameran och allrahelst när frost/dimma harmoniera med varandra, samt när höstens alla färger lyser som guld i naturen.

    Önskar dig en fin helg!

    Reply
  2. Anna-Maria

    Alltså Jonna, vad jag är avundsjuk på att du tar dig upp så tidigt på morgnarna för att fota:-) Samtidigt är jag väldigt glad att vi som inte orkar stiga upp för tillfället får ta del av dina bilder. Hoppas allt är bra med dig! Kramar

    Reply
  3. Erika

    Naturen en alldeles egen liten värld för sig, en värld med tystnad / balsam för själen på många sätt. En del frågar mig om jag inte känner mig ensam dit jag flyttade, jag brukar svara att jag väljer min egen tystnad. Vill jag drar mig undan prat och annat som stör just då, så kan jag bara just like that, försvinna in i min egen tystnad. Det är skillnad på att vara ensam och ensam. Finns inget bättre än kunna stänga av, höra vindens sus, löv prasslar under kängorna, känna dimman lägga sig likt en slöja över frost och tystnad. Inget skulle får mig att byta min ort med en storstad, aldrig! På en ny ort hittar man snabbt nya vänner!

    Reply
  4. Johan

    Som jag älskar när du skapar på det här sättet…
    Även om jag till viss del känner en sorg i det du visar så finns det något väldigt fint där bakom. Din omtanke, att du är närvarande och det syns att du känner för trädet. Du skänker en närhet och finns där i den sista stunden innan den långa vilan som väntar, lite som att ta farväl av en god vän som reser bort en längre tid. Trösten kommer lite i “vi ses igen”, men just det ögonblicket blir ändå på något vis hjärtskärande. Avsked är oftast svåra, även om det inte innebär för evigt. Så otroligt vackert… Ännu ett exempel på din berörande magi.
    Ha en underbar helg!
    Kramar

    Reply
  5. Nicklas

    Fin liten film med också lite sorglig när man ser löven falla men nu får träden vila. Vart lite sorgligt att se häromdagen att alla blommor i rabatterna och tomatplantorna på uterummet frusit tänkte stackars ni nu orkade ni inte kämpa emot kylan längre. Men trots allt är hösten en fin tid! Ha en fin kväll! Kram <3

    Reply
  6. Magnus

    Önskar att jag kunde få göra som det där trädet, bara släppa taget, blunda och vila fram tills dess våren kommer med ljus och värme igen.

    Reply

Lämna ett svar till Karolina Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.