Det är måndag och idag jobbar jag lite i ateljén och slår in fotoprints och beställningar som ska skickas iväg med posten. Idag är det mulet och regnigt ute vilket är bra, eftersom jag har mycket inne-jobb som behöver göras. Det är alltid lättare att få saker gjorda inne när det är trist väder ute. Men här i inne i ateljén är det härlig måndags stämning. Många koppar kaffe och hög musik som spelar i högtalaren.
Fotoprints som ska paketeras och skickas iväg till mina kära kunder ♥
Haha, jag såg nu i efterhand att mitt hål på strumpan syns ganska väl på denna bilden. Hela lilltån sticker ut. Men jag bjuder på det!
Tänkte förresten passa på att tipsa om att det nu går att läsa Tidningens Vi’s reportage som Stefan Sjödin skrev om mig förra året. Ett 11 sidor långt reportage som blev hyllat av många och väckte både tårar och skratt. Tidningen VI la ut reportaget på deras hemsida för några dagar sedan, så om ni inte har läst reportaget och vill ha lite mysig måndagsläsning så kan ni gå in HÄR och göra det.
Hoppas att ni har en härlig start på denna nya vecka! Kram på er ♥
Jag har varit hemma från jobbet idag, vilket inneburit vila, och lite till vila. Ska försöka pyssla lite iordning här, kan behöva rensa ut i skåp och bokhyllor. Finns mycket saker som man har men egentligen inte behöver. Skönt att rensa ut lite. Vädret här är oookej, kanske lite mindre moln hade varit bättre. Men det kan resultera i en snygg solnedgång (lägger i så fall en bild på den i kommentarsfältet på din facebooklänk)
Kram
Skönt att du fått vara hemma och vila idag. Det behövs ibland! Och ja jag håller med, det är skönt att rensa ut saker ibland! ♥
Kram
En oerhört välskriven text vill jag minnas. En av de bästa. Jag blir nog tvungen att läsa den en gång till.
Jaa den texten är så otroligt fin. Det känns ärofyllt att ha fått den texten skriven om sig själv.
Ja, hoppas du vill läsa den en gång till 🙂 ♥ Kram på dig!
Vilken skön måndag du verkar ha 🙂 åh ska kolla om det kanske går att köpa det numret med de reportaget.. 🙂
Ja den var härlig 🙂 Ja man vet ju aldrig. Det var ju ett år sedan det reportaget kom ut men det kanske finns några ex kvar att köpa.
Kram på dig ♥
Ja hoppas, var in på hemsidan och kolla, men är inte säker att det går, men man brukar kunna köpa gamla nr. Ha en fin dag <3
Ja, det var fin måndagsläsning, väldigt bra skriven.
Kul att du läste det! 🙂 Kram ♥
Härligt! Sådana måndagar borde ta död på myten att måndagar “suger”.
Haha jaa 😀 ♥
Vilken underbar läsning…jag är stum av beundran för Stefan Sjödins sätt att skriva!!
Vad glad jag blir att du läste det! Och ja, jag håller med ♥ Kram!
Ja du Jonna det finns bara en som du ,hälften människa hälften skogsrå,en väldigt bra blandning.
Det reportaget det har jag sparat för att läsa när jag vill minnas .
Åh men tack Åke! ♥
En så himla bra artikel! Den (och hela din blogg) ger bränsle åt en eld i mig som brinner både ljuvt och smärtsamt. Kul att man nu kan länka till den, jag skrev några rader om det på min blogg 🙂
Åh så fint du skrev! Lämnade en liten kommentar i din blogg. Tack snälla, fina du! ♥ Kramar
Satt just här i ateljén och skämdes lite över hålet i min strumpa…men du fick mig att tänka om!
Hahahah 😀 Vad jag skrattade när jag läste din kommentar. Underbart ♥
Du är säkert duktig på vissa saker(trots brist på utbildning).. Men fick nu bilden av att du verkligen vill vara i centrum och behöver uppmärksamhet. Inget fel med det egentligen. Du ser bra så oskyldig ut i dina inlägg, men du lever ju på bekräftelsen och uppmärksamheten?? Jag lever som norrlänning, lite mer naturligt än du, men inte gör jag någon grej av det. Aja blev bara irriteratd på att du söker sån uppmärksamhet men samtidigt framställer dig som så oberoende och oskyldig??
Vilken onödig, tråkig kommentar. Känner inte alls igen din beskrivning av Jonna eller att hon framställer sig på något sätt som inte stämmer. Dessutom behöver man väl synas för att nå ut med sin konst?
Ha ha 🙂 Vilken solklar “Jantelagenkommentar” från dig Karin
Från Wikipedia:
“Jantelagen formulerar i ord den oskrivna lag, som säger att man inte får sticka upp och tro att man är bättre än andra på något sätt. Jantelagen kopplas till kulturen på många platser i Skandinavien. Motsvarande fenomen finns däremot på många platser i världen. På engelska används uttrycket Tall poppy syndrome som betyder att någon som åstadkommit något positivt inte erkänns för att folk inte tycker vederbörande är värd det.
Du skall inte tro att du är något.
Du skall inte tro att du är lika god som vi.
Du skall inte tro att du är klokare än vi.
Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
Du skall inte tro att du vet mer än vi.
Du skall inte tro att du är förmer än vi.
Du skall inte tro att du duger till något.
Du skall inte skratta åt oss.
Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
Du skall inte tro att du kan lära oss något.
I boken tillfogas senare ett elfte bud, som brukar kallas ”Jantelagens strafflag”. Den är formulerad som en fråga och lyder:
11. Tror du inte att vi vet något om dig?
Karin, jag vet inte om du missat det men bloggen är en del av mitt jobb. Att nå ut till människor och få uppmärksamhet för det jag gör är en viktig del i att jag ska kunna fortsätta på den banan. Precis som många andra yrken…! Jag är evigt tacksam att jag får jobba med det jag älskar och samtidigt får chans att inspirera och beröra andra och visa upp det jag gör för så många. Det betyder jättemycket för mig!
Tack föregående talare Mellan skog och gård och Elin, jag tycker ni svarade bra, så jag har inget mer att komma med 😀 ♥
Tänk så olika vi kan uppfatta en situation, vi människor! Jag har aldrig sett att Jonna “framställer sig som oskyldig”, och vad det skulle ha med hennes verksamhet att göra över huvud taget förstår jag inte. Skulle motsatsen då vara att om man når ut till andra med sin konst är man skyldig? För mig är det tämligen självklart att en konstnär, musiker, fotograf, författare osv vill nå en “publik” med sin konst, vad är det för märkligt med det? Det bygger ju på att uppmärksamma andra på att man själv och det man skapat existerar? Nu finns det andra möjligheter att arbeta och nå ut med sin konst än när jag var i Jonnas ålder, jag tycker det är helt fantastiskt! Det jag ser är att Jonna är en ovanligt ödmjuk person, inte bara inför oss läsare av bloggen, utan inför jorden vi lever på, universum och livet självt. Gång på gång tackar hon oss för att vi uppskattar det hon gör, och svarar på de kommentarer vi ger. Det är makalöst att hon delar med sig av sig själv och sitt livsval, och vilken inspiration det är att få följa detta! Det är inte jag den enda som tycker, det är ju bara att läsa alla kommentarerna. Jag är verkligen tacksam över att inte Jonna sitter för sig själv i Grundtjärn utan kontakt med omvärlden, vilken förlust det vore för alla oss som verkligen uppskattar det hon gör. Min dotter har en funktionsnedsättning och det är inte lätt att hitta något som hon intresserar sig för, men de två foton hon fick i julklapp, och som jag köpte av Jonna har verkligen varit fantastiska för henne. Hon står i timmar och tittar på dem, upptäcker ständigt nya detaljer beroende på hur ljuset faller in i rummet, t ex. Det betyder så oerhört mycket att kunna glädja henne, och tack vare att Jonna varit osjälvisk och delar med sig av sitt skapande har jag kunnat ge henne livskvalitet genom dessa foton. Mitt barnbarn är djupt imponerad över Jonnas foton på norrskenet och filmerna när hon kular, och jag är så tacksam över att kunna visa henne att man kan göra egna val i livet, man måste inte göra som “alla andra”.
Och när det gäller utbildning kan det vara nog så bildande att prova sig fram på egen hand, och inte fastna i stereotyper – och jag menar inte att det är fel ATT utbilda sig. det ena utesluter inte det andra…
Du har förstås rätt till din egen uppfattning, men jag tycker och känner att Jonna sprider glädje och ödmjukhet genom sin konst och sin blogg. Tack för det fina Jonna!
Min kommentar var till Karin, om det nu inte framgick tydligt 😉
Röstade på dig i Finest Awards, nu vill jag veta när du ska berätta för oss hur ni träffades med Johan:)). Jag är ju bara himla nyfiken! Ha det så bra!
Åhh tusen tack Sofia!!! vad glad jag blir 😀
Haha ja jag lovar att jag ska berätta om hur vi träffades!! Ska skriva ett blogginlägg om det jättesnart! 😀
Tack för att du påminde mig ♥ Kramar
Härlig måndag! Åh säg gärna till när den underbara blå tavlan jag skymtar i bakgrunden går att köpa… !!
Åh vad glad jag blir att du verkar tycka om den tavlan. Yes, jag lovar att säga till!
Jag håller ju på med en kollektion just nu som heter “Song of winternights” och alla dom tavlorna kommer jag att ställa ut/sälja senare.
Kram på dig! ♥
Vilket fantastiskt bra reportage . Blev helt tagen . Fann mig själv hålla andan medan jag läste . Så fint tolkat och så bra beskrivet . Riktigt fint ! <3
och du Jonna, du inspirerar verkligen .
Och nästa tapet som skall upp i vår lya kommer definitivt bli en av dina . Så jäkla snygga alltså .
Och grattis till kärleken . Kan ha varit ett av dom finaste inlägg jag läst på nätet på väldigt länge . Så äkta genuint och berörande .
Du är värd det bästa .
Och tack för en sån underbar genomtänkt blogg . Går alltid in här dom dagar när hjärnan snurrar lite mkt med livets alla intryck ,och jag finner lugn och harmoni av att läsa dina inlägg och jag kan drömma mig bort . Så tack för allt som du gör , du gör det så bra <3 kram
Men åhh…din kommentar gick bara rakt in i hjärtat. Tack Sanna för dina vackra ord ♥
Så glad att du läste reportaget. Och ja jag håller med, det är så otroligt fint skrivet!!
Gud vad glad jag blir att du tycker om tapeterna! 🙂
Och tack! Det värmer o höra att min inlägg om Johan berörde dig så!! Det var verkligen skrivet från hjärtat också, så jag är glad att du upplevde det så.
Tack snälla för dina ord. Du anar inte hur glad jag blir!! ♥ Kramar i massor!
En väldigt fin artikel, man blev nästan lite rörd av att läsa den. Kämpa på Jonna, jag önskar dej allt gott.
Ja eller hur! Den är så himla fin ♥
Ja, det är ett otroligt fint reportage. Ska läsa det igen 🙂
Vad kul att du ska läsa det igen! ♥ 🙂 Kram
Underbar läsning och så roligt att få veta hur allting började! 🙂
Vet ni, jag tror att vi alla har ett behov av att få bekräftelse men vi väljer olika sätt att få den. Och ditt sätt Jonna, att kunna ge så mycket glädje och inspiration till andra genom att berätta om din enkla vardag, är väl det allra bästa sättet! Man blir påmind om att det inte behövs mycket egentligen för att bli lycklig, bara följa sin magkänsla… Kram o tack för alla fina stunder jag får genom att läsa om din vardag Jonna!
I Zürich var det ocksà grått väder igår och jag var tacksam för jag skulle packa för att flytta till Sverige för sommarhalvåret!
Jag gör det sedan jag blev pensionär som flyttfåglarna!
Det där var verkligen ett välskrivet reportage! Jag måste försöka komma iväg upp till dina trakter och åka runt på småvägarna och “känna in” naturen och miljöerna. Det var så länge sedan jag var i den delen av landet att jag bara har väldigt svaga och diffusa minnen av det.
Stor kram!
Vilken överraskande välformulerad och bra artikel, inte ofta man ser det minsann!
Vilket fint reportage om dig! och lite småkul med strumphålet :)) haha
Men alltså så jävla äckligt med folk som går runt i strumporna..