Ett kärt återseende | Jonna Jinton

Först och främst vill jag bara tacka för all er fantastiska respons på det tidigare inlägget. Det är så otroligt intressant att läsa era tankar, erfarenheter och känslor kring ett ämne som definitivt just väcker mycket känslor hos många. Det spelar ingen roll om många har olika åsikter och inte håller med varandra. Det viktiga är ju att vi faktiskt delar med oss av våra uppfattningar och samtidigt lyssnar och tar in vad andra har att säga, och i slutändan ändå respekterar varandra för att vi tänker och känner olika. Tack för att ni gör det och för att ni delar med er. Jag ska svara på lite kommentarer senare i kväll ♥

Men nu till något helt annat!
Förra året blev jag framröstad till “Årets trädfotograf 2015” med bilden ni ser ovan. En tävling som anordnas av Vi skogen, som är en svensk biståndsorganisation som planterar träd i länder i Afrika som drabbats hårt av avskogningen. Jag var så otroligt glad över att få vinna den fina titeln, eftersom jag älskar träd. Jag har fotat träd sedan första dagen jag satte min fot i Grundtjärn, och jag kommer alltid att förundras och fascineras av träd.

I måndags gick årets tävling “Sveriges bästa trädbild” av stapeln igen, och jag har fått den stora äran att sitta i juryn tillsammans med Tidningen Vi. Jag kommer därför vara med och utse ett antal bidrag som kommer gå vidare till omröstningen. Jag tänkte nu därför tipsa om denna tävling till er som gillar att fota träd. Spelar ingen roll om ni är proffs eller amatörer. All bidrag välkomnas varmt!

Ni kan skicka in era bidrag fram till 15 augusti. För att vara med och tävla, läs mer info HÄR.
Ikväll tog jag med mig diplomet ut i skogen och letade upp den gamla granen som var med på min vinnarbild. Jag hade inte varit där sedan den där tidiga, dimmiga morgonen i augusti förra året, när jag i pyjamasbyxor och tjocktröja begav mig ut i gryningen för att fota. Det var något speciellt med den granen, trots att den stod bland hundratals andra likadana granar. Solen steg upp precis bakom den vilket gjorde att konturerna av trädet liksom lyste upp. Den såg änglalik ut. Jag ställde upp stativet för att fota den, och gick sedan fram till granen med fjärrutlösaren i min hand. Jag knäppte av några bilder där jag stod. Men jag stod kvar länge. Länge.
Det var en väldigt speciell känsla. Som om jag och granen delade en stund tillsammans. Jag kände en sådan trygghet och ett djupt lugn. Andades ut och ville nästan gråta en stund.
Jag tänkte på hur länge den säkert stått där, och att det kanske var den första kramen den någonsin fått.
Kanske till och med den första beröringen av en människa.

Jag är väldigt tacksam, för den stunden. Den gav mig inte bara titeln “Årets trädfotograf 2015”, utan också ett minne och en känsla jag aldrig kommer glömma. Är också evigt tacksam för alla som röstade fram mig till vinnare.

Nu ser jag med glädje fram emot att hjälpa till att utse detta årets trädfotograf. Lycka till! ♥

20 Kommentarer på “Ett kärt återseende”

Monika 28 juni, 2016 at 19:51

Vacker bild Jonna! På bilden noterade jag något som jag inte gjort tidigare nämligen att du och din kärlek är riktigt lika! Ni har ett klart s.k. äktenskapstycke. I den bilden på ditt ansikte är ni så lika, leendet blicken som just här går nedåt, ja det var skoj tycker jag.

20 Kommentarer på “Ett kärt återseende”

Lämna ett svar till Tomas Varg Avbryt svar