Ibland behövs en stilla vinterskog för att man ska inse att ens tankar hörs mer än tystnaden.
Dagens outfit
Under vintern så är det inte ovanligt att jag sover i samma kläder som jag sedan har på mig på dagen. När jag är hemma då alltså. Mest på grund av att det är kallt och man bara orkar inte byta om eller ens tänka på hur man ser ut. Tanken slog mig idag när jag tittade mig själv i spegeln, att det skulle vara roligt att ta kort på mina “outfits” ibland och lägga ut. De brukar vara de mest fruktansvärda blandningar av allt varmt jag kan hitta. Idag såg jag dock ovanligt “finklädd” ut. Mina varma långkalsonger som jag fick i julklapp av mina grannar (som jag har på mig typ varje dag sedan julafton), en stickad tröja, och en mössa eftersom jag hade slut på schampo så håret ser ut som ett paket margarin.
Det var en gång ett annons-företag som sa att jag hade för lite mode i min blogg för att jag skulle kunna få jobba med dem. Men världen ska nog vara glad att Jonna Jinton inte har en modeblogg. Vilken mardröm. Finns andra som sköter den biten myyycket bättre än mig. Men det stoppar mig inte från att göra “dagens outfit” inlägg!! 😀
Katt?
Men alltså vad underbara ni är! Vad otroligt mycket tips ni gav mig på förra inlägget om råttor/möss/sorkar. Man kan ju nästan fråga om vad man vill här på bloggen och sedan få massvis med svar och tips. Det är så roligt att ni delar med er av era egna erfarenheter. Jätteglad att ni tar er tid till det.
Jag såg att många tipsade om sådana där burar där mössen går in. Ska beställa en sådan. Eller två. Eller kanske tre. I natt hade de party under diskbänken. Jag vaknade av deras högljudda pipande. Och de har lärt sig ta ostbitarna från råttfällan utan att den kläms igen. Vilket gör mig nästan mer glad än ledsen. Jag tänker aldrig mer använda dem där fällorna efter idag. Jag klarar det bara inte. Så nu får jag vänta på att den bättre lösningen kommer.
Men, vet ni vad. Ni har gjort mig jättesugen på att skaffa en katt. Hade ju verkligen passat perfekt att ha en katt när man bor såhär. Men bara Nanook känns som tillräckligt mycket ansvar. En katt är ju mer självständig, men ändå. Det är ju ännu en familjemedlem som ska ha mat och som ska in och ut. Jag får se hur jag gör 🙂
Nu var klockan mitt i natten igen. Men det är ok. Jag har suttit och jobbat stenhårt hela kvällen med bilder som ska skickas iväg. Den största fördelen med att vara egen företagare är ju ändå att man får välja sina arbetstider själv. Så jag utnyttjar det gärna till fullo 😉
Sov gott och dröm sött! ♥
Jobbiga inneboende
Sedan stormen tidigare i vintras har jag fått problem med oinbjudna gäster. Eller inneboende. Det kanske inte är något man “bör” prata om såhär. Men det struntar jag i. Och varenda husägare har nog någon gång haft problem med de här gästerna.
Jag tycker det är jättejobbigt, därför att jag inte vill skada dem i onödan. Har provat med enris som tydligen ska vara bra men det har inte funkat. Så idag köpte jag råttfällor och placerade ut dem under diskhon där de är mest. För en stund sen small en av dem igen och hela jag rös av tanken på vad som hänt. Vågade knappt gå och titta. Naturligtvis hade den stackarn bara fastnat lite i svansen så jag var tvungen att bära ut den och släppa den långt ifrån huset. Jag hoppas verkligen inte den får lida massor nu. Ush…jag hatar det här.
Finns det någon som har mer erfarenhet och kan komma med lite tips? Vad man kan mer göra än råttfällor? Jag tänker inte prova med vatten i hinken-tricket. Har gjort det redan och jag klarar inte av att tänka tanken på hur den fick kämpa för sitt liv för att sedan drunkna. Nej huvva. Tar tacksamt emot lite tips!
Det gör ju inte saken lättare att den ska titta på mig med de där stora, mörka, söta ögonen. Hade varit lättare om det var fula, äckliga råttor istället för små söt-sorkar eller vad det nu än är.
Mystiskt ljud
I natt är det kallt igen, men det faller lite snö så det måste vara några grader varmare. Månen lyser upp snön så det känns som att ha med sig en stor lampa när man är ute. Jag klädde mig varmt igen för att gå ut en stund nu på natten. Jag tog med mig kameraväskan och Nanook, och bara gick en promenad utan något mål.
Men sedan lade jag märke till det där pipande ljudet som jag hörde tidigare under kvällen. Det gick inte att börja undra vart det kom ifrån. Jag gick mot ljudet. Ju närmare jag kom desto mer förväntansfull blev jag. Gick in en bit i skogen, och ljudet hördes allt högre. Det kittlades i magen av spänning.
Jag kunde för allt i världen inte tänka mig vad det skulle kunna vara. Ingen logisk förklaring över huvudtaget. Så jag tänkte att nu äntligen, nu har det där rymdskeppet med utomjordingar landat, som jag många gånger frågat efter alla nätterna under stjärnhimlen. Och de använder det pipande ljudet för att locka mig till platsen där de befinner sig. När jag kommit fram så kommer de ge mig viktig information. Och jag kommer få insikt om saker som jag inte ens skulle kunna skaffa under en hel livstid. Och kanske, får jag lämna jorden för ett liv på en annan planet. En planet där allt är uppbyggt på ett helt annat sätt. Gärna lite som planeten Pandora i filmen Avatar.
När jag närmade mig ljudet närmade jag mig också en stuga. En sommarstuga. Min förhoppning om ett rymdskepp försvann i samma sekund som jag insåg att det pipande ljudet kom från ett brandlarm i sommarstugans kök. Det brann inte. Det var nog bara batterierna som höll på att ta slut, precis som min dröm om en annan, exotisk planet.
Jag vandrade ner mot vägen igen och tänkte på vilken grym tystnad vi har här i Grundtjärn. Ett brandlarm är ju till för att höras i ett helt hus. Men här hörs det i en hel by. Natten blev inte så spännande som jag hade hoppats på. Men, det känns ju skönt att man bor brandsäkert, i alla fall.
Vinternatt
Det är kallt ute i natt. -26 står termometern på, och jag har varit ute en stund för att lyssna på när träden “knäpper”. Jag hade aldrig hört det innan jag flyttade hit. Första gången jag hörde det ringde jag till Tage för att be honom gå ut och lyssna, för jag trodde det var pistolskott i skogen jag hörde haha.
Men nu vet jag bättre. När det blir väldigt kallt väldigt fort så ger träden ifrån sig ett knäppande ljud. Och här är det så väldigt tyst så varje knäppande träd ekar genom hela byn så det låter så högt. Vet inte den exakta orsaken. Har det något med vattnet i trädet o göra kanske? Lite som när isen lägger sig på sjön. Någon som vet?
Nu är jag inne i alla fall och håller igång elden i vedspisen. Jag sov borta en natt så stugan han bli ganska kall och det är svårt att få någon riktig värme nu så jag kommer sova här i köket i natt. Nanook har redan somnat framför spisen och snart ska jag krypa ner jag med. Det är en speciell känsla att somna vid spisen, till eldens sprakande. Det ger mig så mycket minnen från andra riktigt kyliga nätter under mina tre tidigare vintrar här. Tänk att tiden gått så fort. Jag är inne på min fjärde vinter nu. Kan knappt förstå att det är sant när jag tänker efter.
Tack för era jättefina kommentarer och värmande ord. Sov gott allihopa!
Kramar ♥
Klädd för att gå ut i nattens kyla
Elden i vedspisen
En dag i taget
Det är verkligen fint o höra att mina blogginlägg saknas när det gått några dagar sedan sist. Det glädjer mig. Brukar ju för det mesta i alla fall skriva något varje dag. Men ibland så behöver man en paus från datorn, skrivandet och fotandet.
Jag ska vara helt ärlig och säga att jag inte mår så bra just nu. Det har varit lite för mycket med allt den senaste tiden. En berg och dalbana utan dess like, inom väldigt kort tid. Och ni vet ju hur det är, livet går upp och ner. Men det är bara att ta en dag i taget.
Den efterlängtade vintern har i alla fall kommit, med både snö, sol och kyla. I morse var det -21 ute när solen gick upp. Allt blir så vackert när kylan kommer. Mina fönster har klätts med de vackraste av isformationer och jag blir lika häpen varje gång jag tittar på dem. Trots kylan så mår jag bättre av det här vädret. Klar himmel och sol som skiner in genom fönstren. Och ett vitt landskap. Jag kanske ska ta mig ut en sväng sedan och fota lite om det inte hinner bli för mörkt. Det gäller fortfarande att vara snabb. Dagarna är korta och jag som oftast vaknar till liv på riktigt när det redan blivit mörkt. Men nu blir det ju ljusare för var dag.
Det var längesedan man såg solen lysa in genom fönstret. Det firades med lite varm choklad.
Isformationer på fönstret.
Januariljus
Snön har äntligen kommit. Allt blir så mycket finare ute när smutsen täcks över med snö. Jag och Nanook gick ner till isen för att njuta av lite januariljus. Att se Nanook springa fri och hoppa runt av lycka är nog något av det bästa jag vet. Man blir så glad av att se honom så glad 🙂
Glädjespridaren