I natt är det kallt igen, men det faller lite snö så det måste vara några grader varmare. Månen lyser upp snön så det känns som att ha med sig en stor lampa när man är ute. Jag klädde mig varmt igen för att gå ut en stund nu på natten. Jag tog med mig kameraväskan och Nanook, och bara gick en promenad utan något mål.
Men sedan lade jag märke till det där pipande ljudet som jag hörde tidigare under kvällen. Det gick inte att börja undra vart det kom ifrån. Jag gick mot ljudet. Ju närmare jag kom desto mer förväntansfull blev jag. Gick in en bit i skogen, och ljudet hördes allt högre. Det kittlades i magen av spänning.
Jag kunde för allt i världen inte tänka mig vad det skulle kunna vara. Ingen logisk förklaring över huvudtaget. Så jag tänkte att nu äntligen, nu har det där rymdskeppet med utomjordingar landat, som jag många gånger frågat efter alla nätterna under stjärnhimlen. Och de använder det pipande ljudet för att locka mig till platsen där de befinner sig. När jag kommit fram så kommer de ge mig viktig information. Och jag kommer få insikt om saker som jag inte ens skulle kunna skaffa under en hel livstid. Och kanske, får jag lämna jorden för ett liv på en annan planet. En planet där allt är uppbyggt på ett helt annat sätt. Gärna lite som planeten Pandora i filmen Avatar.
När jag närmade mig ljudet närmade jag mig också en stuga. En sommarstuga. Min förhoppning om ett rymdskepp försvann i samma sekund som jag insåg att det pipande ljudet kom från ett brandlarm i sommarstugans kök. Det brann inte. Det var nog bara batterierna som höll på att ta slut, precis som min dröm om en annan, exotisk planet.
Jag vandrade ner mot vägen igen och tänkte på vilken grym tystnad vi har här i Grundtjärn. Ett brandlarm är ju till för att höras i ett helt hus. Men här hörs det i en hel by. Natten blev inte så spännande som jag hade hoppats på. Men, det känns ju skönt att man bor brandsäkert, i alla fall.





