Mitt rum är fullt av flyttlådor, hela min garderob ligger utspridd på sängen och plötsligt börjar jag nästan förstå vad jag precis är på väg att göra. Jag tror att jag har befunnit mig i något slags chocktillstånd de här senaste dagarna. Ingenting kändes riktigt verkligt och det var som om jag drömde. Jag har pratat i många år om att flytta till Grundtjärn och jag trodde inte att det skulle hända än på några år. Plötsligt så slår mig tanken att om några dagar så lämnar jag den här lägenheten och Göteborg. På riktigt. Jag lämnar livet som jag har här i stan, och flyttar till en stuga i en liten by i norrland.
Närmaste affär ligger i Junsele som är 2 mil därifrån, och det finns varken dusch eller varmvatten i stugan där jag ska bo. Men det oroar mig inte. Jag hade inget problem med det när jag var där i somras. Och som tur är har jag Tage (min mammas morbror) som bor i byn. Han har varmvatten, dusch och tvättmaskin =) Jag kommer väll få springa till honom lite titt som tätt.
Det känns bara så konstigt allting. Jag är på väg att ge mig in i något som jag egentligen inte alls har någon erfarenhet av, och ändå känns det så rätt.
Jaja, jag tänkte bara dela med mig av min tankar kring det här. Mitt i alla de här lyckliga känslorna jag har över att jag äntligen ska uppfylla min dröm så finns det ju trots allt lite oro, rädsla och sorg över att lämna livet här, och inte minst för att jag lämnar människor som jag vill ha nära.
//Jonna Jinton


