Jag skulle ju åka till jobbet förut, men jag kom inte så långt. När jag var på väg genom Grundtjärn så stod grannens hund Bonnie på vägen, så jag stannade bilen och hälsade på henne lite 🙂 Sedan kom Anne, min granne och vi pratade lite, sen när jag skulle köra iväg så såg hon att jag hade punka på ena däcket! Så jag fick köra in på deras tomt och Annes man Staffan hjälpte mig att sätta på ett reservdäck. Det var verkligen tur att Anne märkte att jag hade punka! Annars hade man kunnat hamna i diket idag.
Det slutar verkligen aldrig att jävlas haha. Så fort man tror att allt är bra så händer något nytt. Men det är ju så livet är. Nu ska jag snart in till Junsele och laga däcket eller köpa ett nytt.
Staffan grejar med däcket. Tack Staffan för hjälpen! =)
Tur att Bonnie alltid är så glad och gosig!! =)
Ojdå!
Vet du om du hade kört länge med punka? Var fälgen ok?
Kramkram
Hej! Nej jag hade nog inte kört så länge med det, bara från myckelgensjö och hit, tyckte det kändes som bilen drog åt olika håll ibland, så det var nog punkan jag kände av. Fälgen klarade sig bra =) Kram
Hej Jonna..
Där ser man. E de inte en nalle-björn på vägen ..så e de stopp i avloppet eller en skata i skorstenen eller så har värmen “pajat”..haha!!
De påminner mig bara mer å mer om min underbara stuga i Bohuslän/Grötån som ja bara ääääälskade. Tänk ..då ja gick ut på min veranda på kvällarna å bara hörde ..tystnaden å inget annat. Där vatttnet nere i fjorden va upplyst av den stjärnklara himlen. Woow! De va Livskvalite de. Ååå där ja kunde spatsera/trampa/springa omkring i skogarna miltals..om ja velat vilket ja inte gjorde av rädsla för å gå vilse..*ler* Hälsa Filip å Anita ..så hörs vi.
Kram Beth