En liten glädjetår letade sig fram när jag en kväll kom hem till ett väl inslaget paket från utlandet. Det innehöll en stor, vacker glas statyett med mitt namn inristat. Det är mitt pris från när jag tidigare i somras vann den internationella bloggtävlingen “Simply Hike Blogger Awards” i kategorin Outdoor Photography. Även om jag visste att de skulle skicka ett pris så hade jag aldrig vågat drömma om att jag skulle få ett sådant här vackert pris! Jag blev alldeles till mig. Jag vet inte hur många gånger jag drömt om att vinna en sådan där glas statyett av något slag, och nu har jag en!

Jag kan inte i ord beskriva hur mycket det betyder för mig. Även om det bara är en glas statyett så är det för mig ett slags resultat efter mycket hårt arbete. Jag kommer aldrig glömma dagen i juni när jag fick beskedet att jag vunnit, efter er underbara hjälp med röster! ♥  Jag var och tittade på min lillebrors fina examen, och såg glädjen i alla studenters ögon som äntligen var klara med sin långa utbildning och redo att komma ut i arbetslivet. Jag kände glädjen med dom. Samtidigt kunde jag inte hjälpa att de där jobbiga tankarna om att jag själv också kanske borde skaffa en examen av något slag kom fram. Även om jag inte vill plugga. Men ni vet det där “jag borde nog“. Den där rädslan som ibland tränger sig på, att jag inte har något att “luta mig tillbaks på” om allt annat skiter sig. Som flera gånger förut så kände jag mig som en outbildad drömmare som envist försökt ta en genväg i livet.

När jag satt där djupt i mina tankar och klappade till alla glada färdigutbildade studenter som klev på scenen för att ta emot sitt diplom, så plingade det plötsligt till i min mobil. Ett mail. Jag tog fram mobilen lite diskret för att kolla om det var något viktigt. Det var då jag  läste mailet med beskedet om att jag vunnit. “It gives me great pleasure to let you know that you have won the “Outdoor Photography Blog” award. Congratulations!”

Det kunde inte komma mer lägligt! Med tårar i ögonen och världens största leende kände jag att jag också tog examen den dagen. Jag kanske inte har någon utbildning, men jag har en stor, fet glas statyett att luta mig tillbaks på om allt annat skiter sig. Men innerst inne så vet jag också att om man följer sitt hjärta och sin inre röst och aldrig ger upp, så skiter det sig inte. Det är liksom en naturlig lag.
Nu vet att jag kan lägga ner mitt hjärta och själ i det jag gör och fortsätta följa vägen jag trampat upp med barfota fötter i skogarna.

Tack underbara ni för att ni är de bästa bloggläsarna i världen. Tack för att ni hjälpte mig vinna ♥