Nu har den där tiden kommit när jag börjar varje morgon med att göra upp en eld, och sedan invänta att värmen sprider sig lite innan jag är kapabel till att göra något annat. Jag tycker det är lite mysigt ändå. Ett tag till ; )
I slutet av vintern, i mars någon gång, så brukar det inte kännas lika mysigt. Då längtar jag bara efter att kunna kliva upp och börja morgonen utan att småfrysa. Utan att invänta värmen från vedpannan.

Men, ändå kan jag inte låta bli att år efter år uppleva något alldeles magiskt med att sitta på den gamla trästolen bredvid vedpannan, inlindad i en filt, känna hur värmen sprider sig i köket och doften av nykokat kaffe. Det är som att börja morgonen med en stund av avslappning. Jag kan inte rusa runt och påbörja massa projekt direkt efter jag vaknat. Jag tror det är något bra med det. Det får mig att komma in i ett lugnare tempo. 

De allra första små snöflingorna föll i morse! De var så små och tunna att man var tvungen att koncentrera sig för att kunna se dom. Så små och oskyldiga. Sedan försvann dom. Snön får gärna vänta ett litet tag till.

Nayeli är inte lika morgonpigg när det är kyligt ute. Men hon får gärna ligga kvar i sängen och kurra ♥