Det första regnet

Posted on 18 april, 2018 by Jonna

Idag kom det första riktiga vårregnet. Jag tror aldrig jag känner mig så glad över att se regn som jag gör just på vårvintern. Det är som ett tecken på att vintern verkligen är över. Och regnet kommer med så mycket vackert.
Dofter från jorden, marken och träden. Det är dofter som jag inte känt på så lång, lång tid. Och så kvällsdimman som börjar dansa när kylan kommer.

Här i Myckelgensjö, där jag spenderar mycket tid nu om dagarna i studion, så har tranorna anlänt. Dom har inte kommit till Grundtjärn än. Dom brukar komma när snön smält på ängarna och isen börjat öppna sig. Men den här vackra platsen med det öppna vattnet som ligger intill Långnäset i Myckelgensjö, där verkar dom trivas bra trots att mycket av vintern finns kvar.

Jag blev helt betagen igår kväll när jag hörde tranornas vårskrik på kvällskvisten. Det ljudet, det väcker så mycket känslor. Jag ska ge mig ut någon kväll och spela in deras vackra läten! Nu har jag ju en riktigt bra mikrofon för att spela in naturljud.
Trots att dagen är gråmulen så känns det så underbart att få uppleva en regnig dag. Fuktig luft och vattenpölar. Och så den där dimman som svävar ovanför marken. Fortsätter det såhär så dröjer det inte länge tills man kan springa fritt ute i skogen igen. Som jag längtar!!
För övrigt så var min nya fjärrutlösare helt värdelös. De flesta av mina bilder blev såhär. Det stod att den hade en räckvidd på 60 meter, men nej, max 15 meter skulle jag säga. Och då måste man stå med den riktad mot kameran. Så om ni ska köpa en fjärrutlösare som funkar bra, så köp inte en Phottix Aion. Dessutom är den stor som en fjärrkontroll till TV:n haha.
Jag undrar varför det har slutat att tillverkas bra fjärrutlösare? Jag köpte min första fjärrutlösare 2009. Det var av märket Hähnel och den var SÅ bra. En räckvidd på 100 meter och den hade jag i över 4 år och använde dagligen. Just den modellen finns inte längre att köpa, och nu har jag snart gått igenom varenda fjärrutlösare som går att köpa här i Sverige. Ingen har lyckats fånga mitt hjärta. Så jag antar att jag får fortsätta leta. Har ni tips mottages det gärna!
Det var väldigt skönt med en liten kvällspromenad längs sjön. Nu har jag fått lite ny energi och inspiration till att fortsätta min kväll här i studion. Hoppas att ni får en fin kväll allihopa! KRAM ♥

Det varma ljuset i den kyliga morgonen

Posted on 3 april, 2018 by Jonna

Hej mina vackra vänner!
Nu är vardagen tillbaks igen efter påskhelgen. Jag hoppas att ni alla haft en mysig påsk!
Det har jag också haft! Hela min familj har varit samlad här uppe i Grundtjärn under helgen. Mamma, pappa, och mina bröder med familj. Det är så roligt när vi är samlade allihopa. Önskar verkligen att vi bodde närmare varandra så man kunde ses sådär lite nu och då. Fast nu har nyligen min lillebror Filip flyttat till Sollefteå från Östersund, så nu bor han inte alls långt bort från Grundtjärn, så då blir det ju att man kan ses lite oftare.

Och sen har vi också varit hos Johans familj i Järved utanför Örnsköldsvik. Är så glad att jag fått en sån fin familj från Johans sida också. Vilken bonus det är egentligen. Är så tacksam att vara omgiven av så mycket familj, kärlek och fina människor.
Som vanligt efter en lite längre helg har jag nästan längtat lite efter vardagen igen. Jag brukar nästan alltid älska måndagar eftersom det innebär att jag får återgå till mitt jobb och mina små projekt. Även om ledighet också är väldigt viktigt såklart.
I morse vaknade jag ovanligt tidigt, innan klockan ringde. Klockan 6 på morgonen gick jag upp och såg den vackra morgonsolen lysa där ute, så jag bestämde mig för att börja dagen med en riktigt lång promenad i morgonsolen. Åh herregud vilket bra beslut.
Lyckorus fick jag när jag såg solens trålar genom björkträden. Vårkänslorna väcks till liv i kroppen. Det blir ett spännande kontrast till den råa kylan. -15 grader var det ute på den här lilla promenaden. Det var så svårt att förstå det. Det såg varmare ut, så jag hade inte riktigt klätt mig ordentligt. På nätterna är det runt -20 just nu, så nog blir jag påmind om att de här vårkänslorna mest sitter i mitt eget huvud, som det brukar göra den här tiden på våren 🙂
Ändå värmer solens tidiga strålar i ansiktet. Det känns lite overkligt. Nästan…gudomligt. Ja jag finner inga ord. Varenda vår händer något märkligt med mig. Det är som om vintern programmerar om mig och startar om hela min själ. För något så här underbart kan jag väl aldrig någonsin ha varit med om? Samma känsla, samma tanke återupprepar sig varje år. Därför känns varje vår som den första tiden i mitt liv. Som om jag precis fötts på nytt, och möter ljuset för allra första gången. Ja, allting upplevs lika starkt och levande som om det vore den första gången.
Nayeli följde med på hela promenaden. Man ser att hon också njuter av solljuset. Och kanske får hon också vårkänslor av en grusig asfalts-väg utan snö och is. Det är något speciellt när man kan gå som vanligt igen.
Den här morgonstunden gav mycket energi. Dock ska tilläggas att jag fick lite frossa när jag kom hem så jag gick och la mig under täcket i sängen för att värma mig, och råkade somna i en och en halv timme haha. Men fy sjutton vad skönt det var. Det var nog precis vad som behövdes för att starta igång den här nya veckan.

Idag ska jag först jobba lite här hemma och sen åker jag iväg till studion. Den här veckan ska jag och Mats (musikern som jag jobbar med) börja med vår första riktiga låt till skivan! Det känns SÅ obeskrivligt roligt. För inte så längesedan kändes den här skivan som något ouppnåeligt. Något jag var tvungen att jobba med i motvind. Men senaste veckan när jag äntligen fick komma igång så känns det istället lätt och roligt och upplyftande! Som om vi har alla världens vindar med oss. Jag har senaste veckan varit i studion varje dag förutom på lördag, om än så bara några timmar varje gång. Jag sjunger så högt att jag nästan tror att glasrutorna ska spricka. Men det är så fantastiskt att få öppna upp och fullt ut få hitta sin egen röst och prova sig fram utan att behöva lägga band på sig själv för att man tror att man hörs för mycket. I studion får jag höras hur mycket jag vill.
Varenda minut jag spenderar med musiken jag vill skapa så kommer jag ett steg framåt. Det känns i hela hjärtat.
Det här kommer bli så bra.

Vad ni ska ni göra i veckan? Hoppas ni får en underbar tisdag!
Kram på er allihopa ♥

Det kreativa rummet

Posted on 21 mars, 2017 by Jonna

Hej mina kära vänner!
Det är en gråmulen tisdag här i Grundtjärn, med ännu stormigare snöfall än gårdagen. Såpass att jag helst undviker att gå ut. Enda stunden ute idag har varit en långpromenad med Nanook, och snart är det dags för en promenad igen. Men först ska jag ta mig en kopp kaffe och skriva ett litet inlägg.

Senare på eftermiddagen ska jag in till Örnsköldsvik för att gå på en föreläsning som anordnas av Klöverdam, nätverket för kvinnliga företagare, som bland annat delade ut priset till mig som Årets Normbrytare. Det är min vän Linda Hörnfeldt som ska föreläsa om kundrelationer och att bygga varumärke på sociala medier. Mest av allt vill jag dit för att träffa henne, men också såklart för att lyssna på föreläsningen och träffa andra som kommer dit. Det ska bli kul! Det är inte så himla ofta jag hittar anledningar till att åka in till stan. Så det gäller att passa på!

Det tog några timmar innan jag kom igång idag. Det krävdes en lång och lugn förmiddag med några koppar kaffe och bra musik. Jag tror det här vädret gör mig lite segstartad. Men efter ett tag kom energin tillbaks.
Idag har jag bland annat fotat några tavlor inne i ateljén, som jag sen tänkte lägga upp på webshopen. Jag har så mycket tavlor här hemma nu att jag snart inte får plats med allt. Jag målar ju även tavlor utanför mina kollektioner så att säga. Mer fristående tavlor. Och det känns trist att de bara ska stå här gömd bakom andra tavlor.

Så jag tänkte lägga ut lite tavlor, både nya och gamla. Och kanske lotta ut någon? Jag tänker ofta att jag vill lotta ut något jag skapat, men så blir jag rädd att det i slutändan ska göra någon ledsen. Jag menar, det blir ju bara en som blir glad, och resten blir ledsna. Den tanken har ofta stoppat mig från att göra tävlingar/utlottningar här på bloggen. Vad tänker ni om det?
Det är alltid lite knepigt att fota tavlorna. Jag fotar endast i dagsljus, och absolut inga starka lampor, eftersom de då riskerar att bli ljusblänk i de färger som är mer glansiga. Den här tavlan ovan har jag döpt till “The awakening“.

Pågåenda målning. Leker mig fram med lite olika tekniker. Och med guld ♥
Har ju även en del gamla tavlor som jag tänkte skulle få en chans till nya hem. Den här tavlan är faktiskt en av mina allra första akrylmålningar någonsin. Den målade jag här i Grundtjärn 2012. Målad med en teknik som jag inte utforskat så mycket sedan dess. Mycket spackelspadar och murbruksverktyg. Jag hade väldigt roligt när jag målade denna. Och den har synts i väldigt många reportage som gjorts om mig. Bland annat sågs den senaste i Tidningen Lantliv. Det är så roligt med denna tavlan, eftersom alla ser olika saker i den. Den är ju för mig en helt abstrakt målning, men många har sett röda lador, trädplankor och annat. Det är det som är så roligt, att alla tolkar så olika.

Har senaste året haft den stående på golvet i sovrummet. Vilket gjort att det är det första och sista jag ser när jag vaknar och somnar. Ibland ligger jag länge och bara betraktar den. Och än idag kan jag inte bestämma mig för om jag hatar eller älskar den.
Jag tänkte nyligen att jag kanske skulle byta ut skyddet på golvet. Men så kändes det lite tråkigt att göra det. Det är så kul att se spåren av alla nätter i ateljén. Spåren av alla mina olika färg-perioder. Det blir nästan som ett konstverk i sig.
Färger. Tänk vad det påverkar oss. En färg kan få oss att må dåligt. Eller få oss att må jättebra. Det som jag tycker gör naturen så vacker är ju egentligen alla färgkombinationer som skapas. En himmel, eller en solnedgång vore ju ingenting utan alla varma nyanser. Färger som nästan går rakt in i själen på oss, och liksom helar oss.
Jag har också slagit in Lindas tavla, som hon målade när hon var hos mig i december. Jag monterade den igår, så nu tänkte jag att hon skulle få med sig den hem ikväll så hon kan hänga upp den på Influencer of Sweden’s kontor i Stockholm, där hon tänkte ha den! Ja, hon är ju VD för Influencers of Sweden, den där coola kvinnan som jag ser upp till så mycket ♥

Jag kom på nu att jag inte hade visat hennes videoblogg som hon gjorde när hon var här i vintras. Blir verkligen glad av den! Hon var så lycklig över att få måla sin allra första tavlan i atljén tillsammans med mig. Det var en helt otroligt mysig kväll och natt. Jag och Linda har verkligen roligt ihop.
I videon får ni bland annat se när vi skålar med bubbel i kaffekoppar, när vi dansar Taco-dansen och när vi “go crazy” i ateljén. Och massa annat. Spola fram till 07:27 om ni vill börja se från när hon kom hem till mig.
Hoppas ni alla har en fantastiskt fin tisdag! KRAM på er ♥

Helgen i Åre

Posted on 17 januari, 2017 by Jonna

Tänk att man över en helg kan få växa så mycket inombords. Jag känner verkligen att jag gjort det, efter en Winter Workation i Åre tillsammans med Influencers of Sweden och trettio andra branschkollegor. Trettio andra fantastiska människor som jag fått dela både erfarenheter, skratt och gråt tillsammans med. Jag som först inte ens tänkte åka, på grund av någon slags rädsla inför den sociala situation som det skulle innebära. Men jag är så evigt tacksam att min vän Linda peppade mig till detta. Jag känner att den här helgen blev den bästa tänkbara inledning på det nya året. Plus att jag fått många nya vänner som jag redan längtar efter att träffa igen. Vilken lycka!

Winter Workation var den perfekta blandningen av jobb och semester. Vi blandade helt enkelt föreläsningar och diskussioner med härliga aktiviteter som bland annat skoteråkning, skidåkning, yoga, bastu och spa. Hela grejen var att vi tillsammans skulle dela med oss av erfarenheter och stärka varandra, nätverka och ha roligt. Föreläsningarna, eller “sessionerna” som vi kallade det, hölls av oss själva. Vi är alla inom samma bransch men har alla helt olika erfarenheter, så de som ville fick helt enkelt en avsatt tid att dela med sig av något som kunde va till inspiration för de andra.
Det kunde bland annat handla om hur man tar kontakt med företag man vill samarbeta med, hur man enklast använder sig av SEO, hur man tar bra bloggbilder och hur man tacklar företag som “inte har någon budget” men ändå vill samarbeta.
Vi har även delat mycket känslor. Med och motgångar. Prestationsångest och svackor. Men mest av allt, peppat och inspirerat varandra.

Jag har verkligen lärt mig så mycket av detta. Jag känner verkligen en helt annat “power” nu. Redo att ta tag i saker som jag varit osäker på. Redo att fortsätta utvecklas och jobba framåt med det jag älskar.
På förmiddagar och eftermiddagar hade vi “sessioner”. Vi var många som hade frågor kring att sälja och samarbeta med företag. Här hade vi våra experter inom just de området som berättade och svarade på frågor. Från vänster, Maria Strömberg Bååth, Sara Rönne, Emelia Arvidsson och Linda Hörnfeldt.
På dagarna hade vi fritid och gjorde en massa roliga aktiviteter. Första dagen var det skoteråkning, och jag delade skoter med den fantastiskt grymma Maryem Nasri.
Jag tror vi alla upplevde samma sköna känsla av att vara bland så många andra människor som gör precis samma sak som en själv. Alla sprang vi runt med kamerorna, filmade videobloggar och letade efter rätt ljus. Här har vi Katta, Linda, Helena och Elin.

Såhär såg det ut mest hela tiden! Elin, Emilia och Helena.
På lördag och söndag var vi ett gäng som åkte skidor.Jag trodde aldrig att det skulle vara så roligt som det faktiskt var. Jag blev helt förtrollad! Jag bara längtar igen tills jag får åka skidor. Gärna med detta gänget; Helena Gunnare, Linda Hörnfeldt, Elin Kero och Emelia Westerström.

Foto: Helena Gunnare (www.ohdarling.org)

Jag hade ju som sagt aldrigt åkt skidor innan. Men det var ändå inte riktigt så svårt som jag hade föreställt mig. Jag övade tre gånger i barnbacken, och sedan tog vi de stora liftarna upp mot toppen av ett fjäll. Jag trodde först jag aldrig skulle ta mig ner. Men jag hade tur som fick lära mig att åka skidor med mina vänner, som hade överseende med min “ankröv” som putade ut i syfte att försöka hålla balansen. Och som alla tålmodigt väntade på mig medan jag plogade mig ner för de brantaste ställena. Och när jag väl började komma in in i tekniken så var det som värdlens lyckorus bubblade inom mig. Vilken känsla! Vilken frihet. Mer, mer, mer!

Ni kan bland annat se en av mina vurpor i Elin’s (Nevnarien.se) fantastiska videoblogg här nedan. Hon har verkligen fångat vackra stunder från helgen och jag blev alldeles gråtig när jag såg den nu. Så jag kände att jag ville dela den här med er för er som vill få en liten bättre inblick i vad vi gjorde. Ni får även se lite fuldans, skoteråkning och lyckan över en kopp varm choklad. Tack Elin för att du gjorde denna fina videoblogg!

Helgen är över men i hjärtat bubblar en lycka över alla nya vänner jag funnit. Alla vackra stunder och skratt. Alla gånger vi peppade varandra till att doppa oss i “isvaken” på kvällarna i spat. Och applåderna man fick om man klarade det. Alla mysiga pratstunder och alla de gånger man haft så hög igenkänningsfaktor när något delat tankar och känslor att jag nästan fått rysningar. Vilken jäkla girl-power helg. Jag kunde inte varit mer tacksam.
Nu ser jag fram emot nästa gång vi ses och forsätter stärka våra band. Och vår bransch.

Tack till Linda Hörnfeldt och Sara Rönne som gjorde det här möjligt och ordnade ett event jag kommer minnas för resten av livet. Och tack också till Holiday Club där vi bodde och spenderade den här helgen, och till Skistar som gjorde mig helt hooked på skidåkning, och till Camp Åre för den roliga skotersafarin. Och inte minst, tack till alla andra bloggare som inspirerat och gjort helgen till ett minne för livet. Det har varit den bästa kick-offen för 2017! Nu kör vi.

Dagar i det vilda

Posted on 24 maj, 2016 by Jonna

Nu sitter jag här med tårar i ögonen efter att ha läst era kommentarer på tidigare inlägg. Alltså…jag finner inga ord. Ni skänker mig så mycket värme, kärlek och uppskattning att det räcker och blir över till hela världen. Jag vet liksom inte hur jag ska tacka er. Varenda ord går rakt in i hjärtat. Blir också så rörd när jag ser hur vissa går till försvar mot de mindre trevliga kommentarerna. Är så otroligt tacksam för det, då jag just nu inte har tid att svara själv. De få gånger jag har något form av samarbete här på bloggen så rör det upp väldigt starka och upprörda känslor hos vissa. Det finns så mycket jag skulle vilja skriva om detta, då det är ett viktigt ämne att ta upp. Men så länge finns ett jättebra inlägg av Underbara Clara att läsa HÄR.

Åh det finns så mycket jag vill skriva och berätta hela tiden. Känns nästan som jag håller på att explodera när jag inte bloggat på ett dygn eftersom jag får uppleva så mycket och samtidigt vill ta er med på precis allting. Men det är svårt att hinna med den biten, så det jag inte hinner göra nu under resan får jag visa i efterhand.

Just nu befinner jag mig på caféet “Mommos veranda” i Kiruna. Ett ställe som jag såg att många av er tipsade om här på bloggen. Jag är så tacksam att ni gjorde det, för det är verkligen jättemysigt här! Känns skönt att kunna sitta här med datorn också för att greja med bilder och blogga. Nu tänkte jag försöka återberätta det senaste dygnet i korta drag!
I förrgår kom jag fram till Stora Sjöfallet Mountains center där jag bokade en natt på hotellet. Åh, det var verkligen helt underbart att få duscha och sova i en riktig säng. Det kändes som att få ladda om batterierna lite. Även om jag var ute och fotade halva natten så sov jag ut på morgonen. Så jag kände mig som ny igår! Efter att jag checkat ut satt jag i deras lounge några timmar för att göra blogginlägget som jag la ut igår. Under tiden bjöd de mig på en jättegod voffla och kaffe. Det är välbehövligt med sådana där små pauser från “bil-livet” och vildmarken.
Inne på Stora Sjöfallet Mountains center. Åh, älskade inredningen där! Så himla mysigt. Speciellt lampan var otroligt fin!
Sedan begav jag mig ut för nya äventyr. Jag tog det lugnt och stannade lite överallt och bara njöt av dagen. Mitt mål var att åka in mot Ritsem, som är en lång och krokig väg längs bergen vid Stora Sjöfallet. Den är flera mil lång och jag har verkligen drömt länge om att fara in där. Men när jag var på väg så blåste det in kraftig dimma och starka vindar. Det började regna lite smått och vädret kändes sådär lite kusligt. När jag väl kört förbi skylten där de varnar för sten-laviner och när vägen smalnade av och fortsatte under de gigantiska bergen in i dimman så stannad jag bilen. Jag började tveka. Jag kände mig osäker att köra in på vägen nu. Kanske berodde det på vädret. Eller kanske för att jag blev avskräckt av den stora, stora stenen som mosat vägen så de hade blivit tvungna att göra en ny väg. Jag ville inte bli mosad av en sten. Inte just då.
Jag tog upp mobilen för att titta hur vädret skulle bli framöver och det skulle hålla i sig med regn i två dygn framåt. Och då vände jag.
Jag fegade helt enkelt ur. Hade det varit soligt och vackert väder hade jag förmodligen inte gjort det. Det var bara hela stämningen som gjorde att det inte kändes helt bra. Och vetskapen om att det skulle förbli dåligt väder i några dygn framåt gjorde att jag istället bestämde mig för att börja köra upp mot Kiruna och Abisko. Det var kväll när jag började fara och eftersom jag stannade tusen gånger längs vägen så kom jag inte fram till Kiruna förrän halv tre i natt. En bit utanför stannade jag för att sova.
I morse vaknade jag upp här. Vid Nikkaloukta, 8 mil utanför Kiruna. Solen sken, och jag öppnade bildörren så solen lyste i mitt ansikte där jag låg ihopkrupen i sovsäcken i baksätet. De milda vindarna svalkade sådär alldeles perfekt. Tror aldrig jag vaknat upp på ett så mysigt sätt tidigare. Jag var här ett tag för att kolla omgivningen lite men bestämde mig sedan för att köra in mot Kiruna igen och leta upp Mommos Veranda så jag skulle kunna göra det här inlägget. Så här sitter jag nu! I kväll far jag vidare mot Abisko! Åhh…Abisko : )
Sent igårkväll, på vägen från Stora Sjöfallet så stannade jag till vid ett gammalt Same-kapell som hade brunnit ned för längesedan. Kvar fanns bara en minnessten. Stigen ledde ner till sjön och där dansade dimman under midnattsljuset. Det var så vackert att jag spenderade över en timma där. Jag kände mig lite hemma där på något vis. Omgivningen påminde väldigt mycket om Grundtjärn. Fast om man blickade åt andra hållet kunde man se snöiga fjäll skymta i dimman.

Det såg nästan ut som om jorden och himlen förentas och blivit ett.
Jag stod länge ute på den här stenen och ropade och kulade. Det ekade så vackert över den dimmiga sjön. Det var något speciellt med att kula mitt ute i lapplands vildmark. Jag gillade tanken på att det säkert inte var någon som hörde, förutom renarna och skogens alla djur.
Återigen, tack för alla era kommentarer. Ni förgyller mina dagar här på resan. Om jag får tid lite senare och möjlighet till att ladda datorn på ett smidigt sätt så ska jag svara på lite kommentarer ♥

Vill också passa på att påminna er om tävlingen i samband med lanseringen av min tapetkollektion, där man kan vinna ett presentkort från Photowall värde 3000 kr. Sista dagen att tävla är i morgon. Här är blogginlägget där ni kan vara med och tävla!

Nu, Abisko nästa. KRAM på er! ♥

In i det sista

Posted on 12 april, 2016 by Jonna

Åh, nu är det inte lång tid kvar innan Finest Awards går av stapeln, om en vecka är jag nere i Stockholm för att gå på galan. Det känns lite overkligt på något vis. Men som jag längtat! Tänkte passa på att tipsa om att man nu också kan anmäla sig till Finest Awards efterfest om man skulle vilja det. Här är länken dit. Skulle vara väldans roligt om jag fick träffa några av er där! : )

Idag har jag varit ute och fotat inför ett stort blogginlägg i morgon då jag kommer visa er vad jag ska ha på mig på galan. Det blir roligt o se vad ni tycker om mitt val av klädsel : )

Det är bara tre dagar kvar av röstningen nu. Åhh, så nervöst! Så jag tänkte att jag skulle skriva en sista gång och påminna om tävlingen och försöka få in så många röster som möjligt nu i slutet. En slutspurt helt enkelt! Jag tror att varje röst är väldigt betydelsefull, och jag har enormt stor konkurrens så om ni inte redan har röstat idag, så undrar jag helt enkelt om ni skulle vilja gå in och rösta på mig? Jag är så enormt, evigt tacksam för varje röst jag kan få!

Jag är nominerad i två kategorier, “Årets inspiratör” och “Årets personliga blogg“. Det tar bara några sekunder att rösta. Om ni går in på länken här nedan så ser ni alla nominerade i de olika kategorierna. Jag vet att jag har pratat om detta nu i en månads tid, men om tre dagar så slipper ni detta haha. Jag är ändå så otroligt tacksam för att ni är så himla många som hejar och hoppas. Jag blir alldeles till mig av glädje. Ni är alltid så engagerade och det värmer så djupt i hjärtat ♥ Så tack, det betyder så mycket!

Klicka HÄR för att komma till röstningen, eller på bilden nedan.

Är som sagt så otroligt tacksam för varje röst jag kan få. Som jag skrivit tidigare också så tycker jag det är så roligt om ni skulle vilja lämna en liten kommentar om ni röstat, så att jag får en chans att tacka er mer personligen! ♥

Nu ska jag ge järnet in i det sista! Tre dagar kvar, nu kör vi!

När det inte går som tänkt

Posted on 29 mars, 2016 by Jonna

Idag var en konstig dag när ingenting riktigt föll ut som jag tänkt mig. Jag var nog lite för laddad inför att vardagen skulle sätta igång igen och tänkte att jag skulle vara pigg klockan 4 i morse trots att jag la mig vid midnatt, och hade en lång planering inför allt som skulle göras idag. Men jag hade ont i halsen och kände mig inte alls kry i morse. Ni vet när man blir sådär matt så man knappt orkar bära kaffekoppen. Så jag tänkte att jag skulle lägga mig en stund till och kliva upp vid 6 istället, men somnade så hårt att jag inte vaknade av något av alla alarmen jag ställt på mobilen. Istället vaknade jag alldeles kallsvettig klockan 9 och rusade upp och insåg att jag var försenad med allt som skulle göras.

Sedan bara jävlades allting. Jag tappade ut kaffe över skrivbordet och skrivaren vägrade funka trots att jag försökt med precis allt nu. Jag blev försenad till Junsele där jag både skulle hämta och posta paket. Jag behövde nämligen åka två vändor idag för att skicka iväg ett paket som jag skulle hämta ut först. Ja, en massa strul helt enkelt. Jag kände nästan gråten i halsen på vägen hem eftersom det kändes som hela dagen bara for iväg.

Men solen lyste så vackert och när jag körde över bron till den frusna Edsforsen med alla stenar så var det som om naturens skönhet tog tag i mig och påminde mig om att andas. Jag stannade bilen, tog med mig kameran och stativet och gick ner till forsen. På bara en minut var det som om jag glömt vad jag var stressad över. Jag visste att jag borde åka hem för att hinna med resten av dagens planering men plötsligt kändes det inte alls lika viktigt. Jag kunde ju lika gärna jobba senare ikväll.

Nere vid forsen hörde jag vattnet porla och den milda vårvinden blåste i mitt hår. Jag visste att om jag åker hem nu så kommer den här dagen bara bli en vanlig tisdag som kommer glömmas bort efter någon vecka. Men om jag stannar kvar här en stund och tar in allt vackert runt omkring mig, så kommer jag för alltid minnas den här tidiga vårdagen nere vid forsen. En sådan stund kan påverka så otroligt mycket. Det är verkligen därför jag behöver naturen runt omkring mig. När jag tappar takten så får naturen mig att hitta rytmen igen. Och åh…den känslan är bara så skön.

Jag blev så glad är jag hittade stenar som tinat upp från isen så jag bestämde mig för att göra årets första stenbalans. Men det gick sådär. Att balansera stenar är skört. Är man inte själv i fullständig balans innan så brukar det sällan funka så bra. Väldigt intressant faktiskt. Men har man gott om tid på sig så kan det också funka som ett sätt att lugna ner sig och balansera sig. Det beror lite på. Jag hoppades i alla fall kunna göra en ny video där jag gör någon fin stenbalans men det blev bara mos av allting, som det mesta den här dagen. När jag väl lyckades så hade kamerans batteri tagit slut mitt i så det blev bara en halv balans.

Men jag skrattade när jag såg filmen nu i efterhand, så jag tänkte lägga upp den ändå. Eftersom jag får sååå mycket kommentarer på min officiella facebook sida om att mina stenbalanser är fake så kanske det kan vara bra att visa när det inte går som tänkt. För att helt enkelt visa att det finns en verklighet bakom det med många tunga lyft, klämda fingrar och otaliga försök. För det mesta visar jag ju bara resultatet av en lyckad stenbalans, men då syns inte alltid allt slit där bakom. Oavsett, så var det en väldigt mysig stund nere vid forsen. Det behövdes en dag som denna!

Hoppas att ni haft en bra tisdag allihopa! Kram på er ♥

(Rösta på mig i Finest Awards här. Man kan rösta 1 gång/dag. Tusen tack!)

När man minst anar det

Posted on 15 februari, 2016 by Jonna

Det är inte klokt vad saker ibland kan ta en snabb vändning. I fredags så la jag upp videon när jag kular på min officiella facebooksida. Ni vet den videon som jag delade här på bloggen för någon vecka sedan. Jag vet inte riktigt vad som hände efter det, men den spred sig som en löpeld och i skrivande stund har den visats över 1,2 miljoner gånger!

Tidningen Land skrev ett reportage om detta idag. Klicka på bilden för att komma till reportaget.

Och den bara fortsätter att delas hela tiden. Folk från hela världen skriver kommentarer och jag bara överöses med så fina ord och komplimanger för kulningen.
Jag sitter och gapar framför datorn och har nästan svårt att ta in att det här verkligen händer på riktigt.
Jag blir berörd på så många vis. Dels så är det så himla, obeskrivligt roligt att få så mycket respons, så många nya följare från hela världen och så mycket uppskattning för videon. Och sen, blir jag väldigt berörd över att andra blir berörda av den. När jag läser kommentarerna från folk blir jag nästan tårögd. Det är så många som får starka känslor av kulningen. Samma känslor som jag själv känner; Att det är just något magiskt kraftfullt över kulning, och som väcker något till liv i en. Att så himla många andra känner samma sak gör mig lycklig i hjärtat.

Och så blir jag ju så otroligt inspirerad av att fortsätta. Jag får frågor om längre kulningsfilmer och om det går att köpa en CD skiva med min kulning. Det vore ju verkligen en dröm, att ge ut en skiva med kulning från skogarna i Grundtjärn! Det ska jag försöka göra verklighet av det här året! Men först måste jag lära mig mer. Jag övar varje dag och längtar redan tills jag kan spela in nästan kulningsfilm.

Jag är så glad över detta så ni anar inte. Det påverkar positivt på så många sätt! Och efter en jobbig start på året med många motgångar så känns det som det istället blivit en rivstart nu, med många nya möjligheter som öppnas upp. Jag är så tacksam. Och återigen vill jag tacka er mina kära bloggläsare, för att ni ger så mycket och för att ni inspirerar mig ♥

021502

Tänk om jag kunnat ana denna vackra januaridag i skogen när jag spelade in filmen, att den skulle sprida sig över världen. Även om klippet bara är en halv minut lång så ägnade jag minst en kvart åt att göra omtagningar och se till att jag fick bästa möjliga ljud, ljus och miljö. Under tiden jag kulade och spelade in så kände jag ingenting annat än magi. Men efteråt insåg jag att jag inte hade någon känsel i mina händer. För första gången på riktigt var jag rädd att jag förfrusit dom. Men efter några minuter fick jag liv i dom igen och jag kunde med glädje vandra hemåt mot Grundtjärn och såg fram emot att redigera filmen. Då hade jag ingen aning om att den korta lilla film-snutten skulle beröra så många. Åhh, vad detta gör mig glad ♥

Jonna Jinton

Tag Archives: det