Hej kära ni!
Nu har årets kampanj för Världens Barn dragit igång, och i år har jag valt att vara med och engagera mig och sprida ordet om det ovärderliga arbete som Radiohjälpen gör för barns rättigheter över hela världen.
Jag har stundtals känt mig helt förkrossad dessa dagar när jag förberett mig inför kampanjen. Först kändes det bara som en viktig och bra grej att göra. Sen kändes det helt plötsligt livsviktigt och som om hela världens liv hängde på detta.
Och ja, på ett sätt kanske det gör det.
Det dör 15 000 barn i sviterna av krig och fattigdom, varenda dag. Och om vi inte gör något så riskerar 176 miljoner barn att leva i extrem fattigdom år 2030. Och 70 miljoner barn kommer aldrig att få uppleva sin femårsdag.
Denna fakta har verkligen satt sig som en kniv i hjärtat på mig.
Varje gång jag tar in den informationen, så vill gråten pressa sig upp i halsen.
Även om jag såklart vetat innan att situationen i världen är fruktansvärd, så känns det helt overkligt att få se dessa siffror.
Att sen tänka sig in i att varenda siffra är ett liv. Ett oskyldigt barn.
Det är så hjärtskärande.
Senaste två nätterna har jag inte kunnat sova och bara legat och tänkt på hur sjutton jag ska göra för att kunna samla in så mycket pengar som möjligt. Plötsligt kändes det som det var mitt ansvar att se till att så många barn som möjligt blir räddade.
Men jag har fått inse att den gamla klyschan stämmer ganska bra.
Ingen kan göra allt. Men alla kan göra något.
Det är många tunga och stora problem som behöver lösas i världen innan fattigdom och krig kan få ett slut. Något som vi känner oss ganska hjälplösa inför. Och något som en kaffeslant definitivt inte kan lösa.
Men, en liten slant kan i alla fall se till att barn som lider just nu på grund av att vuxna människor inte kan sluta kriga för mark, religion och pengar, kan få hjälp. En liten slant kan se till att ett barn får ett mål mat. Eller en vinterjacka och ett par skor. Eller en medicinkur som annars skulle kostat dom livet. En liten peng kan rädda liv.
Så vi får tänka så. Många bäckar små.
HÄR hittar ni min insamlingsbössa till förmån av Världens Barn.
Ni kan också gå in på Världens Barn och hitta andra sätt att engagera er på, och läsa om vilka biståndsorganisationer som Världens Barn samarbetar med, och vad pengarna går till. Min insamlingsbössa kan tyvärr bara ta emot gåvor från Sverige (så jag missar ca 90% av min totala följarskara) men jag hoppas att jag når ut till så många som möjligt och att vi kan hjälpas åt att sprida ordet om Världens Barn och deras arbete för barns rättigheter.
Tack fina ni för att ni tog er tid att läsa detta! ♥
Om några av er kommer att vilja se den ikväll eller under helgen (eller när som helst för den delen), så vore det superkul om ni ville lämna en liten kommentar efteråt om vad ni tyckte! Jag hoppas såklart ni kommer tycka om den och att ni får en mysig filmstund!
Jag har nog aldrig varit med om att det är så mycket blommor kvar i september. Ängarna har liksom börjat blomstra på nytt. Nya prästkragar och blåklockor.
Jag plockade in en bukett med blommor för att ha inne i ateljén medan jag jobbar. Jag älskar att ha en bukett med blommor inne. Jag blir så glad varje gång jag tittar på den och det känns som att man får in en liten bit av naturen.
Även om det varit så otroligt fint ute idag så har jag spenderat mesta delen av dagen inne. Jobb med mail, bildredigering och lite smått och gott. Bland annat har jag skrivit ut en bild på fine art paper och ramat in. Jag ska nämligen skänka en vinst till Röda Korsets lotteri i Junsele, som jag ska åka och leverera i morgon.
Det blev en av mina favoritbilder. Mellan dröm och verklighet. Jag hoppas vinnaren kommer tycka om den!
Och jag blev så himla glad när jag gick och hämtade posten och fick se att halsbandet jag köpte i förrgår redan hade anlänt i postlådan! Det är ett halsband som min “granne” Hanna i Skalmsjö gjort. Hon bor bara några mil bort härifrån och driver bloggen 
I somras skickade hon en jättefin ring till mig med ett vackert brev, efter att jag hade skrivit inlägget 
Haha, jag som hade tänkt ta en fin outfit bild med smyckena. Men allt katt-och hundhår på min kjol sänkte kvalitén på den där bilden rejält. Haha, men det är verkligheten med att ha djur. Kan ju säga att jag är en flitig användare av klädvårdsrulle (haha vilket roligt ord, visste inte att de hette så…googlade på “rullar som man tar bort hårt från kläder med”). Tack gode gud för klädvårdsrullar.
Jag unnade mig också en stunds målning idag. Började med andra lagret av en målning jag påbörjade för ett tag sedan. Oftast målar jag flera lager, som jag låter torka emellan. Det ger målningen mer djup. För övrigt är jag SÅ peppad på att göra inlägget om målning längre fram, som många önskat. Ska göra en video också, och verkligen ta er in i min värld av målning. Det ska bli så galet roligt, och jag hoppas att många kommer kunna känna sig inspirerade efteråt och våga ta fram färger och börja leka. För det är precis det jag gör. Leker mig fram.
Jag har ju nämt tidigare att jag ska jobba stenhårt med min kommande kulnings-CD nu under hösten och vintern. Målet är ju att den ska bli klar under 2018. Så nu har jag riggat upp min lilla studio här hemma, med ett keyboard som jag köpte förra vintern för att bland annat experimentera med melodier. Sen har jag en mikrofon och ett musikprogram som jag köpte till den nya datorn, Logic X Pro. Alltså, när jag för första gången startade programmet här om kvällen och började sjunga i mikrofonen och leka mig fram med olika effekter så var det som om jag upptäckte en ny mening med livet haha! Alltså, SÅ roligt det är att skapa musik!
Det “jobbiga” är att när jag sitter och spelar in melodier och annat så får jag så mycket inspiration. Jag får idéer till filmer jag vill göra. Till foton jag vill ta. Till sagor och berättelser. Det är helt galet. Jag kommer behöva fara till Stora Sjöfallet väldigt snart, på grund av att jag fått en idé som jag inte kan släppa taget om. Så snart blir det en roadtrip igen.
Avslutar med en bild på Nanook i hans nya favoritfåtölj. Mitt hjärta brukar smälta när jag sitter framför datorn och jobbar och sedan får syn på att han lagt sig i fåtöljen. Det ser bara för gulligt ut.
På tisdag ska jag nämligen i samarbete med Adobe (!!!) hålla ett live seminarium där jag kommer visa hur jag redigerar mina bilder. Man får alltså hänga med mig live, chatta och ställa frågor medan jag visar hur jag redigerar några av mina populäraste bilder i Photoshop och Lightroom. Det här projektet startade för några veckor sedan, då jag och fyra andra fotografer från norden fick teama upp med Adobe. Tre av oss har redan gjort sitt “live webinair” som det kallas, och det har varit helt fantastiskt kul att se hur de skapar sina foton. Vi har alla helt olika stilar vilket gör det lite extra roligt.
Tänkte jag skulle försöka få med lite av vad jag gjort resten av veckan. Bland annat städat i sovrummet och bäddat rent. Nanook var med och hjälpte till såklart.
Och i tisdags var jag ju i Örnsköldsvik för att gå få en föreläsning med min kära vän Linda. Hon var så fantastiskt duktig, som alltid! Sedan var jag faktiskt i Örnsköldsvik på onsdag också, fast med min mamma. Vi hade en sådan där riktigt rolig stads-dag som man behöver någon gång ibland. Vi mindes inte senaste vi hade åkt in till stan tillsammans utan att ha en massa tidspress och ärenden att göra. Vi gick runt och tittade i butiker. Fikade. Skrattade. Pratade. Och jag köpte en jättefin hatt som ni ska få se någon dag.
Tog den här bilden för en liten stund sedan. Vi hade besök av våra grannar Christer och Laila ikväll, så vi drack lite kaffe och åt bullar. Jag hade tagit ett foto till dom på deras hus med fullmånen lysandes ovanför. Och de var så nöjda och glada så de kom hit med en fin present!
En flaska Amarone från 2012! Vilken lyx. Har aldrig ägt en sådan fin flaska rödvin förut. Den ska vi öppna någon kväll när det behöver firas lite extra.
Så nu ska vi snart äta lite mackor och jag ska försöka få mitt hår att torka i tid innan jag lägger mig (och jag ens kommer hinna lägga mig med tanke på att vi måste kliva upp vid 02.00 i natt). Men först ska jag gå med Nanook till mamma som ska passa honom medan vi är i Luleå.
