En sak jag tänkt på mycket senaste tiden är D vitamin, och vår brist på det uppe i norden. För ett tag sedan läste jag en text någonstans där det stod att en stor del av människorna i Sverige har D-vitamin brist under vinterhalvåret. Och det är ju inte så konstigt egentligen, med tanke på hur lite sol vi får här. Det skiljer väl sig lite varje vintern men om jag tar den här vinter till exempel, så jag har nog inte fått mer än 2-3 timmars sol på mig sammanlagt. Det har varit korta stunder då solen tittat fram genom två moln. Sen finns det ju dom som bor ännu mer norrut som inte ens ser solen under någon månad. Hur påverkar det egentligen?

Jag tror nog att jag har D vitamin brist varje vinter. För om jag jämför mig själv på sommaren och vintern så är det som att vara på två helt olika plan. På vintern är jag trött, och på sommaren är jag pigg. På vinter känner jag mig som en knopp, och på sommaren känns det som den slår ut till en blomma.

Jag har läst att man kan äta D-vitamin piller under vintern. Funkar det verkligen som substitut för solen? Är det någon som har provat här och märkt någon skillnad? I så fall funderar jag på att börja med det och se om jag känner mig lite piggare. Egentligen borde det ju i så fall ätas av de flesta under vintern? Vem vet hur brist på sol egentligen kan påverka oss? Jag tror att en stor del till att vi är så deppiga i norden beror på att vi får alldeles för lite solljus.

Saknar solen! Tänk när man hade lyxen att se den varje dag, till och med mitt i natten 🙂