Klockan är 05.30 i skrivande stund, och jag sitter här vid köksbordet och blickar ut genom fönstret där solen precis är påväg upp och färgar himlen i mjuka, rosa nyanser. Det är sista augusti. Jag sippar på en kopp kaffe, tar några djupa andetag och liksom förbereder mig mentalt inför den kommande månaden, som kommer att bli utöver det vanliga på så många sätt. En intensiv, spännande, underbar och rolig månad med mycket hårt jobb väntar framöver.
Om exakt en vecka den här tiden på morgonen, så sitter jag på ett flygplan som precis ska till att lyfta. Ännu en resa väntar framöver, och inte vilken resa som helst. Vår destination är en plats jag i flera år drömt om att uppleva och se i verkligheten. I nära två veckor ska vi vara på resande fot i den fantastiska nationalparken Yosemite i Kalifornien, USA.
Det kändes nästan märkligt att skriva det nu, eftersom jag egentligen inte helt har förstått än att vi faktiskt ska dit. Under hela sommaren har jag vetat om detta, men det har ändå hela tiden känts som något som händer långt i framtiden. Men nu är vi här. Om en vecka far vi och jag kan inte med ord beskriva hur häftigt, stort och mäktigt det känns. Är det verkligen på riktigt?

Resan till Yosemite är ett jobb jag gör i samarbete med Flygstolen AB och Visit California. Säkerligen mitt absoluta drömjobb. Jag ska dit för att uppleva, fånga och fota denna vackra plats och dela med mig av mina upplevelser och intryck. Visa upp Yosemite för Sverige helt enkelt, genom mina ögon. Jag trodde på riktigt att det var någon som drev med mig när jag första gången fick ett mail med denna förfrågan. Det kändes helt enkelt för bra för att vara sant. Jag minns för några år sedan hur jag drömde om att få göra just denna typen av resejobb. Jag har provat på det litegrann, när jag reste till Nordnorge förra året. Det gick ut på ungefär samma sak. Uppleva, fota, filma och skriva om min resa och dela med mig av mina intryck på blogg och sociala medier. Det gav mig ju såklart mersmak och därför känns det helt overkligt, magiskt, fantastiskt att denna resa nu väntar framöver. Jag vill bara skrika ut min glädje. Att få bo här i Grundtjärn samtidigt som jag får resa och upptäcka världen och göra det jag älskar….det är liksom min största dröm. Nu händer det.

Vackra Yosemite! Här finns så många magiska naturscener att jag nästan trillar av stolen. (Photo credit: Spondylolithesis/iStock)

Och Yosemite, av alla ställen! Jag har slukat filmer på youtube som visar upp olika platser från denna magnifika nationalpark. Jag ryser av välbehag av tanken på att jag snart kommer vara där. Om några dagar kommer jag befinna mig i hjärtat av Yosemite, och jag kommer ge allt jag har för att fånga dess själ på bild. För att förmedla vidare känslan som denna plats kommer väcka i mig. Åh…det här kommer bli fantastiskt.

Jag har ju redan ett preliminärt schema för vad vi ska göra under vår vistelse i Yosemite, och jag tänker berätta lite mer om det längre fram.
Just nu måste jag nämligen packa väskorna för en mindre resa norrut igen. Här är det snabba ryck som gäller.
Jag visste redan innan att september kommer bli min livs mest intensiva månad någonsin. Det är som om allting händer i september. Resan till USA, utställningen i Norrköping och långvariga fotojobb som ska levereras. Här om dagen undrade jag hur jag skulle hinna med allt. Det är fortfarande massor kvar att göra inför utställningen. Ramar till tavlorna ska monteras och foton ska ramas in. Jag ville vara ganska klar innan resan till USA eftersom jag kommer hem bara några dagar innan det är dags för utställning och vernissage. Så jag tänkte att den här veckan kommer ägnas till att göra klart så mycket jag hinner, och samtidigt förbereda allt inför den stora resan.

Men mitt i allt fick jag det ärofyllda uppdraget att fota kampanjbilder för Hyundai, på deras två maffiga bilar Tucson och Santa Fe. Jag skulle få fota dom på valfri plats, och självklart ville jag fota bilarna i Stekenjokk, där jag nyss var. Trots att uppdraget gjorde mig både livrädd och överlycklig så insåg jag att jag aldrig kommer hinna, eftersom fotograferingen skulle vara klar senast i mitten av september. Det skulle ju inte vart något problem om det inte är så att jag åker på tisdag för att vara borta två veckor. Och jag skulle väl omöjligt hinna denna veckan? Och om jag skulle hinna, skulle jag omöjligt kunna köra två bilar till Stekenjokk själv.
Jag läste någon gång att man inte ska tveka när universum ger en möjligheter. Att man inte ska sakta ner tempot, utan bara “go with the flow” så att säga. Så, denna grådassiga morgon förgylls av två stora, feta bilar i min trädgård. Jag skrattade åt mig själv när jag putsade upp dom sent igår kväll. Av förundran, tacksamhet, pirr och glädje. Hur hände detta?

Jag kunde ju inte bara släppa den här chansen, hur omöjligt det än kändes. Efter mycket grubblande för att lösa alla detaljer så slutade det med att min mamma tog ledigt så att hon skulle kunna assistera mig under dessa dagar. Hundarna är på pensionat och allt är ordnat. För vi ska till Stekenjokk idag. Mamma kör den blåa Tuscon, och jag får äntligen flyga iväg i en Santa Fe igen.
Inte hade jag någon aning om att det skulle gå så fort. Nu blir det ju dock mer fokus på att göra ett bra fotojobb med kampanjbilderna, men det blir ju samtidigt en resa igen till vackra platser. Det känns också så roligt att få göra denna resan ihop med mamma. Vi kommer nog ha väldigt roligt dessa dagar, och jag är så tacksam att hon kunde följa med så att jag kunde ta mig an detta uppdraget.
Så, september kommer börja med en rivstart, och det är bara att hålla i sig nu för den här månaden kommer fortsätta i samma tempo. Det är knäppt hur livet ibland liksom ger en allt på en gång. Mina tre livs största fotojobb på en och samma månad, samtidigt som jag har min livs största utställning och vernissage. Men, NU KÖR VI! Vi hörs i Stekenjokk! Stor kram på er och ha en underbar onsdag! ♥