Det är alltid roligt att titta tillbaks på gamla bilder från mina år här i Grundtjärn. Ibland när jag gör det så slås jag av tanken på hur lite som har förändrats. Utåt sett. Nästan så att jag för en stund kan tro att utvecklingen i mitt liv gått fram i slowmotion. Men när jag sedan tänker på allt som har hänt, allt jag fått vara med om. Alla vackra stunder, allt jag fått lära mig och alla ögonblick som format mitt liv till så som det ser ut idag, så inser jag att den stora förändringen inte syns lika mycket på utsidan.
Men det är det som är så fascinerade. Utsidan säger egentligen väldigt lite om vårt livs äventyr, även om det idag tycks vara just utsidan som står i fokus. Det är som att vi lurar oss själva till att tro att det är fasaden som säger något om vem vi är och vad vi varit med om. Att värdet i materiella ting är beviset på hur långt vi kommit i livet. Men i själva verket så är det på insidan den verkliga förändringen skett. Det är i våra hjärtan som vi bär med oss livets alla händelser. Och det är hur det känns där inne, som verkligen spelar någon roll.
Idag för exakt tre år sedan.
Och idag, tre år senare.
