Där jag hämtar inspiration

Hösten är den tid på året som jag uppskattar att vara i skogen allra mest. Färgerna är som vackrast då, blåbärsrisen rodnar och löven gulnar. Och sen, luften är så skön att andas.
Och inga miljoner myggor som stör. Och såhär i september när det fortfarande är varmt ute, så vet jag nog inget bättre än att ströva omkring i skogen en stund på eftermiddagen.

Det känns som det var så längesen nu som jag tog med mig kameran till min absoluta favoritplats vid den “magiska skogstjärnen“, så det var längesedan ni fick se bilder därifrån. Men jag går ofta dit. Det tar bara några minuter, och sen är det som om jag alltid får något med mig hem efter att jag varit där. En gnutta livskraft eller inspiration. Eller bara ett lugn.
Jag gick dit med Nanook. Såhär års får han springa lös hur mycket han vill, och han älskar att hänga med mig hit. Och ja, katten hänger med vare sig man vill eller inte haha. Hon är knepig hon, men hon verkar uppskatta att vara i skogen med oss. Även om det inte känns som om det är likt en katt att tycka om att gå i skogen sådär.
Skogen runt omkring tjärnen är också så otroligt speciell. Det roliga är att även Johan upplever precis samma sak. Jag är säker på att de flesta av er kan känna igen att vissa skogar känns mysiga och vänliga medans andra skogar bär på något otryggt. Den här skogen är den absolut finaste och tryggaste skogen jag någonsin varit i. Och då har jag varit i många, många skogar.
Ljuset är alltid speciellt här. Och mossan är så mjuk och go, så man vill bara lägga sig ned på marken och vila.
Så många gånger jag suttit här under årens gång, i den mjuka mossan och blickat ut över skogstjärnen. Den här platsen kommer alltid betyda väldigt mycket för mig.
Är så otroligt tacksam att bo så nära den här vackra skogen. Jag känner mig alltid så välkommen här, på något speciellt vis. Som om skogen blir glad att se mig.
I skrivande stund öser plötsligt regnet ned från en grå himmel, och vinden tar tag i trädkronorna så löven sprids åt alla håll. Jag inser att den här tiden är så himla kort, när hösten fortfarande är ung och oskyldig.
Snart väntar kallare tider. Så därför ska jag verkligen försöka ge mig ut i skogen en stund varje dag, och ta vara på den här tiden så gott jag bara kan.

Har ni någon favoritplats ni ofta går till? Åh vad jag plötsligt kom på att det vore underbart om man hade kunnat dela bilder i kommentarsfältet! Tänk vad fint, att få se bilder på era favoritställen. Jag ska faktiskt kolla upp om det ens är möjligt att lägga in en sån funktion ♥

Jag hoppas ni haft en jättefin start på den här nya veckan! Vi hörs snart!
KRAM på er ♥

Där jag hämtar kraft

Åh jag hade ju helt missat det, att idag kom ett stort reportage om mig ut i Allehanda, Tidningen Ångermanland, som handlar om min kärlek till naturen och träden. Journalisten Katarina Östholm och fotografen Leif Wikberg var här för ca två veckor sedan, samma dag som jag vann tävlingen “Årets trädfotograf 2015”. Nu kom reportaget ut i både skrift, bilder och en liten film från det som filmades den dagen blandat med mina fotografier.

Otroligt vackert reportage. Katarina har en förmåga att skriva så man blir alldeles trollbunden. Som att läsa en saga. Det känns återigen som en ära att få läsa ett sådant här reportage om sig själv. Jag blir rörd.

Läs gärna reportaget och se filmen HÄR.
1200

Brukar lägga mig ner och vila på den här mjuka platsen täckt av mossa i skogen. Den här dagen följde Katarina och Leif från Allehanda med. Foto: Leif Wikberg