Där jag hämtar kraft

Åh jag hade ju helt missat det, att idag kom ett stort reportage om mig ut i Allehanda, Tidningen Ångermanland, som handlar om min kärlek till naturen och träden. Journalisten Katarina Östholm och fotografen Leif Wikberg var här för ca två veckor sedan, samma dag som jag vann tävlingen “Årets trädfotograf 2015”. Nu kom reportaget ut i både skrift, bilder och en liten film från det som filmades den dagen blandat med mina fotografier.

Otroligt vackert reportage. Katarina har en förmåga att skriva så man blir alldeles trollbunden. Som att läsa en saga. Det känns återigen som en ära att få läsa ett sådant här reportage om sig själv. Jag blir rörd.

Läs gärna reportaget och se filmen HÄR.
1200

Brukar lägga mig ner och vila på den här mjuka platsen täckt av mossa i skogen. Den här dagen följde Katarina och Leif från Allehanda med. Foto: Leif Wikberg

En stund att samla ny kraft

Hej på er!
Jag har nyss varit ute i skogen en stund. Det var så otroligt härligt att komma ut lite.
Har suttit inne och jobbat från morgon till mitt i natten i snart två veckor i sträck. För lite sömn, för mycket jobb och en ständig oro över att dygnets timmar inte räckt till för allt som skall göras gjorde att jag nästan helt tappat inspiration. Så nu kändes det att jag behövde åka ut lite i skogen för att samla lite ny kraft 🙂 Och om det finns något ställe där jag verkligen känner att jag kan ladda batterierna så är det ute i naturen.
Men det blåste isande vindar idag så det var rysligt kallt ute, så det gick inte att vara ute så länge. Men det räckte med någon timma, för nu känns det mycket bättre igen! 🙂

Önskar er en härlig fredag! Kram på er <3

Gick till ett jättevackert ställe med en stor bäck. Snart kommer den nog frysa till is så det var fint att få uppleva vattnet forsa genom vinterskogen.

Nanook tog såklart ett bad. Det gjorde nästan ont i kroppen när jag såg honom simma runt. Förstår inte att han inte börjar frysa.

I veckan fick jag ett paket med jättefina vantar som jag blev sponsrad med av en som heter Thomas och jobbar på Kläppen. Idag hade jag dem på mig för första gången, och de var så varma och goa. De känns som de var precis vad jag behövde för att klara av ännu en vinter haha 🙂 Tack snälla Thomas!

Jag satte mig ner en stund bredvid bäcken och bara slappnade av lite. Åh, det är sådana här gånger som jag inser hur viktig naturen är för människan. Alla borde få möjlighet till att gå ut i skogen en stund när det behövs. Jag är så tacksam att jag bor som jag gör med naturen utanför dörren. Då behöver det inte bli något stort projekt för att komma iväg lite. Jag behöver bara springa över grusvägen eller ängen så kommer jag till de vackraste av skogar. Jag tror det är den friheten som gör att jag valt att bo såhär som jag gör.

Kraft från förr i tiden

Hej på er!
Jag sitter här som en jordhög och tuggar grus i munnen. Gissa vart jag har varit? Ja i trädgårdslandet!  Fy sjutton vilket slit det var att sätta potatis, och för att inte tala om den hemska mygginvationen. Har blivit myggbiten i hela ansiktet, och min underläpp är helt uppsvullen av myggbett. Jag ser inte klok ut. Men nu är det klart i alla fall! Har även hällt lite kodynga i jorden så nu hoppas jag att det blir mycket pärer till hösten 😀

Varje gång jag håller på med något tungt arbete och nästan håller på att falla ner på marken av trötthet så brukar jag tänka på hur mycket värre det måste varit förr, när de hade mycket större marker att sköta om, massor av djur av ta hand om, många barn att mata, tvätta alla smutsiga kläder för hand och allt annat som hörde deras vardag till. Det var ändå inte så längesedan det var på det viset. Allt har utvecklats så fort och nu kan man knappt tänka sig in i hur människorna slet varje dag för att få mat på bordet till kvällen. Jag försöker att tänka på det så ofta jag kan, för på något vis är det som någon kraft vaknar till liv i mig då, och jag känner mig mycket starkare och uthålligare.
Klarade mina förfäder allt det där jag nämnde ovan, ja då borde jag klara vad som helst med tanke på alla dagens hjälpmedel. Det ger mig en liten extra energikick.

När allt känns riktigt jävligt så kan jag tänka att det ändå inte är något jämfört med hur de kände det förr i tiden.

Efter en lång dags jobb vid arbetsbänken var det dags att gå ut och sätta potatis i trädgårdslandet.

Köra jordfräs är roligt! Det går undan!

Nanook körde också jordfräs fast på sitt eget vis

Några timmar senare, och 78 miljoner myggbett senare; täcker över sista fåran med potatis.