Nu sitter jag med en kopp kaffe och väntar på att färgen ska torka, så att jag kan måla andra omgången med vitfärg på muren. Ni anar inte vilken känsla det är att nu äntligen få göra det sista steget innan den är klar. Det har varit en rolig vecka och jag har lärt mig otroligt mycket, men det har också känts som ett slags evighetsgöra. Som äntligen går mot sitt slut.

I tre dygn i rad har jag knappt sovit om nätterna. Jag har drömt mardrömmar om allt möjligt. Mest om att muren bara rasar ihop så fort jag rör den. Att stora klunsar med murbruk lossnar och jag får panik för jag måste göra om allt. Men jag har också drömt att människor jag älskar gått bort. Eller att jag hittat döda små bebisar i golvet och i väggen som jag av misstag råkat mura fast. Så vaknar jag och gråter och väcker Nanook och ber honom lägga sig nära.

Så jag är så trött nu. Att det här stora byggprojektet kom mitt i en känslosam tid har varit både bra och lite jobbigt. Jobbigt för att det blir för mycket i huvudet och lite för få lugna stunder. Men ändå skönt att bara stå där hemma med en spackelpensel till ljudet av Karlavagnen i P4 och släppa tankarna på allt annat en stund. Sällan jag mår så bra som när jag står grejar med något, typ målar, hugger ved eller bygger något. Man slappnar av på ett speciellt sätt. Så det är jag väldigt tacksam för, mitt i allt byggkaos.

Här kommer lite bilder från idag innan jag målade. Lovar att ta bilder sen i kväll när den är färdigmålad. Vilken skillnad när det är vitt och fint! Ni ska få se 🙂

Såhär såg muren ut innan jag började måla den. Känns häftigt att jag gjort en alldeles egen mur! Ristade in mitt namn och året längst ner 🙂 Så om 100 år när den ska renoveras igen kanske någon ser det.

Redo att måla!

Är det bara jag som alltid blir sugen på att äta målarfärg? Det ser så oförskämt gott ut.