När jag sent igår kväll var ute och gick med Nanook i vårregnet önskade jag högt att något nytt, spännande och roligt skulle hända i mitt liv. Någonting som fick fart på mig igen. Något inspirerande.
När jag idag fick ett mail från Fotografiska slog mitt hjärta ett extra slag. Tänk om min önskning redan skulle slå in! Med andan i halsen öppnade jag mailet men glädjen han bara vara i någon sekund. Tyvärr hade inga av mina bidrag kommit vidare till Fotografiska’s Höstsalong 2014.

Min första reaktion var att jag ville lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet och ligga kvar där resten av dagen. Eller helst resten av veckan. Men sedan tänkte jag att det verkligen inte skulle göra saken bättre. Jag gjorde mitt bästa och får istället glädjas åt de fotografer som lyckades komma med. Jag ska se till att åka på utställningen i höst någon gång mellan den 19 september och den 26 oktober. Har faktiskt aldrig varit på en sådan stor fotoutställning så det kommer bli roligt. Eller så kommer jag bara gå runt och tänka “MEH, var för kom DEN bilden med?” haha.
Förutom det så har dagen i alla fall varit riktigt bra. Jag, mamma och min gammelmorbror Tage (mammas morbror) åkte idag till Näsåker. Det var ett tag sedan jag var där nu. Det är så konstigt nu när morfar inte längre lever…förut åkte jag och mamma till Näsåker minst en gång i veckan för att hälsa på honom.
Nästan varje dag får jag en impuls att jag vill åka till morfar i Näsåker, men så kommer jag på att han inte finns där längre.
Men jag bestämde mig för att inte sluta åka dit ändå. Jag tycker verkligen om Näsåker. Det är så vackert där med Nämforsen och niporna. Och jag älskar att fika på Ingelas Café. Det är helt och hållet värt att åka de 3 milen dit bara för att få äta den goda Taco-tallriken.
Så vi gjorde det. Vi åkte iväg på en lite roadtrip tillsammans. Det blir alltid så roligt när vi tre gör något ihop. Speciellt eftersom Tage är så rolig. Han bjöd oss på fika på Ingelas Café och sedan åkte vi runt en sväng.
På vägen hem hittade jag några tussilago i diket. Jag blev så glad. Varje år slår dem ut på samma ställe, och det är verkligen ett tecken på att vintern övergått till vår.
Nu ska jag tröstäta påskgodis som jag köpte på affären förut.

