Godkväll på er!
Vilka helt fantastiska, underbara, fina kommentarer som ni skrivit på mitt förra inlägg. Än en gång vet jag inte hur jag ska kunna tacka er. Och det värmer så att ni tyckte om bilden och att den väckte de känslor som det var meningen att jag ville förmedla. Tack fina ni!!
Lucianatten var verkligen en natt utöver det vanliga. Det var när klockan började närma sig 12 på natten som jag plötsligt fick en sån stark känsla av att vilja fira lucia, på riktigt. Och så fick jag bilden framför mig om hur vackert det skulle vara att gå ut och lussa, och sprida lite ljus i den ödsliga natten. Jag hade ingen luciakrona och hade först tänkt att bara ha ett ljus i handen, men så fick jag idén att göra en egen. Jag sprang ut i stövlar och letade upp första bästa träd, och klippte av några grenar, som jag kunde linda som en krans och sedan stoppa ner ljusen mellan grenarna. Jag höll på i säkert 2 timmar med luciakronan. Men det var den mest magiska natt jag varit med om. Jag vet inte hur jag ska förklara. Det var precis så som jag alltid drömt om att lucianatten ska vara. Mystisk, magisk, stilla, ljus, magi…allt! Och att gå ut i natten och lussa blev just då som det absolut viktigaste någonsin. Jag lade ner hjärta och själ i det jag gjorde och det var en underbar känsla. Allt annat försvann ur mitt huvud.
Efter timmar av förberedande begav jag mig ut, runt 4 på morgonen. Jag hade mobilen med mig som spelade luciasången. Jag sjöng med, för jag visste att ingen hörde mig. Och jag älskade känslan av ljuset från kronan som gav dansande skuggor i snön. Det snöade och var kallt, men inte förän jag hade lussat klart och tagit några foton kände jag att jag
frös. Jag gick in och värmde fötterna vid vedspisen och var så glad för den magiska lucianatt jag just upplevt.
Hoppas ni hade en underbar dag fylld med värme och ljus! Stoooor kram till er! <3
Filmade en stund med webbkameran i datorn medan jag gjorde kronan 🙂
[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=oZ7ZwqI_-Qo[/youtube]




