Hej på er!
Nu är det ett helt nytt år. 2012! Det känns fortfarande ganska overkligt att det är 2012 redan. Men det känns också väldigt bra. Det kommer bli så spännande att se vad det här året kommer med för möjligheter och utmaningar. Det känns som det här året kommer bli väldigt speciellt 🙂

Nyår firande jag här i Näsåker där jag fortfarande befinner mig, på äldreboendet hos mormor och morfar. Nyårsfirande på ett äldreboende, låter lockande va? haha 🙂
Men faktiskt så var det ganska mysigt. Mina nära och kära var ju också här och det är ju det som är huvudsaken, att man är tillsammans 🙂 På tolvslaget gick jag vi ut och tittade på lite fyverkerier och tände ballonger. Så det var en fin nyårsafton.

Senare på natten smet jag faktiskt iväg en stund. Några vänner som jag lärde känna här i Näsåker i somras hade en stor nyårsfest precis i närheten, så jag gick dit en liten sväng för att säga hej. Och det var nog det bästa på hela nyår, att få träffa alla fina människor igen som jag inte sett sen i somras. Trots att jag inte känt dem så länge så blir jag ändå alldeles lycklig av att se dem! Jag är verkligen så himla glad att jag fick lära känna dem i somras. Nu när jag äntligen fick träffa dem igen insåg jag hur mycket jag saknat dem. Även om jag bara träffade dom en kort stund betydde det så sjukt mycket för mig. Det var det bästa på länge! Hade så gärna stannat hela natten där, men jag begav mig tillbaks hit efter någon timma. Jag hoppas det inte dröjer allt för länge innan jag träffar dem igen.

Så jag hade verkligen en bra nyårsafton här i Näsåker 🙂
Jag hoppas att ni alla också hade en jättebra nyårsafton! God fortsättning önskar jag er!
Och hoppas att ni kommer vara med mig här på bloggen även detta året! 🙂

Kramar och pussar <3

Redo för nyårsfirande, på äldreboendet i Näsåker! haha 🙂

Fika 🙂 Hannah och brorsan Filip i bakgrunden

Jag och Hannah diskar efter nyårsmiddagen

Alla retade mig för min klumpiga bandage fot haha. Hannah tog det här kortet 🙂

Och Nanook har blivit alldeles konstig sen vi kom hit till Näsåker. I lilla Grundtjärn har han ju aldrig fått träffa honhundar innan, och aldrig känt några dofter från andra hundar, så jag har aldrig haft några "sådana" problem med honom 🙂 Men jösses, nu är han som en helt annan hund. Han vill ut hela tiden och gråter och ylar och tittar ut genom fönstret hela tiden. Han lyckades till och med rymma i morse och försvann som ett skott. Jag fick panik och tänkte att han skulle vara omöjlig att hitta. Men som tur var fick min brorsa fast honom direkt. Jag hoppas han lugnar sig snart 🙂