Lansering av min nya tapetkollektion – Northern Wilderness

-Det här inlägget innehåller reklam för min egen fototapet-kollektion Northern Wilderness hos Photowall-

Det var nu över två år sedan som jag lanserade min första kollektion tapeter med Photowall. På ett sätt känns det som mycket längre, för det kändes som min tapetkollektion liksom blev starten på en helt ny tid i mitt liv. Jag skulle precis ge upp mina drömmar om att kunna leva på min kreativitet, och börja leta efter ett “vanligt” jobb. Men så plötsligt kom den här möjligheten, med en egen fototapet-kollektion. I samma veva som mycket annat spännande hände.

Jag hade inte så stor inblick då i hur det skulle gå. Men för mig var det liksom en rejäl kick. Det kändes äntligen som om jag för första gången fick göra något som också ansågs “på riktigt” utifrån.
På den tiden var alltid väldigt annorlunda, och jag var väldigt osäker när någon frågade vad jag jobbade med, men jag minns att efter det så brukade jag alltid säga “Jag har bland annat gett ut en tapetkollektion” haha. Jag fick inte bara fototapeterna, utan också en vägg att luta mig mot. Något som gav substans och verklighet till min lilla värld.
Jag är så otroligt tacksam och glad över samarbetet jag haft med Photowall.

Därför känns det så otroligt roligt att vi nu lagt ny ved på brasan och gett ut en ny tapetkollektion tillsammans, som fått namnet Northern Wilderness!  En samling bilder som alla betyder väldigt mycket för mig. HÄR kan ni se både hela den nya och den gamla kollektionen.

Den här tapetkollektion ligger mig varmt om hjärtat, och jag ler inombords när jag tänker på att dessa bilder, som jag tagit på platser jag älskar, kommer få sitta på människors väggar och förhoppningsvis ge en gnutta inspiration i vardagen.
Den här bilden till exempel, kanske vissa av er trogna läsare kan känna igen? Den är ju tagen från en plats jag berättat om många, många gånger. Den magiska skogstjärnen, som ligger i skogen intill Grundtjärn där jag bor. Där dimmorna dansar varje morgon tills solen stigit upp. I den nya kollektionen “Northern Wilderness” kan ni hitta hela tre bilder tagna från den här magiska platsen.
Och åhh..Stekenjokk. Fjällvärlden och de öppna vidderna. Stekenjokk finns också med på ett flertal bilder i kollektionen.
Kanske kan norrskenet bli det sista ett litet barn får se innan det somnar? Den här bilden tog jag vid Marsfjällen, den där natten förra året när jag hade kört vilse på små grusvägar i skogen. Men jag insåg att det fanns en mening med det. Jag fick ju den här bilden.
Ännu en vy från vackra Stekenjokk, med de blå fjällen som reser sig i fjärran.
Kanske äta middag intill en annan magisk skogstjärn mitt i skogen? Den här natten minns jag så väl. Jag och Johan var ute och körde mitt i natten på grusvägarna i skogarna där vi bor. Sen gick vi igenom en mörk skog och kom plötsligt fram till den här vyn. Ja, ni kan ju ana att vi båda trodde att vi kommit till himlen. På sjön simmade både ankor och svanar och dimmorna dansade som vackra väsen ovanför den stilla sjön som reflekterade nattljuset i sin spegel.
Vill man ha lite riktig karg nordisk vildmark så skulle nog denna passa bra. Den är tagen en natt i maj, några mil utanför Abisko. Och vet ni något roligt? Den här bilden tog jag exakt samma datum som vår första kollektion släpptes. Jag var nämligen ute i vildmarken i över en vecka just då. Så den här bilden blir som bron mellan båda kollektionerna.
Om ni är intresserade av att se resten av kollektionen så kan ni gå in och se den HÄR.
Och här finns en intervju med mig på där jag pratar lite om mina tankar kring kollektionen och om hur mina fotorutiner ser ut, och vad jag inspireras av.

Hoppas ni tycker om den! ♥

En film om min resa

Hej mina älskade vänner!
Som jag skrev för några dagar sedan så höll jag på att jobba med en film som jag bland annat visade när jag var på IKEA förra veckan för lanseringen av min tavla. Den här filmen är en slags presentation av mig och en sammanfattning av mina år i Grundtjärn.
Min resa, från början till idag. Från en dröm till en verklighet.

Såklart, så finns det oändligt mycket detaljer och händelser som inte fick plats i filmen och som spelat stor roll under åren, men då hade filmen blivit flera timmar lång, så jag valde att göra en kort historia av en lång.

Jag berättar på engelska i filmen men det finns undertexter på svenska om ni klickar på knappen “settings” längst ned vid filmspelaren.
Titta gärna i HD om ni har möjlighet, och med bra ljud. Hoppas ni tycker om den!
För ni alla är ju faktiskt en del av min resa. En del av hur allting vecklade ut sig. Ni har varit en enorm inspiration och gett mig drivkraft att fortsätta.

Tack, från djupet av mitt hjärta, för att ni följt mig och stöttat mig under alla år

I min drömateljé

För några dagar sedan tog jag en bild på mig själv inne i ladan, som jag la upp på mitt förra inlägg som ni kanske minns. Efter det kan man säga att jag fastnade i ladan.
Det var när jag var där inne och fotade (som jag väldigt ofta gör eftersom jag älskar ljuset där inne) som jag satte mig ned på huggkubben och bara njöt av lugnet och känslan där inne. Jag började fundera på vad det är som får mig att må så galet bra här inne. I så många år har jag suttit här inne små stunder under sommarhalvåret och myst.
Det är lite mystiskt på något vis. Men när jag är inne i ladan så känns det som jag både blir lugnare och mer kreativ. Som om spänningarna släpper och något väldigt harmoniskt tar vid.

Så när jag satt där fick jag en idé om att flytta in mina målargrejer in i ladan. Jag har drömt om att ha en sommarateljé här inne varenda sommar. Men alla “om” och “men” har kommit i vägen. Det har varit fullt med bröte och sen kommer alla tankar på “men det är kallt på kvällarna” och “myggen kommer in mellan bräderna” och “nu är ju snart sommaren slut, det är ingen idé” osv, osv.
Och med tanke på att sommaren snart går mot sitt slut, så kanske det absolut inte vore rätt tid att göra det nu. Och jag menar, ännu en flytt av grejer?! Ja hela mitt år har ju bestått av att pussla runt livsbitar och flytta omkring mina saker, jag vet inte vad jag håller på med haha. Jag bonar och bäddar och försöker hitta rätt plats åt min själspusselbit.  Och här inne, här får jag plats. Som en ångvält flyttade jag ut allt bröte i garaget och in med alla mina grejer.
Jag älskar när den kraften kommer fram. När någonting egentligen borde vara jobbigt men det går hur lätt som helst och man blir starkare än någonsin och kan flytta saker som man inte borde kunna flytta, eftersom man får en slags superkraft när man gör något som bara är sådär rätt. Allt går supersnabbt!
Det är precis samma typ av känsla som kommer när jag t.ex är ute och fotar och det är svinkallt och jag egentligen borde frysa sönder. Men jag är varmare än solen just i stunden. Som att man får hjälp för att kunna förverkliga det man vill.

Och denna lilla flytt av min ateljé, det kanske var det bästa jag gjort i sommar.
Ladan är som uppdelad i två delar. Och på andra sidan väggen ligger all ved som ska värma oss i vinter. Det doftar så otroligt gott här inne, av den torra björkveden och de gamla brädorna. Och sen älskar jag ljudet av vinden som dånar över taken och väggarna. Det låter så mysigt.

Det är något väldigt speciellt med ljuset här inne. Och som fotograf så är jag i ständig jakt efter det magiska ljuset. För det är ljuset som gör bilderna.
Och jag älskar att vara på ställen eller platser i vackert ljus. Jag mår så bra i mjukt ljus.

Jag älskar dimmer på lampor, så man kan mörka ned lite. Och jag hatar hotellbadrum när ljuset skriker in i ögonen på en. Eller skolor eller affärer med ljusrör. Eller solen mot snön en dag i mars. Det är ljus som är hårt, och de skär in i själen på en.
Så naturligt ljus som möjligt, det är det bästa. Att fota mitt på dagen går sig nästan aldrig för, inte om jag vill åt en viss känsla. Natten, kvällar eller morgnar.
Och här inne i ladan, så är det mjukt ljust, trots att det är mitt på dagen. Både mörkt och mysigt, och ljust och uppiggande på samma gång.
Jag fixade iordning här inne i lördags, så det är tredje dagen nu som jag spenderat en stor del av min tid här inne. Att bara gå in med en kopp te här och sitta en stund och fundera är bland det bästa jag vet just nu. När kvällen kommer sätter jag på en gammal värmefläkt för att hålla luften torr och varm. Det är viktigt också för målningarna, så att de torkar. Och ni ska bara se hur mysigt det ser ut när mörkret fallit utanför! Ska ta lite bilder någon kväll.
Jag har alltid älskat gamla grejer. Jag tycker det är något vackert med det som är använt och slitet. Där man kan se att tiden satt sina spår. Och jag tycker om kontrastet, att skapa något nytt i en miljö som påminner om det förflutna.
Jag vet att jag förmodligen inte kommer kunna hålla till här så väldigt länge till. Har jag tur så kan jag ha kvar ateljén till slutet av september om vi får en fin höst. Och det hoppas jag verkligen! Men jag känner ingen stress alls. Bara väldigt mycket glädje över varje minut som jag får spendera här inne. Att få vistas här inne i den här atmosfären, det är guld värt. Och till nästa sommar så kan jag flytta ut grejerna mycket tidigare, för nu vet jag hur otroligt mysigt och bra det gick att få här inne.

Vad tycker ni om min nya lilla ateljé inne i ladan? 🙂

Jag hoppas att ni har en superfin start på den här veckan!
KRAM på er! ♥

Stjärna min stjärna

För inte så längesedan så fick jag ett otroligt fint paket på posten. Det var en pastellmålning av min ko Stjärna, som konstnären Sandra Brunnström gjort. Jag hade följt hennes Instagram ett tag eftersom jag såg att hon hade påbörjat den här målningen av Stjärna. Och sen skickade hon originalet till mig. Så otroligt snällt! Även om jag hade fått sett en bild av det färdiga resultatet på Instagram så blev jag ändå helt rörd av att få se den i verkligheten.
Titta, det är ju verkligen Stjärna! In i minsta detalj. Hon har till och med fått med hennes själ på något vis. Jag förstår inte hur man bär sig åt att göra något så vackert. Det ser ut som ett foto! Nej, till och med ännu vackrare och mer detaljrikt än ett foto. Så fantastiskt fint. Det är en ära att få rama in detta och hänga upp på väggen. TACK Sandra! ♥ Gå gärna in och titta på Sandras andra vackra alster på hennes Instagram.
Efter att jag hade öppnat paketet med den vackra målningen så började jag ju såklart att sakna Stjärna helt galet mycket. Så jag bestämde mig för att åka till gården en sväng och hälsa på henne.
Min älskade Stjärna som blivit så himla stor. Hon kom lunkande så vackert när jag ropade hennes namn. Och nu har hon fått komma ut i en hage så att hon kan njuta av vårvintern och den friska luften.
Jag önskar jag kunde berätta för henne om den vackra målningen som Sandra gjort. Tänk vad glad hon skulle bli om hon förstod hur omtyckt hon är. Inte bara av mig, utan av så många andra också. Av er ♥
Nu längtar jag så otroligt mycket tills snön har smält och gräset börjat bli grönt, så Stjärna kan få komma hem till Grundtjärn igen och springa på ängarna. Jag ska absolut filma den stunden som hon släpps fri ute på ängen. Det blir nog ett riktigt lyckorus!

Åh, nu saknar jag henne så mycket igen! Ska nog åka och hälsa på henne en sväng till nu i veckan.

Hoppas ni har en superfin måndag allihop! KRAM på er! ♥

Min nya arbetsplats

Hej solstrålar!
Åh vad roligt det känns att äntligen berätta om den spännande nyheten som jag nämnt om i några tidigare blogginlägg! Har knappt kunna hålla mig! Så fort något roligt händer så vill jag ju dela det med er så fort som möjligt.
I slutet på förra veckan fick jag nämligen nycklarna till ett hus som jag ska hyra! Ett hus i grannbyn Myckelgensjö där jag under en obestämd tid kommer ha min ateljé och studio för musikinspelning! Att få ha ett eget fristående hus som min arbetsplats har varit en dröm jag haft i många år. Det här är ett så otroligt stort och spännande steg i rätt riktning.
Jag bubblar av glädje och tacksamhet för denna fantastiska möjlighet som kommer precis rätt i tid.
Senaste dagarna har jag varit hit i princip varje dag för att fixa i ordning och göra det mysigt och hemtrevligt, och varje dag har jag fått mötts av den vackraste utsikt från köksfönstret. Anledningen till att jag ville vänta med att berätta något var för att jag ville få ordning innan jag tog bilderna för att visa er min nya arbetsplats!
Huset jag hyrt ligger i den vackra grannbyn Myckelgensjö, samma by där Jon Salmens gård finns, där min kviga Stjärna bor under vinterhalvåret. Och det är av föräldrarna till Frida (hon som driver mjölkgården) som jag hyr huset av. Myckelgensjö är en liten men blomstrande by på ca 80 invånare, och den ligger 13 km ifrån Grundtjärn. Ni som följt bloggen länge har säkert hört talas om denna by många gånger.

Som sagt så har det ju varit en stor dröm i flera år att ha ett eget litet hus för mitt jobb och mitt skapande. Att få skilja på hem och jobb och få mer plats till skapande. De senaste åren har jag verkligen aktivt varit på jakt efter hus i Grundtjärn att ha som just ateljé och arbetsplats. Har till och med gått så långt att jag frågat folk som hur stugor/hus i byn om de tänkt sälja/hyra haha (jobbigt att fråga sånt!) Men det är en väldigt liten by och största delen är sommarhus, så därför är det väldigt lite rörelse när det gäller in och utflyttning.

Nu när det nya året satte fart så blev jag ännu mer desperat efter en plats att ha min studio på.
Som många av er vet så är jag i startgroparna på att göra en skiva med kulning.
Jag har tänkt, drömt, planerat och längtat efter detta projekt och denna skiva i över ett år. Jag har införskaffat studioutrustning och fått äran att samarbeta med den mest genialiska musiker jag någonsin stött på. Och nu 2018 så är skivan mitt största mål och viktigaste prioritet. Det känns SÅ fantastiskt kul att äntligen komma igång på riktigt med skivan!

Jag insåg dock för någon vecka sedan att det skulle bli väldigt svårt att kunna jobba med skivan så mycket som jag vill om jag ska jobba hemifrån. Jag har tänkt på det innan, men det var först förra veckan som jag faktiskt insåg att det på riktigt kommer bli ett problem och göra att allt kommer ta mycket längre tid. Det har funkat utmärkt att ha ett rum här i huset som ateljé och arbetsplats så länge jag hållit mig till det vanliga; fotograferandet, målandet, bloggandet, filmandet etc. Dock lite trångt men det är inget problem.

Men nu, nu ska jag spela in en skiva med en röstteknik som är gjord för att höras på flera kilometers avstånd. En sång som hörs långt genom ytterväggarna.
Ja tro mig, jag vet inte hur många gånger jag skämts om någon granne gått förbi och jag kulat eller övat rösten högt för fulla muggar, för jag vet att det hörs ut haha!
Men de må vara hänt. Det som dock inte funkar är att kula här hemma på kvällarna när Johan ska sova. Eller när han ens är hemma för den delen. Även om jag vet att Johan inte skulle bry sig alls så kan jag bara inte sjunga och kula inför någon annan så. Jag behöver vara själv och få göra röstövningar och låta hur mycket som helst utan att behöva vara rädd att jag väcker någon eller att någon lyssnar. Eller att det hörs ut. Eller att katterna ska komma och störa inspelningen, eftersom de dras till kulningen och mjauar med i sången.
Även om jag är hemma själv större delen av vardagarna så är det oftast på kvällarna som jag får inspiration till melodier och kulning. Det är precis samma sorts kreativa energi som med målning. Det kan inte riktigt planeras in under ett antal timmar dagtid. Det är något som flödar fritt och kommer av sig själv, oftast när dagens sysslor och måsten lagts undan och den där kvällsfriden lägger sig.

Ja, helt enkelt, jag behövde en plats där jag kan jobba helt ostört och ensam med skivan. Jag insåg att jag måste hitta en lösning innan jag kan börja jobba med skivan på riktigt. Jag blev så desperat att jag bad mamma ringa och kolla vad en barack skulle kosta, som man kunde frakta hit och ställa en bit bort haha. 25 000 kr i frakt skulle det gå på. Och vad baracken kostade ska vi inte ens tala om. Nej, det gick inte alls.
Sen var jag inne på att köpa en gammal skruttig husvagn. Men tanken på att skapa min skiva i en husvagn kändes inte heller bra. Det var liksom inte rätt…känsla.
Men, vad skulle jag göra?
Tillslut började jag tänka utanför ramarna. Utanför Grundtjärn. Den närmaste byn är Myckelgensjö, och att åka dit tar inte lång tid. Jag anade att det säkert inte fanns något hus att hyra där heller, men jag skrev ett meddelande till Frida ändå och frågade. Ganska snabbt fick till jag till min förvåning svar att det nog fanns ett hus som jag kunde hyra. Jag blev så glad och hoppfull! Och det tog bara någon dag efter det tills jag fick nyckeln hit, till ett vackert hus i Myckelgensjö.
Det har stått tomt en tid och var nu kallställt. Jag gick runt i huset och funderade på vilket rum jag skulle ha själva arbetsplatsen och studion i.
Och det blev givetvis det stora fina köket, där det finns en mysig vedspis.
Nu under vintern kommer jag bara ha köket uppvärmt, eftersom jag just nu bara behöver detta rummet. Det räcker gott och väl för det jag ska göra.
Och vatten tar jag med mig i dunkar.
Jag älskar verkligen det här köket. Det känns så mysigt och hemtrevligt. Precis den rätta känslan som behövs för att skapa vacker musik.
Jag tog dom här bilderna idag när jag åkte dit en stund på eftermiddagen. Jag tog med mig Nanook dit för första gången och han verkade trivas riktigt bra. Han kommer ju få hänga med mig hit lite då och då när jag är här under dagtid.
Här kommer jag trivas! Och som tur är funkade mitt internet perfekt här, så jag kommer även kunna sitta här och blogga ibland.
Älskar verkligen vedspisen. Den påminner så mycket om vedspisen som jag hade här hemma i köket innan jag satte in kaminen och värmesystemet. Och det är en så otroligt mysig värmekälla. Och ljudet av elden som brinner där inne.
Jag är så otroligt, obeskrivligt glad och tacksam över att jag fick möjlighet att hyra det här huset. Det känns lite overkligt. Lite för bra för att vara sant. Nu har jag en helt fantastisk plats att jobba med skivan på. Och när det blir lite varmare till våren kanske jag kan öppna och värme upp ännu ett rum som jag kan ha som ateljé under tiden jag jobbar med skivan. Vilken dröm att få så mycket plats för allt!

Så från och med nu kommer jag jobba vissa dagar här hemma i Grundtjärn och vissa dagar i huset i Myckelgensjö. Det beror lite på hur dagarna ser ut och vad jag ska göra. Åh, jag kan faktiskt knappt tro det nu när jag skriver det. Är det sant? Är det verkligen sant? Får jag vara här och skapa? Vilken helt otroligt möjlighet jag fått. Vill passa på att ge ett varmt tack till Robert och Greta, som låter mig hyra huset! ♥ Och ett stort tack till mina fantastiska prenumeranter på Patreon som gör det möjligt för mig att jobba med skivan i år och hyra min alldeles egen studio. Tack, tack, tack. ♥
Och såklart, tack till er mina älskade läsare för att ni inspirerar mig varje dag och för att ni följer mig i livets berg och dalbana. Att dela min glädje med er gör den alltid tusen gånger så stark!
Jag kan knappt tänka mig en mer magisk plats att jobba med skivan på. På ängen utanför huset går kvigorna på somrarna. Och nedanför skogen är en vacker sjö. Och på andra sidan sjön en vacker fäbodvall från 1700-talet som heter Östalbodarna. Det är gångavstånd dit så ibland kan jag gå en promenad dit med Nanook för att få lite inspiration. Åh, detta kommer bli så bra! ♥

TACK om ni orkat läsa hela detta inlägget! Det kändes som jag hade så mycket att berätta om detta. Det känns verkligen som ett nytt spännande kapitel i livet!
Hoppas ni tycker om min studio/ateljé/arbetsplats. Jag ser fram emot att dela lite mer bilder och berättelser härifrån!

Stor kram på er underbara ni! ♥

Min lugna måndag

Godkväll på er!
Tanken var att det här inlägget skulle kommit upp lite tidigare idag, men jag har känt mig lite dåsig idag så allt blev lite uppskjutet, så det får bli ett litet kvällsinlägg istället.
När jag vaknade i morse hade jag jätteont i halsen och förstod direkt att det nu var min tur. Det är många i min närhet som varit sjuka under julledigheten och jag har verkligen gjort mitt allt för att jag ska klara mig. Proppat i mig ingefära och andra nyttigheter, för det sista jag ville var att bli sjuk nu i den nya, fräscha starten på året. Men denna gången klarade jag mig inte undan. Dock så hoppas jag att det stannar här, vid en hes whiskyröst och lite sirap i huvudet.

Typiskt bara att jag i morse skulle vara med i ett radioprogram, nämligen härliga Miffiradio i P4 som intervjuade mig om att älska att vara ensam (antar att det sänds nu på lördag). När jag vaknade så var min röst helt fruktansvärd haha. Inte bara hes utan också liksom igenproppad. Svårt att förklara. Något hade svullnat upp i halsen så det var svårt att prata. Så i en halvtimma innan de skulle ringa satt jag som en galning och drack varmt honungsvatten och gjorde sångövningar. Men den hann inte bli helt bra till sändningen. Koncentrerade mig stenhårt på att försöka låta så normal som möjligt.
Haha jaja, det är inte hela världen.
Så idag tog jag det lite extra lugnt. Drack mycket te med ingefära och kurade ihop mig i soffan. Läste alla underbara kommentarer på förra inlägget och blev alldeles varm i hjärtat. Ni är för goa ♥
Sådana här dagar känns det så extra skönt att ha ett vardagsrum. Har inte riktigt vant mig vid den möjligheten än. Glömmer nästan bort att det finns där, så har inte använt det så mycket än, men just sådana här dagar när man känner sig lite trött eller dåsig känns det väldigt skönt att ta med sig lite jobb och sätta sig här en stund.
Satt med kalendern och planerade in hur den närmaste tiden skulle se ut och lite “att göra listor” för olika dagar.

I år kommer jag försöka ha lite mer rutin. Eller jag måste ha mer rutin. Det är något som verkligen saknats i mitt liv och jobb. Att ha lagom med rutiner och lagom med spontanitet och frihet, det är nog den bästa balansen för mig. Att ha lite koll på vad vissa dagar ska innehålla och vad som ska göras, samtidigt som jag ändå ska kunna känna att jag kan styra det lite som jag vill.
Idag öppnades det även upp en ny spännande möjlighet som kommer helt rätt i tiden. Jag vet inte än om det blir av så därför vill jag inte säga något än. Men om det blir av så kommer jag skrika högt av glädje! Det är nämligen något jag drömt om och längtat efter i flera år. Det blir verkligen en helt ny fantastiskt början. Kanske får jag reda på det redan i morgon om det blir av. Håll tummarna ♥
Nu ska jag koka lite mer te med honung och ingefära. Johan har också ont i halsen och känner sig lite dåsig, så det blir nog att vi tittar på någon film och lägger oss tidigt i kväll. Har ni något tips på en bra film? Tycker alltid det är så svårt att komma på vad man ska titta på. Så tips är varmt välkomna!

Hoppas att ni haft en bra måndag och att ni har en mysig kväll allihopa! Stor kram till er ♥

Ett besök hos min Stjärna

Hej på er!

Idag har jag varit och hälsat på Stjärna, kvigan som jag nyligen köpte, som ni kanske läst om i tidigare inlägg. Hon kommer ju vara här i Grundtjärn under somrarna men bor på Jon Salmens gård i Myckelgensjö under vinterhalvåret med alla sina kompisar. Nu var det längesedan jag såg henne sist, så idag skrev jag till Frida och undrade om det gick bra att jag kom förbi en liten stund för att hälsa på Stjärna, och det gjorde det! Så jag satte mig i bilen och for iväg med världen största leende.

Filmade lite med mobilen när jag hälsade på Stjärna, och det var ett sådant himla fint välkomnande. Hon kände verkligen igen mig och lyste upp när jag klev in i ladan och sa hennes namn.

När jag kom till gården mötte jag först Frida och hennes gulliga hund Sigge. Frida höll på att laga och svetsa en grej som gått sönder. Ja man ska verkligen kunna mycket för att ha en sådan här stor gård. Hon är verkligen världens coolaste!
Jag tror inte jag varit inne på gården sen jag målade här för 7 år sedan. Helt otroligt! Så det var roligt att vara tillbaks igen. Allt var sig likt, men lite större med en helt ny byggnad.
När jag sedan gick in där Stjärna bor så nästan smälte mitt hjärta vid första ögonkontakt. (Hon är kon längst bort som tittar in i kameran) Haha hon såg lite chockad ut. Hon tittade på mig med världens största ögon och sedan lufsade hon försiktigt fram, som hon alltid gör. Jag blev så, så lycklig att se henne. Tänk att en kviga kan fånga ens hjärta såhär!
Sen blev det massor med gos och pussar.
Hon har verkligen ett speciellt utseende. Älskar hennes lurviga öron. Det ser nästan ut som små björnöron. Och hennes tofs på huvudet. Ja, hela hon är så söt så jag nästan svimmar.
Jag blev verkligen rörd av att se hur kontaktsökande hon var. Jag hade inte alls väntat mig det. Jag hade nästan förberett mig på att hon kanske inte skulle bry sig så mycket nu när hon var på bondgården.  Men det var verkligen tvärtom. Jag kände verkligen att hon blev glad att se mig. Och åh…det värmer i hjärtat.
Jag blev överöst av pussar ♥ Hela ansiktet var fullt av dreggel haha. Men det gjorde absolut ingenting. Vet ni hur gott kossor luktar?
Sen var det dags att säga hejdå till Stjärna. Men jag ska absolut komma och hälsa på henne snart igen. Är så glad att jag får möjlighet att göra det för Frida. TACK! ♥
Passade på att ta en bild med oss innan jag for hem till Grundtjärn igen.

Åh, jag går fortfarande runt med ett stort leende efter mitt besök hos Stjärna idag. Tänk vad djur kan ge mycket kärlek och glädje.
Och det känns så roligt att ni är så många som verkar så glada över det här med Stjärna. Därför kändes det extra roligt att nu få dela med mig av lite bilder från dagen, eftersom jag vet att ni är många som längtat efter att få se och höra mer om Stjärna. Det är så roligt att ni är så intresserade och engagerade. Tack! ♥

Hoppas ni haft en underbar dag! Stor kram på er! ♥

Min nya familjemedlem – Stjärna

Vet ni vad? Jag är så glad så jag nästan spricker idag. Jag har nu nämligen köpt den vackraste, finaste lilla kon i hela världen. Jag är nu ägare till Stjärna, som jag skrev om för någon månad sedan här på bloggen. Hon är egentligen ingen ko, utan en kviga, eftersom hon ännu inte fått någon kalv.
Varje sommar så kommer mjölkbonden Frida Bylund’s kvigor hit för att beta på ängarna i Grundtjärn. Varje år blir jag lika lycklig när de kommer hit och livar upp byn. Ljudet av koskällor i den tysta sommarnatten är bland det bästa ljud jag vet.

Men i år var det lite extra speciellt. Samma kväll som kvigorna kommit till byn så gick jag och hälsade på dom, och jag fick syn på en kviga som fångade mitt hjärta vid första ögonblick. Hon hade en helt annan teckning än alla andra, och hon utstrålade något ovanligt mjukt och snällt. Hon var den första som kom fram och hälsade, och så blev det resten av sommaren. Varje dag som jag gick och hälsade på kvigorna så var hon den första att komma fram. Vi liksom fann varandra direkt, och jag döpte henne till Stjärna.
Nu i september så var det dags för kvigorna att åka tillbaks till bondgården igen över vintern, och jag kände verkligen en sorg när det var dags för mig att säga farväl till Stjärna. Det var inte så stor chans att hon skulle få komma tillbaks till Grundtjärn nästa sommar, eftersom det snart var dags för henne att få en kalv och bli mjölkko. Tankarna snurrade runt i huvudet och jag tänkte flera gånger att jag önskar att jag kunde köpa henne så att jag kunde säkra att hon fick komma hit till Grundtjärn varje sommar, och så att jag kunde åka och hälsa på henne på bondgården när jag vill. Jag förstod ju att jag inte kan ha henne här i Grundtjärn, i alla fall inte än, eftersom en ko inte mår bra av att vara ensam.

Någon vecka senare skrev jag till Frida och frågade om jag fick köpa Stjärna. Haha, kan ju säga att det blev många skratt i den konversationen vi hade. Hon tyckte nog jag var lite tokig. Men som tur är så är Frida minst lika tokig. Roligare och spontanare människa får man leta efter. Men hon sa att det var möjligt och jag bad henne kolla upp vad det skulle kosta att köpa henne + kostnader för mat och hyra. Jag hade redan googlat lite på vad en kviga kostar och det är såklart inte jättebilligt. Och maten kostar en hel del den också. Kanske inte vad jag borde prioritera och lägga pengar på just nu. Men jag kände samtidigt att det inte spelar någon roll. Jag bara måste köpa Stjärna. Det är värt varenda krona!

Så igår kväll blev det klart. Jag köpte en livs levande kviga. Min Stjärna.
Jag kan inte ens beskriva i ord hur glad jag var när det blev klart. Jag visste ju först inte om den ens var möjligt att genomföra. Jag ville ju inte att det skulle bli till en börda för Frida att jag köper en av hennes kvigor. Så det blev en sådan lättnad när jag visste att det gick att ordna. Så nu kommer hon alltså ägas av mig, även om hon tillhör Fridas gård. Och jag har valt att inte inseminera henne nu, så hon kommer alltså inte att få en kalv. Då kommer hon tillbaks till Grundtjärn nästa sommar. Ni kan ju ana att jag längtar!

I morgon kommer Frida hit med ett köpekontrakt, så det känns verkligen på riktigt. Och dessutom ska jag få hennes stamtavla. ÅH, jag är så överlycklig! Till och med Johan är glad! Och hela min familj blev superglad idag när jag berättade om min nya familjemedlem. Är så tacksam att jag har så öppna och härliga människor i min omgivning som glädjs med mig, oavsett vad. Till och med när jag köpt en ko ♥
Jag anar att även ni läsare kommer bli glada över denna nyhet.
Och min Stjärna har ju dessutom setts av miljoner människor över hela världen nu! Som Frida skrev idag “Säg inte vart hon bor, jag vill inte ha några groupies här” hahaha.

För det är ju också en fantastiskt rolig nyhet för er som inte vet. Min senaste kulningsfilm som jag la upp på min Facebook-sida för två veckor sedan, där min älskade Stjärna kommer gående över ängen till min kulning, har nu fått över 10 miljoner visningar!!! Den har delats 240 000 gånger och har fått 33 000 kommentarer. Ni kan ju ana att dessa två veckor har varit helt galna. Alla mail-inkorgar svämmar över, företag och filmproduktioner hör av sig varje dag och vill använda min kulning, och jag har tiotusentals personer som efterfrågar min kommande kulnings-skiva. Snacka om att bli inspirerad och få en spark i baken till att faktiskt göra verklighet av den här skivan.

Är så tacksam för Stjärna. Det var hon som gjorde succén. Tänk om hon visste hur många som just i denna sekund sitter och tittar på henne. Min älskade Stjärna! ♥

Till sommaren ska jag lära henne att gå i grimma så att jag kan ta med henne ut på promenader i vår vackra by. Och en dröm vore att ta henne med några dagar till den gamla fäbodvallen utanför Myckelgensjö, “Östalbodarna” och låta henne beta på det gröna gräset där hennes förfäder en gång för länge sedan spenderade sina somrar. Vet inte om det är möjligt att göra så, men det vore underbart!

Åh, jag är verkligen så himla glad över detta. Tänk vad en kviga kan skänka mycket glädje!
Hoppas att ni också tycker det här var en bra idé! Om ni har några tips eller annat som ni vill dela med er av till en nybliven koägare så får ni gärna dela med er av det.
Kram på er ♥