Hej fantastiska ni!
Sen mitt senaste inlägg har jag hunnit fylla 30 år, och jag vill verkligen tacka för så många fina gratulationer jag fått under de senaste dagarna. Ni är underbara!
Jag hann aldrig göra något inlägg här på bloggen när jag fyllde år som jag annars brukar göra, för natten innan min födelsedag satt jag i bilen på väg norrut med iver i hjärtat och lyssnade till Stina Wolters sommarprat i P1.
Finns ingen väg jag älskar att köra på så mycket som vägen till bergen. Till stugan. Till de vilda forsarna och de snötäckta fjälltopparna.
Och speciellt om det är en ljus sommarnatt, när Johan ligger bredvid och sover, och Nanook som sitter där bak och doftar på natten genom det halvöppna fönstret. Jag riktigt ryser av välbehag.

Min enda önskan var att få fira min födelsedag på en fjälltopp i midnattssolen med Johan och Nanook. Jag hade liksom sett just den bilden framför mig så länge. Mitt hjärta längtade så starkt efter att få bli omringad av oändlig rymd, höga berg och midnattsljus.
Och ni anar inte vilken glädje jag kände när det blev verklighet! Fast tusen gånger bättre.
Vi var i himlen en stund. Precis så kändes det.

Det var -2 grader den natten, men jag kände inte av någon kyla alls. Bara frisk luft som gick så lätt att andas. Jag ville springa åt alla håll. Jag kände mig som en ko på grönbete.
Vi satt där länge i det mjuka nattljuset. Skrattade åt Nanook som såg så mänsklig ut där han satt och blickade ut. Vi undrade vad som försiggick i hans tankar.
Jag åt en chokladkaka för Angeliqa och tänkte att hon säkert vandrar någonstans här bland bergen en natt som denna.


Jag är så tacksam att jag fått bli 30 år. Att jag klarat mig igenom ungdomens stormiga, fartfyllda år och landat just här, denna natt, med min älskade Johan och Nanook.
Jag känner hur livet bara blir bättre och bättre. För varje år har jag mer och mer att vara tacksam över. För varje år har jag mer att älska.


Tidigt på morgonen när vi gick ned från berget så dansade dimmorna ovanför forsarna. Sen åkte vi hem till vår lilla fjällstuga, som vi äntligen fått bona in oss i. Vår hemliga lilla plats där inte ens mobiltäckningen når oss.
Vi spenderade hela helgen där och jag sov så hårt att det kändes som jag tog igen sömn från ett halvår tillbaks. Åh vad det gjorde gott.

Helgen i fjällen var det bästa på länge. Jag tror vi båda verkligen behövde komma iväg sådär en stund. Det var så längesen sist.
Men förhoppningsvis dröjer det inte så länge tills nästa gång.
Självklart så är det till fjällstugan vi far på vår “bröllopsresa” senare i sommar.
Snart kommer det en liten video från vår helg i fjällen och lite annat som hänt sedan sist!
Hoppas ni har en underbar vecka allihopa! STOR KRAM! ♥