Sommarens reflektioner

Hej mina vackra vänner!

Det är inte klokt vad tiden gått fort sedan jag sist skrev. Det var nästan två veckor sedan nu. Jag bestämde ju mig för att ta en liten semester och ägna mindre tid vid datorn för att få mer tid åt allt annat som sommaren bjuder på. Kan ju säga att jag just nu i skrivande stund knappt kan komma på vad sjutton jag gjort sedan jag sist skrev haha. Det har varit lite allt möjligt!

Det är något med högsommaren alltså. Kanske den tid på året som jag på ett märkligt vis känner mig som mest stressad. Fast stressad är egentligen fel ordval. Men ni förstår säkert vad jag menar. För på något vis känner jag alltid att just semestertiderna har ett högre tempo än vardagen. Det är så mycket mer saker i rörelse runt omkring. Och det där “runt-omkringet” är jag så känslig för. Jag blir stressad av att se hur sommarens dagar inbokas en efter en. Aktiviteter, människor, händelser, småprojekt, fester och det vardagliga livet mitt i allt. Och allt ligger fint inpackat i den där gnagande “passa-på-att-njuta-medan-det-är-sommar-för-snart-är-den-slut” känslan.

Precis som alla andra somrar så känner jag mig mer än nöjd nu och ser fram emot sensommarens återkommande vardag med svala kvällar och mer tid för reflektion.
Ja, visst känns det lite märkligt att känna så. Jag kom på mig själv igår med att tänka “Wow, vad lyxigt det är med vardagen när jag kan ägna en hel dag oavbrutet till att hålla på med det jag vill göra“. Ändå en skön tanke, eftersom jag då vet att det jag jobbar med är exakt det jag skulle vilja göra om jag var helt ledig från allt.
Jag älskar sommaren såklart, och den är givande på så många andra sätt.
Men för varje år inser jag att om jag verkligen behöver koppla av och samla kraft, så är det nog inte en sommarsemester jag ska dra till med.
Det är som om man skulle hälla i sig en energidryck och en stark kopp kaffe när man egentligen behöver ett lugnande kamomillte med honung i.

Hur går era tankar om sommaren? Skulle vara så intressant att höra om någon kan känna igen sig eller om ni kanske känner helt tvärtom.
Vilken sprudlande Jonna ni fick tillbaks här på bloggen va? haha 😀
Jag är faktiskt jätteglad och mår toppen, jag känner mig bara full av tankar och insikter från sommaren, och det känns ju alltid så skönt att få dela tankar med er.
Nu är det ju fortfarande nästan en hel månad kvar av sommaren, och just den första delen och den här sista delen är mina favoriter. Maj, juni och slutet av augusti. Sen kommer september som en stor våg av ny energi. Tänk vad fint att vi får ha dessa årstider ändå. Och jag tror vi är många som i år fått en större kärlek till regn och rusk.
Allting behövs. Lugnet och stormen. Värmen och kylan. Ljuset och mörkret.

Jag hoppas att ni alla har en fin sommaren, oavsett vad ni gör eller vart ni är.
Den här söndagkvällen tänkte jag ägna åt lite målning. Regnet öser ned utanför fönstret och jag bara myser av ljudet från smattret på fönsterbräderna.
Vad har ni för er som mest just nu?

Stor varm kram till er alla ♥

Sommarens sista andetag

Sommaren drar sitt sista andetag. Och jag vill vara där när det sker.
Vara där när sommarens grönska och förhoppningar lägger sig ner för att vila. Vara med när naturen släpper taget om det allra vackraste för att välkomna en ny tid.
Känna luften, lukten, och färgernas förvandling när september stilla sveper fram.
Under den mörka tiden framöver kommer sommarens händelser bli till minnen och bearbetas under natten till vackra drömmar om allt som hänt och inte hänt. Som värmer oss och lyser upp i en kallare tid.

Juli

Juli

Ikväll. 1 september.

Ikväll. 1 september.