Sommarens reflektioner

Hej mina vackra vänner!

Det är inte klokt vad tiden gått fort sedan jag sist skrev. Det var nästan två veckor sedan nu. Jag bestämde ju mig för att ta en liten semester och ägna mindre tid vid datorn för att få mer tid åt allt annat som sommaren bjuder på. Kan ju säga att jag just nu i skrivande stund knappt kan komma på vad sjutton jag gjort sedan jag sist skrev haha. Det har varit lite allt möjligt!

Det är något med högsommaren alltså. Kanske den tid på året som jag på ett märkligt vis känner mig som mest stressad. Fast stressad är egentligen fel ordval. Men ni förstår säkert vad jag menar. För på något vis känner jag alltid att just semestertiderna har ett högre tempo än vardagen. Det är så mycket mer saker i rörelse runt omkring. Och det där “runt-omkringet” är jag så känslig för. Jag blir stressad av att se hur sommarens dagar inbokas en efter en. Aktiviteter, människor, händelser, småprojekt, fester och det vardagliga livet mitt i allt. Och allt ligger fint inpackat i den där gnagande “passa-på-att-njuta-medan-det-är-sommar-för-snart-är-den-slut” känslan.

Precis som alla andra somrar så känner jag mig mer än nöjd nu och ser fram emot sensommarens återkommande vardag med svala kvällar och mer tid för reflektion.
Ja, visst känns det lite märkligt att känna så. Jag kom på mig själv igår med att tänka “Wow, vad lyxigt det är med vardagen när jag kan ägna en hel dag oavbrutet till att hålla på med det jag vill göra“. Ändå en skön tanke, eftersom jag då vet att det jag jobbar med är exakt det jag skulle vilja göra om jag var helt ledig från allt.
Jag älskar sommaren såklart, och den är givande på så många andra sätt.
Men för varje år inser jag att om jag verkligen behöver koppla av och samla kraft, så är det nog inte en sommarsemester jag ska dra till med.
Det är som om man skulle hälla i sig en energidryck och en stark kopp kaffe när man egentligen behöver ett lugnande kamomillte med honung i.

Hur går era tankar om sommaren? Skulle vara så intressant att höra om någon kan känna igen sig eller om ni kanske känner helt tvärtom.
Vilken sprudlande Jonna ni fick tillbaks här på bloggen va? haha 😀
Jag är faktiskt jätteglad och mår toppen, jag känner mig bara full av tankar och insikter från sommaren, och det känns ju alltid så skönt att få dela tankar med er.
Nu är det ju fortfarande nästan en hel månad kvar av sommaren, och just den första delen och den här sista delen är mina favoriter. Maj, juni och slutet av augusti. Sen kommer september som en stor våg av ny energi. Tänk vad fint att vi får ha dessa årstider ändå. Och jag tror vi är många som i år fått en större kärlek till regn och rusk.
Allting behövs. Lugnet och stormen. Värmen och kylan. Ljuset och mörkret.

Jag hoppas att ni alla har en fin sommaren, oavsett vad ni gör eller vart ni är.
Den här söndagkvällen tänkte jag ägna åt lite målning. Regnet öser ned utanför fönstret och jag bara myser av ljudet från smattret på fönsterbräderna.
Vad har ni för er som mest just nu?

Stor varm kram till er alla ♥

Tid för reflektioner

Idag var en sådan där dag som bara september kan komma med. Alldeles stilla, lugnt och tyst, soligt och varmt. Jag kom och tänka på det idag, att en av anledningarna till att jag älskar september så mycket är just för att det blir så stilla i luften. Hösten brukar ju vara blåsig men här upplever jag den ofta som tvärtom. När det är en vacker dag i september så är den mer stilla än en dag i juni. Det ger en speciell känsla. Som om sommarens motor stängs av och kvar är bara lugnet.

Kvällen spenderade jag nere vid sjön. Den låg spegelblank så jag lekte lite med några vasspinnar och dess reflektioner i vattnet.
091001091002

Fick en sådan där underbar känsla av lycka. Det brukar ofta hända när jag är nere vid sjön på kvällarna. Det är så vackert att jag slutar tänka, och så kommer den där otroliga känslan av harmoni när det blir tyst inne i huvudet, och det enda som hörs är naturens skönhet som viskar.
091003

Reflektioner.
091005

Jag hade ställt stativet med kameran i vattnet och för varje rörelse jag gjorde så skapades små vågor. Så jag var tvungen att sitta alldeles stilla för att få reflektionerna att bli så klara som möjligt.