När kvällen kom bestämde jag mig för att lämna verkstaden och gå hem och bara göra något annat en stund. Ta en paus. Bara varva ner. Jag sträckte ut mig på sängen och tittade ut genom fönstret. Så trött.
Nanook hoppade upp och pressade en pipleksak mot mitt ben ett antal gånger tills jag fick be honom att sluta. Han lade sig ner på kudden bredvid mig. Suckade djupt och tittade längtande ut. Stackars Nanook tänkte jag. Han vill ut och springa. Egentligen vill jag också det. Bara gå ut, andas. Springa. Bort från dator och arbetsbänk. Men jag är ju såååå trött.

Men så tänkte jag att jag inte får somna. Då kommer jag somna så hårt och förstöra hela kvällen. Då är det bättre att göra något som ger mig ny energi på något annat sätt än att sova. Jag tvingade mig upp ur sängen och bestämde mig för att jag skulle ut på min allra första springtur. Det är ju nästan vår nu.

Jag letade upp lite kläder som jag kunde springa i. Det blev lite ihopplock. Tog mitt Anja-underställ under och något linne till det. Sedan tänkte jag att jag säkert kunde springa i mina Gortex skor som jag fick när jag blev bjuden till Italien för att prov-vandra i dom. De är vandringgskor egentligen men de är lätta som joggingskor så jag tänkte att det blir väl bra. (jag är ingen joggare direkt, men jag gillar att springa. Kort men snabbt).

Sedan när jag var klar råkade jag gå förbi spegeln och kunde inte låta bli att skratta åt färgkombinationen som jag hade råkat klätt mig i.
Jag tror aldrig jag sett mig själv i en sådan salig blandning av bebis-färger. Bebisgul, bebisrosa och bebisblå. Jag kände mig så puttenuttig. Inte en färgskala jag brukar använda så ofta, men jag blev glad av att det bara råkade bli sådär. Det är säkert ett vårtecken ♥

Var tvungen att ta en liten outfitbild innan jag begav mig ut. Men det blev inte att jag tog de där skorna. Jag insåg när jag öppnade ytterdörren att det fortfarande är på tok för mycket snö. Så det blev mina kängor istället haha. Tungt att springa i men vad sjutton…nog klarar man väl det! 😉

Det var så härligt ute! Jag sprang ner till stranden och det kändes så skönt att få komma ut och röra på sig lite efter mycket stillasittande. Nanook var överlycklig han också. Solen var på väg ner och lyste så starkt och vackert. Så himla glad att jag inte bara la mig och sov, utan verkligen tvingade mig själv ut. Ibland behövs det ♥