Jag är så otroligt tacksam för att jag har så snälla läsare. Under alla år jag bloggat har jag översköljts med den ena fina kommentaren efter den andra. Jag vet inte hur många gånger jag suttit med tårar i ögonen och berörts på djupet av era ord. Och jag vet inte hur många gånger som en vänlig kommentar lyft hela min dag.

En av de första saker jag gör när jag börjar min dag är att läsa era kommentarer och det gör jag därför att jag helt enkelt får så otroligt mycket inspiration och energi från det. Som jag sa i blogbussiness-podden med Linda Hörnfeldt så är ju den här dialogen och kommunikationen med läsarna en av de bästa sakerna med att blogga. Att beröra och påverka varandra. Att jag får öppna mitt hjärta och dela med mig av något och sedan känna den responsen tillbaks.
Kan tänka mig att det kan liknas vid när en artist sjunger på en scen och hela publiken sjunger med i en låt som den skrivit. En magisk conneciton. En känsla av att bli förstådd från båda hållen, och det är en obeskrivlig känsla. Jag får så mycket utav det. Så först och främst vill jag bara tacka för alla kommentarer. Tacka för att ni ger av er tid. Och så vill jag tacka alla för att ni bara läser bloggen. För att ni kommer in här med öppet hjärta och gör den levande. Tack ♥

Tänkte dela med mig av några kommentarer som gjort mig lite extra glad de senaste dagarna! Så förstår ni vad jag menar.

“Hej finaste Jonna! Vill så gärna dela en härlig händelse med dig. För ett tag sedan beställde jag fyra bilder av dig. Jag valde länge men tog sedan de som jag kände ”talade” till mig. Att du var med på alla fyra bilderna var inte ett medvetet val, utan det slumpade sig så. Jag satte upp bilderna vid sidan om sängen, så de är det första och det sist jag ser varje dag.

Mitt barnbarn Cecilia är tre år och hon vilar ofta, eller sover, i min säng. Vi brukar alltid ligga och prata lite med varandra innan hon somnar. När bilderna kom upp på väggen, låg hon helt tyst länge, länge och studerade bilderna noga.
För att denna kommentar inte ska bli så lång, skriver jag ihop vår dialog och hoppar över barnspråket.
Jaha en älvflicka. Mormor vet du varför hon är så ledsen (bild 1 är den när du är som en ljus skepnad som sitter framför fönstret) Jo det är för att en häxa har fångat henne. Nu måste hon vara inne hela tiden och städa, tvätta, diska och laga mat. Älvor vill inte vara inne, de vill vara ute i skogen och dansa. Nu står Jonna i fönstret och ropar på Cecilia och mormor, att de ska komma och rädda henne. Hjälp, hjälp, Cecilia och mormor rädda mig från den elaka häxan. Jag är ledsen och rädd, kom fort. (På nästa bild sitter du på en sten i skogen) Nu är älvan så glad för att vi har räddat henne. Jonna bor i skogen, omväxlande bor du under en gran, i en grotta eller i ett litet hus. Det är min uppgift att detaljerat berätta hur det ser ut, antal rum och vilka möbler etc som du har. (Tredje bilden sitter du i en rosa dröm vid vattnet) Nu väntar älvan på sina kompisar som är sjöjungfruar och bor i sjön. De leker samling, utelek, i kuddrummet och så har de sångsamling. (På den fjärde bilden står du och tittar ut över en äng) Älvan Jonna saknar sin mamma och pappa. De är en kung och en drottning, som bor i det stora slottet i den stora staden. Älvan vill inte bo i staden för hon vill bo i skogen och leka med alla andra älvor, sjöjungfruar och alla djuren. Snart kommer hennes mamma och pappa och har semester hos henne i skogen och då blir hon så glad, så glad. Sagan ändrar sig lite från gång till gång men grundtemat är alltid så här. Cecilia undrar vad älvan på tavlorna heter. Jag berättar att det är en flicka som heter Jonna.
Tänkte att du kanske ville veta hur dina bilder har satt igång fantasin hos en treåring. Kram från” mormor Lena”. “

Mitt hjärta log när jag läste den här kommentaren. Jag blir så innerligt glad att ett litet barn fantiserar kring mina bilder och skapar en sådan vacker berättelse. Som en egen liten värld. Vilken lycka det ger mig ♥

“Har följt din blogg ett par år (men läst i princip alla inlägg hehe) men bara knapprat in någon enstaka kommentar genom åren. Jag måste bara säga det – Fantastiska inspirerande människa! Förstår du vilken ”pelare” du är för många? (utan att det ska kännas kravfyllt). En lite mer vilsen dag och man kikar in här och kanske känner att man får medkänsla och att man inte är ensam, – eller så blir man bara inspirerad till 1000 och får liksom en spark i arslet och känner hur kompassen stadgas ifrån det lite mer vilsna tillståndet. För mig är det en så härlig känsla (och ett privilegium) att kunna få det levererat till mig bara genom ett enkelt stopp vid datorn om kvällen och ett klick på din blogg. Du ger.

Jag har verkligen lagt mödan till och försökt att hitta liknande bloggar och personligheter som du som jag kan känna med på liknande vis, och inspireras av men fan Jonna, du är the one and only! Jag har än inte hittat någon som kan mäta sig ^^

All lycka / VIVUS ”

Alltså, ååhh finner inga ord. Vilken otrolig pepp och energikick jag fick av de här orden. Blir både rörd och så glad att jag skulle kunna springa ett varv runt jorden.

“Alltså du. Att ha funnit din blogg är värt mer för mig än du någonsin kunnat ana. Jag har gått och grubblat för mig själv om hur jag inte mår bra i staden, och jämför det med hur jag mår när jag är i sommarstugan. Naturen har alltid varit dit jag velat rymma, för det är den platsen man kan höra ljudet av liv. Liv som finns utan att vi skapat det. Allt bara flyter på, without any effort. Men det har inte riktigt klickat för mig att det finns alternativ, man måste inte vara fast i stan. Man måste inte åka till Sydostasien. Man måste inte. Det har du visat mig. Stort stort tack till dig Jonna. Du har en trogen följare från och med nu. Kram / Paulina “

Också ord som bara går rakt in i hjärtat ♥

“Var förut efter fotografiska in på en söderkrog och råkade plötsligt höra namnet ”Jonna Jinton” flyga igenom luften. Blev nödd att spetsa öronen mot killarna som diskuterade foto och Jonna vem hon var. Genom sorlet hörde jag:

– Det är någon ny slags smartare blondinbella som har flyttat upp till norrland och hon fotar jäklars bra…
Man kan inte göra något annat än att hålla med Stockholmsgrabbarna. 🙂 För övrigt en utmärkt podcast väl värd att lyssna på. Jag blev tvungen stanna på bryggan i solen som plötsligt värmde och sätta mig ned för lyssna på hela.
/ Jos ”

Haha det här fick mig att skratta och le. Så himla kul! Hade gjort vad som helst för att få vara där då och lyssna på hela konversationen.